SÖK
MENY
Kvinnorna dominerade i årets riksdagsval
Var SDP:s valförlust och Sanna Marins avgång en förlust för feminismen? Landets nästa statsminister blir en man, men i röstetal blev han akterseglad: de tre största röstmagneterna var samtliga kvinnor.Värderingar vägde tyngre än kön i det här valet.
På skärtorsdagen lämnade Sanna Marin in sin regerings avskedsansökan. Hennes eget besked dagen innan att hon avgår som ordförande för SDP fick många att tappa hakan. SDP:s valförlust var knapp, och totalt sett ökade partiet i mandat. Likväl ansåg Sanna Marin att det är dags för henne att ”stiga tillbaka i ledet” och bli vanlig riksdagsledamot.
Camilla Gunell, ordförande för socialdemokraterna på Åland, sa i torsdagens Nya Åland att det blir ett ”stort hopp” från den lyskraftiga Sanna Marin till den nedtonade Petteri Orpo. Sanna Marin figurerar ofta i internationell press, även om det inte alltid handlar om hennes politiska gärning. New York Times kallade henne ”Finlands politiska rockstjärna”, Svenska Dagbladet ”en starkt lysande stjärna”, och The Guardian ”Finlands mest populära statsminister detta århundrade”. The Guardians Europakorrespondent noterar att Petteri Orpo inte går genom rutan på samma sätt som sin företrädare, och citerar en twittrare som skriver att ”världen har återgått till det normala när ingen längre känner igen Finlands statsminister i en folkmassa”.
The Guardians Jonathan Yerushalmy tar Sanna Marins avgång som ett exempel på en global trend där antalet kvinnliga politiska ledare sjunker, och drar paralleller med Jacinda Aherns självvalda avgång som premiärminister i Nya Zeeland i januari, Moldaviens Natalia Gavralita som tackade för sig i februari, och Nicola Sturgeons avgång som Skottlands försteminister, också i februari. Antalet FN-medlemsländer med kvinnliga ledare har minskat från 17 i fjol till tolv i år, av totalt 193 länder. Och ja, när bara sex procent av FN:s medlemsländer leds av kvinnor så är det en svindlande obalans.
Men räknat i röstetal blev Sanna Marin besegrad, inte av en man utan en annan kvinna. Sannfinländarnas Riikka Purra hade kunnat vara Finlands blivande statsminister i dag om decimalerna hade fallit bara lite annorlunda. På det viset är Sanna Marins avgång ett bakslag inte så mycket för feminismen som för (social)demokratiska värderingar. Det var Riikka Purra som fick det högsta antalet personliga röster i riksdagsvalet, följd av Sanna Marin och Samlingspartiets Elina Valtonen. Tre kvinnor i topp, alltså. Blivande statsministern Petteri Orpo lommade in på nionde plats.
Hufvudstadsbladet publicerade dagen efter valet ett personporträtt av Riikka Purra, signerat Peter Buchert. Hon är 45 år, pol mag, gift, två barn. Hon talar god svenska, eller gjorde det i alla fall när Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson besökte Finland. I valrörelsen talade hon bara finska. Som ung studerade hon miljövetenskap och säger att hon röstade på de Gröna.
Enligt Hbl försöker hon arbeta bort partiets populistiska stämpel. Det underliggande budskapet i partiprogrammet är ändå att Finland bara kan få en bättre framtid genom att stänga ute omvärlden. Partiet vill att Finland ska lämna EU. De förnekar inte klimatförändringen men anser inte Finland ska gå i bräschen i klimatomställningen, eftersom problemet är globalt. Vidare anser Sannfinländarna att landet inte har råd att lägga pengar på kultur, utöver barnkultur och bibliotek. Riikka Purra kallade kultur för ”en lyxprodukt” i en tv-debatt. Partiet vill skära i flyktingmottagningen (ukrainska flyktingar undantagna), biståndet och anslaget till Yle. I veckan kom dessutom en pikant nyhet om att Sannfinländarna i Helsingfors som enda parti röstade emot en byggnad där anhöriga, oavsett trossamfund, ska kunna ta farväl av avlidna. ”Vanliga kommuninvånare bör få ta avsked av sina anhöriga i lokaler som inte samtidigt används för ett annat religiöst samfunds ritualer”, sa en sannfinländsk fullmäktigeledamot. En SFP-ledamot, Björn Månsson, kallade utspelet för ”ett nytt rekord” från Sannfinländarna. ”Nu diskriminerar man också de döda och inte bara de som lever”, sa han.
Det är Petteri Orpos huvudvärk hur – eller om – sådana idéer ska speglas i Finlands nästa regeringsprogram. Under tiden leder Sanna Marin en expeditionsministär som sköter rutinärendena. Risken är att det dröjer innan hon kan ”stiga tillbaka i ledet”.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
