SÖK
MENY
Kultur-Åland kan inte bäras av eldsjälar utan skälig ersättning
Vill vi ha ett rikt offentligt kulturliv och tillhörande folkbildande aktiviteter, då måste det också få kosta.
Att få tusentals euro i året för att sitta i en företagsstyrelse eller tiotusentals euro i månaden för att vara vd för ett landskapsägt bolag, det är tydligen inga konstigheter. Men att få skälig lön för att dra ett av Ålands största offentliga kulturevenemang, det verkar desto svårare.
Sheyda Shafiei sade förra veckan upp sig som projektledare för Mariehamns litteraturdagar. Litteraturdagarna har existerat sedan sedan 1993 och blivit ett välbesökt och väletablerat evenemang. Uppemot 3 500 besökare har man haft som mest. Det är en unik plattform för åländska författare och lockar också flera av de största och mest aktuella nordiska författarna varje år. För turist-Åland är det en välbehövlig attraktion under lågsäsongen. Men framförallt är det ett otroligt viktigt vattenhål för kulturtörstande ålänningar.
Evenemanget arrangeras av Kulturfestival på Åland r.f. i samarbete med Mariehamns stadsbibliotek, med stöd av bland annat Högskolan på Åland, Nordens institut på Åland, Ålands kulturdelegation och Ålands kulturstiftelse.
Litteraturdagarna omfattar även högstadie-skrivtävlingen Scratch och satsningen ”femmorna läser”. För att dra hela detta paket har det budgeterats för en tjänst på 50 procent från september till april. På den tiden ska projektledaren hinna ansöka om bidrag, boka gäster, boka resor och logi, sköta samarbetsparternsansökningar och lösa logistiska såväl som praktiska frågor när evenemanget väl äger rum. På det även schemaplanering, rapportering och löneutbetalning.
”Det är en liten tjänst för ett stort projekt. Arbetet är upplagt på ett sätt som inte går ihop”, säger Shafiei till Nya Åland.
Hon väljer att säga upp sig för att värna sin hälsa och yrkesmässiga integritet, trots att hon älskar arbetet.
Shafiei är långt ifrån ensam om sin frustration. Det är ingen hemlighet att det är svårt att försörja sig inom den kulturella sfären och lönesättningen är låg.
”Som det är nu är det bedrövligt. Ibland kan jag bli lite förvånad över att det uppfattas som självklart att kulturarbetare ska tjäna lite eller behöva jobba med andra jobb vid sidan om.”Det sade den tidigare svenska kulturministern Jeanette Gustafsdotter i en intervju för Magasin K förra året.
Och det är tyvärr lite så, många kulturarbetare måste vara tusenkonstnärer för att få det att gå ihop.
Men vadå? Det är väl upp till var och en vad man väljer för arbete? Det kanske någon kan tycka i ljuset av denna diskussion. Och det är svårt att dra hela kulturbranschen över en kam, det kan vara svårt att styra lönsamhet och efterfrågan av vissa typer av producerat kulturmaterial såsom litteratur, konst eller musik – det styrs till stor del av vad folk är villiga att betala (oftast för lite). Men när vi pratar om projektledartjänster för evenemang som drivs med till viss del offentliga medel så borde vi kunna sätta rimliga lönenivåer och visa att detta arbete är viktigt.
Kultur-Åland har länge burits på lågt avlönade axlar, för det finns fortsättningsvis en uppfattning om att sånt arbete görs av eldsjälar som mer än gärna ger allt och lite till för det nobla syftet – och gör det även utan skälig ersättning. Men det som ofta händer tyvärr med eldsjälar är att de bränner ut sig. Och mitt i allt står vi där sen utan de proffs som behövs för att få den kulturella sektorn att rulla. Det är sorgligt, men väldigt enkelt att förhindra – genom att budgetera för rimliga tjänster och betala rimliga löner.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
