SÖK
MENY
Låt 2023 bli förnuftets år
Året tillända och ett nytt står för dörren. Som vi konstaterade på denna sida igår var 2022 ett krisernas år och vi tillät oss hoppas på att 2023 för med sig lösningarna på problemen, både på håll och nära. Så vilka blir mer konkret problemen nästa år, och hur ser utmaningarna ut när de ska lösas?
Det är som bekant åländskt valår 2023 och det är en sargad landskapsregering som vacklar mot målsnöret. Tvillingfiaskot med hybridfärjan och Föglötunneln lär i kombination med naturliga pensionsavgångar skapa ett vakuum i både Centern och De Obundna. Moderaterna, Socialdemokraterna och Liberalerna har det dock bättre ställt med återväxten. Alla tiger dock fortfarande om kommunfrågan, som rimligtvis måste bli vårens och höstens stora snackis.
Eller? Kan kommunfrågan bli ett så stort och vittförgrenat problem att saken måste utredas mer på djupet, så att inte ett färdigt landskapsregeringsförslag återigen blir föremål för partipolitisk opportunism? Hägrar parlamentariska kommittéer vid horisonten 2024?
Andra frågor som pockar på lösningar är ÅHS-budgeten och, framför allt, skärgårdstrafiken. Låt oss hoppas att företrädarna för den exempellösa populism som gav oss ett skadestånd på – i nuläget – 10,5 miljoner för den avbeställda hybridfärjan och ett mentalt svart hål i stället för en tunnel har lärt sig av läxan och samarbetar på riktigt över partigränserna framöver. Åland är för litet för larvigheter i den storleksordningen.
Det är svårt att bedöma varför revisionen av självstyrelselagen kraschade så spektakulärt. Kanske var det riksregeringens tjänstemän som bromsade, eller så var det allmän bristande politisk vilja hos den nuvarande regeringen. Så låter det i alla fall när företrädare för den nuvarande landskapsregeringen tillfrågas om saken. Men på många håll i det politiska etablissemanget (på bägge sidor om Skiftet) råder åsikten att det största hindret snarare varit de åländska förhandlarnas egen attityd i samtalen med myndigheter och Ålandsministrar. Hur det än ligger till med den saken är det långt ifrån säkert att dessa förhandlares karriärer fortsätter efter 2023. Kanske går det bättre med överenskommelserna kring självstyrelsen sedan, med en ny riksregering på andra sidan bordet dessutom?
Detta är inte en långsiktig fråga, för fortfarande är vi i limbo med smittskyddslagen. Och det kan bli ett brännande aktuellt problem om coronapandemin kommer tillbaka – i skrivande stund löper viruset som en gräsbrand genom Kina, där obegripligt nog de friska, unga människorna vaccinerats och de gamla lämnats utan skydd. På torsdagen rapporterades att USA börjar kräva negativa covidintyg för alla kinesiska resenärer … Är detta starten för något större? Och hur kan det drabba oss?
Om vi ändå ska syna utmaningarna i ett globalt perspektiv, och hur de kan få återverkningar i vår vardag, behöver vi bara betrakta Rysslands fortsatta härjningar i Ukraina. Putin har kört fast, och valet blir allt tydligare för honom: eskalerad konflikt med hela väst efter kärnvapenanvändning, eller en låååång utförsbacke innan någon av hans affärskamrater sätter en kula i hans nacke.
Det kan låta apokalyptiskt, men frågan är hur länge nuet i öst är hållbart. Det är inte som i gamla Sovjet, där det ändå existerade mekanismer för tronskiften. Putin har byggt upp systemet på nytt, men nu som ett envälde utan balanserande krafter. Om den starke mannen i toppen försvinner kan det bli kaos. Vad händer med Finland om Ryssland blir instabilt på allvar? Och hur länge dröjer det då innan Ålands hela självstyre sopas bort på ett ögonblick av beredskapslagen (vilket landshövdingen Peter Lindbäck varnat för)?
Sammanfattningsvis: Världen är turbulent, men Åland står någorlunda väl rustat ännu, med pengar i kassan och välbehövliga generationsskiften på väg i flera politiska maktcentra. Låt oss hoppas att 2023 blir det lokala förnuftets år i en tid av fortsatt oro.
