SÖK
MENY
Korrekt beslut att ställa in i-röstningen
Den inställda internetröstningen ändrar förutsättningarna för kommande lagtingsval vilket är beklagligt.
Men att ställa in i-röstningen är ett korrekt beslut.
I tisdags förmiddag förseglades valurnan till internetvalet. Åland var på väg att företa sig det som varken Sverige eller riket försökt sig på, att ordna ett demokratiskt val på nätet.
På onsdag morgon, ett knappt dygn senare och en kvart innan röstningen skulle öppna, kom beskedet att det inte blir något internetval.
Att förutsättningarna för vårt parlamentsval förändras med bara 11 dagar kvar är oroväckande. Det går nu att ifrågasätta om alla ålänningar med hembygdsrätt har fått en likvärdig chans att rösta i lagtingsvalet. Så får det givetvis inte gå till.
Under de senaste fyra åren har arbetet pågått med att ta fram ett system för hur ålänningar, och i ett första skede bortaålänningar, ska kunna rösta via nätet i stället för brevröstning. Det skulle råda bot på den kroniska underrepresentationen av unga väljare som befinner sig på studieorter främst i Sverige och Finland men som har hembygdsrätten kvar.
I det här valet rör det sig om ungefär 1 500 personer, cirka sju procent av den totala röstberättigade befolkningen. Ungefär 20 procent av de röstberättigade bortaålänningarna brevröstade i förra valet vilket betyder att de utgör en liten grupp. Hur många som röstade 2015 är egentligen irrelevant, poängen är att alla ska ha möjlighet att delta. Den möjligheten äventyras nu.
Bilden av internetröstningsprojektet utåt har varit odramatisk. Landskapet har sakta rört sig framåt, bockat av steg efter steg, lagstiftat och upphandlat. Det var först mot slutet av sommaren projektet stötte på patrull, då i form av Datainspektionen som menade att det saknades avtal och dokumentation och meddelade att internetröstningen i bästa fall är osäker och i värsta fall olaglig.
Men enligt valadministratör Casper Wrede åtgärdades dessa problem. Avtalen förtydligades och frågetecknen rätades ut.
Fram till i tisdags var alltså den officiella bilden att systemet var säkert. Så vad hände?
Det som framför allt har fallerat här är tidsplanen. För efter att valurnan hade förseglats kom den sista säkerhetsrapporten, de sista stresstesten visade att det fanns en säkerhetsbrist. Utan att förklara på en allt för detaljerad nivå menar Wrede att det i teorin kunde ha gått att rösta utan att vara röstberättigad eftersom identifieringssystemet inte fullt ut samspelade med internetröstningssystemet.
Man måste ifrågasätta varför de sista stresstesterna gjordes så sent som bara dagar före internetröstningen skulle öppna. Varför drog man inte i handbromsen redan i somras om man visste att alla tester inte var klara? Varför hade man inte satt en mer pessimistisk deadline och varför lät man det gå så långt utan att veta om systemet faktiskt levererade den säkerhet som leverantören utlovade?
Beslutet att vänta så här länge med att stoppa projektet är förstås problematiskt. Och det har också skapat situationen vi befinner oss i nu.
Det försvårar för bortaålänningarna som skulle ha fått möjlighet att rösta via nätet och får demokratiska konsekvenser. Den grupp som annars hade kunnat brevrösta får nu försöka ta sig till Åland för att rösta eller beställa hem poströstningsmaterialet och hoppas att posten klarar av att leverera ett brev tur och retur på fem dagar – vilket förstås är orealistiskt.
Att stoppa projektet nu är det enda rimliga beslutet. Om det ens finns en liten risk, en teoretisk risk, att integriteten i våra val kan ifrågasättas – om ett lagtingsmandat avgjordes av internetröster och det senare kom fram att det fanns en säkerhetslucka – skulle hela valresultatet riskera att ogilitigförklaras.
Projektet borde ha stoppats för en månad sedan. Då hade konsekvenserna blivit mildare, då hade bortaålänningarna som vill rösta haft god tid på sig att beställa hem poströstningsmaterialet.
Domen i sociala medier är att internetröstningen är ett politiskt fiasko. Men det är inte fel på intentionen med internetröstning, det är inte heller fel på lagstiftningen. Om de ansvariga hade stoppat projektet tidigare hade reaktionerna inte blivit så kraftiga. Samma sak gäller konsekvenserna.
