SÖK
MENY
Kvinnor med ADHD förtjänar samma förutsättningar i livet
Symptom för ADHD ser annorlunda ut för kvinnor och män. Därför blir många flickor inte diagnostiserade och får inte samma förutsättningar att ha en fungerande vardag. Diagnostiseringen för kvinnor måste helt enkelt förbättras.
Att leva med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF) är inte lätt, speciellt inte utan en diagnos. ADHD är en av de vanligaste NPF-diagnoserna men faktum är att flickor med ADHD inte blir diagnostiserade i samma utsträckning som pojkar.
Därför är det svårare för kvinnor som är odiagnostiserade att fungera i samhället, de får helt enkelt inte den hjälp som de behöver.
I en artikel i Läkartidningen från februari förra året sammanställer medicine doktorn Svenny Kopp, specialist inom barn- och ungdomspsykiatrin och professor inom barn- och ungdomspsykiatri Christopher Gillberg sin forskning om ADHD hos kvinnor.
I artikeln förklarar de hur unga tjejer och vuxna kvinnor blivit utelämnade från tidiga forskningsprojekt kring ADHD. Därför har kunskapen om flickor med ADHD blivit lidande.
Deras forskning visar att flickor ofta inte får en ADHD-diagnos utan att ha omfattande svårigheter. De går annars lätt under läkarens radar och blir inte diagnostiserade alls eller får en felaktig diagnos.
Forskningen visar att kvinnor diagnostiseras senare eller inte alls, och en av orsakerna är skillnaden på ADHD-symptom hos kvinnor och män. Kvinnor har ett mindre utagerande beteendemönster, därför lider de oftare av en uppmärksamhetsstörning. Det leder också till en större risk för att lida av ångest och depression, vilket kan dölja de få symptom som syns utåt. Det är också därför som kvinnor blir missdiagnostiserade med exempelvis depression.
Diagnoskriterierna för ADHD som läkare använder för att diagnostisera baserar sig på de studier där kvinnor blev utelämnade, alltså blir en kvinna utvärderad utifrån en mans symptom.
Men varför är det så viktigt att diagnosticera och hjälpa på rätt sätt, och helst i ung ålder? Jo, självskadande beteende, kriminalitet, olika beroenden och självmordsförsök är vanliga inom diagnosen för kvinnor. Man kan också få problem med dålig mental hälsa, grova sömnsvårigheter, obalanserad kost och kronisk smärta.
Med det sagt borde det inte vara till någon förvåning att kvinnor med ADHD får större problem i vuxen ålder. Vardagen blir utmanande för vem som helst ju äldre de blir. För kvinnor med ADHD är det vanligt att symptomen visar sig mer ju äldre de blir, vilket krockar ganska hårt med den press som finns i ”vuxenlivet”.
Som sagt är ADHD en av många NPF-diagnoser där flickor och kvinnor generellt har svårt att få rätt diagnos, jag är en av dem. Jag känt mig annorlunda och vetat att jag inte fungerar som mina kära medmänniskor. Under barndomen och tonåren hade jag de klassiska svårigheterna, svårt att prestera i skolan, problem med att reglera mina känslor och dålig mental hälsa.
Nu när jag är äldre har mina symptom bara blivit värre och jag har gått från att inte vilja bli en vanlig arbetande vuxen till att jag är livrädd för att jag inte ska kunna vara det. Eftersom det i många fall känns som att ingen kommer ta mina problem på allvar.
För att ge en inblick till livet med en NPF-diagnos har Nya Åland under sommaren publicerat en artikelserie på temat och intervjuat socioterapeuten Brittmari Storm och ergoterapeuten Tom-Stefan Witting.
För Storm är det viktigt att förstå hur diagnoserna funkar och hur de kan behandlas, det är nyckeln till att leva med dem för anhöriga och individen själv. Hon berättar att ångesten och utmattningen som är en ”biverkning” från den underliggande diagnosen är den gemensamma svårigheten inom NPF-diagnoser. Det är också vad som måste förstås av andra, hur det känns för personen själv att leva med diagnosen och vad det innebär.
Witting berättar hur den mentala stressen för de personerna tar sig till kroppen och leder till motoriska svårigheter. De kan spänna sig och ha olika tvångsrörelser som kör kroppen lika utmattad som hjärnan. Därför är det viktigt att inte bara behandla hjärnan utan också ta hand om kroppen om personen har problem med det.
Vi har också publicerat intervjuer med personer som lever med en NPF-diagnos. Catrin Jansson berättar hur hon kämpade för att få en diagnos i nästan tio år och blev missdiagnostiserad på vägen. Under Catrins barndom gömde hon sina symptom för att hon inte ville att någon skulle veta. Det visar hur svårt det är att få en diagnos och att kvinnor blir missdiagnostiserade för att läkare inte gräver djupt nog. Inte nog med hur tufft det är för ett barn att bära på känslan att något är fel.
Artiklarna har tydligt visar hur stor oförståelsen är om NPF-diagnoser på Åland i dag. Förhoppningsvis kan artikelserien leda till en större förståelse och mindre stigma.
Alla som har svårigheter behöver få rätt hjälp från början och bättre behandlingsmetoder för att ge dem samma förutsättningar i vardagen. Flickor ska inte underdiagnostiseras medan pojkar blir överdiagnostiserade, det måste bli jämställt.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
