SÖK
MENY
Kvinna. Liv. Frihet.
Narges Mohammadi och de som protesterar mot regimen i Iran tilldelas årets fredspris. Det är ett synnerligen bra val av Nobelkommitén.
För drygt ett år sedan dödades Masha Jina Amini av iransk sedlighetspolis för att hon bar sin slöja på fel sätt. Det väckte en våg av protester som gick under parollen kvinna, liv, frihet och skakade den islamistiska regimen i grunden. Försöken att kväva protesterna har varit synnerligen våldsamma – hundratals människor har dödats och tusentals har arresterats. Masha Amini är död – men många andra har gått både före och efter henne i kampen för iraniernas frihetskamp.
En av de främsta är aktivisten och journalisten Narges Mohammadi – årets fredsprisvinnare – som i årtionden har stridit för iraniernas rättigheter i sitt hemland.
Det har gått 25 år sedan hon arresterades första gången. På grund av sitt arbete har hon arresterats totalt 13 gånger, dömts fem gånger till totalt 31 år i fängelse och utsatts för 154 piskrapp. 2016 dömdes hon senaste gången till 16 år i fängelse för sitt arbete för att förbjuda dödsstraffet. Enligt SVT har 576 människor avrättats i Iran bara under fjolåret. Ändå har hon fortsatt och gav ifjol ut en bok som belyste hur det iranska fängelsesystemet systematiskt utnyttjar isolering som ett sätt att bryta ner människor.
Nobelkommittén ger Mohammadi priset, men lyfter samtidigt alla de som kämpar för ett fritt och öppet Iran.
– Årets pris erkänner också de hundratusentals människor som har demonstrerat mot den teokratiska regimens diskriminering mot kvinnor, säger Berit Reiss-Andersen, ordförande för den norska Nobelkommittén.
Att ge Narges Mohammadi fredspriset riktar återigen världens blickar mot den iranska regimens vidrigheter – det är oerhört välkommet.
Det finns också många andra – som Mohammadi gärna hade fått dela priset med. Till exempel med Mahbouba Seraj som högljutt protesterat mot talibanernas brott mot kvinnor i Afghanistan. Seraj nämndes också i förhandssnacket om vem som skulle få priset.
Oddsbolagens solklara favorit var Ukrainas president Volodomyr Zelensky. Det är bra att han fick vänta. Dels för att Rysslands anfallskrig på inget sätt är avgjort – men också för att strålkastarljuset ändå lyser så starkt över landet.
351 stycken nominerades i år till Nobels fredspris. Det är näst flest någonsin. Trots, eller kanske på grund av, det har flera insatta tyckare haft svårt att gissa vem som skulle ta hem det. Just nu pågår fler än 110 väpnade konflikter på vår planet och få av dem utvecklas i rätt riktning.
”I år finns inga konkreta framsteg att peka på” sade Isak Svensson professor i freds- och konfliktlösning i SVT:s direktsändning strax före priset delades ut. Han menade istället att man måste peka på intentioner – snarare än framsteg i arbetet för fredsförbättrande åtgärder. Svensson har förstås en poäng. Iran har inte blivit ett fredligt och jämlikt land det senaste året. Men det kollektiva upproret – där också många män har ställt sig på barrikaderna (så har det inte alltid varit) leder kanske, förhoppningsvis till bestående förändring. En sak som också är annorlunda den här gången är att delar av landets elit har anslutit till protesterna.
Kampen fortsätter. Narges Mohammadi och de övriga frihetskämparna får förhoppningsvis lite extra stjärnglans i sina försök att skapa förändring i sitt land. Priset gör också att världen återigen tittar på – och det är värt oerhört mycket.
