Låga födelsetal: en ödesfråga för individer och för landet
30 procent ned på bara tio år: födelsetalen i Finland närmar sig kollaps. Andelen barnlösa i Finland hör nu till den högsta i världen. Hälften av de 35-åriga männen har av olika skäl inte blivit föräldrar, och 35 procent av de jämnåriga kvinnorna. Orsakerna är förstås flera. Men innan man anklagar kvinnor för att vara för kräsna bör man notera att 34 procent av Finlands kvinnor har upplevt våld i en nära relation.
Eget val: 37,3 procent. Avsaknad av en lämplig partner: 26,8 procent. Osäkerhet i livet: 17,6 procent. Hälsoskäl: 7,2 procent. Andra orsaker: 11,1 procent.
Så fördelade sig svaren när Yle i somras frågade ett antal slumpmässigt utvalda barnlösa finländare om varför de inte hade barn.
Problemet är välkänt och uppmärksammat – inte underligt med tanke på att den demografiska utvecklingen får sådana stora konsekvenser på både kort och lång sikt. Debatten har kretsat mycket kring varifrån framtidens arbetskraft och skattebetalare ska komma och om en ökad invandring kan vara en del av lösningen. Men vad kan ha orsakat nedgången i födelsetalen och vad kan man göra för att vända utvecklingen?
Låt oss börja med att slå fast att lösningen inte är någon kampanj för att påminna kvinnor om att deras fertila dagar är räknade. Det vet kvinnor redan. Men alla de frivilligt barnlösa, vad skulle kunna få dem att ändra sig? Hufvudstadsbladets Liselott Lindström konstaterade i en krönika i lördags att då kvinnor får större möjligheter att välja när och hur många barn de vill ha så leder det till att färre barn föds. På det sättet kan nedgången i födelsetalen tolkas positivt: troligen är det färre oönskade barn som kommer till världen i Finland i dag än förr. Och om någon tycker de minskade födelsetalen är ett tecken på att feminismen har gått för långt så är det värt att påminna om att ju fler oönskade barn som föds ett visst år, desto större brottslighet efter 15–20 år. Fria aborter är en utmärkt väg att förebygga brott – det har forskning visat i USA, och färska rapporter från universiteten i Strasbourg och Grenoble visar att det stämmer också för Europa.
Att nästan 40 procent av de tillfrågade i Yles undersökning säger att de avstår från barn av eget val är förstås anmärkningsvärt. Om det skriver Liselott Lindström att i ett mer individualiserat samhälle kan det kännas som en ekonomisk och social uppoffring att bli förälder. Men hon tror inte att ”bekvämlighetsfaktorn” är hela förklaringen.
”Det är fråga om en så pass allvarlig sak för Finland att frågan om varför allt fler väljer bort barn borde genomsyra politiken på alla plan”, skriver hon.
Liselott Lindström nämner i stället de allt hårdare villkoren i arbetslivet som en tänkbar orsak. Anställda inom vården och andra kvinnodominerade branscher får se sina löner släpa efter, samtidigt som brist på arbetskraft leder till ökad stress för de som jobbar kvar, i en ond cirkel. Till detta kommer det faktum att kvinnor och unga oroar sig mer för klimatförändringen än män och äldre.
”Politikerna bör komma ihåg att också klimatpolitik är nativitetspolitik”, skriver Liselott Lindström.
En tredje orsak kan kanske spåras i resultaten från en undersökning från Statistikcentralen, som Svenska Yle rapporterade om den 24 augusti. Undersökningen handlade om våld i allmänhet, inklusive våld i nära relationer. Också den här mätningen visar på siffror som borde få varje politiker att släppa allt annat. 34 procent av kvinnorna har upplevt våld i en nära relation, antingen av en nuvarande eller av en tidigare partner. Motsvarande siffra bland män är 18 procent. Kvinnor utsätts enligt undersökningen oftare för regelbundet och grövre våld, medan det våld som män utsätts för ofta handlar om engångsföreteelser.
Med andra ord: alla som går in i en relation tar en enorm fysisk risk. Nästan så att det vore sin plats med en statlig upplysningskampanj. Inte bara ”kör inte när du är full”, och ”använd flytväst på sjön”, utan också ”lev ensam så undviker du en risk på 18-34 procent att få stryk”.
Alltför många finländare verkar ge upp drömmen om en lön och en planet som går att leva på, och en trygg och snäll partner att få barn med. Kan eller vill Petteri Orpos regering få dem att ändra sig?