SÖK
MENY
Låt inte bokbrännarna kidnappa yttrandefriheten
Ett juridiskt sätt att förhindra koranbränningar i landet: det är vad Danmarks regering vill försöka hitta. ”Det är inte lätt och vi ska vässa den juridiska pennan här, för vi hyllar yttrandefriheten, säger utrikesministern till Danmarks Radio. Politiken och juridiken har mycket att väga in. Men som medborgare i Norden är vi fria att säga ifrån omedelbart när minoriteter i våra länder kränks och förföljs.
I Danmark har flera koranbränningar genomförts utanför utländska ambassader, och fler lär det bli. Den danska regeringen behöver genomföra ett liknande balansnummer som den svenska: stå upp för landets yttrandefrihet utan att samtidigt förvärra säkerhetshotet.
”Vi i regeringen har beslutat att vi ska se hur vi i alldeles speciella situationer kan stoppa hån mot andra länder som står i direkt konflikt med danska intressen och danskarnas säkerhet”, säger utrikesminister Lars Løkke Rasmussen till DR, i ett citat som återges av svenska Yle.
Sveriges statsminister Ulf Kristersson (M) skrev i helgen att man börjat överväga åtgärder för att stärka landets nationella säkerhet och skydda svenskar inom och utanför Sverige (också enligt Yle). Han tillägger att han och Danmarks statsminister Mette Frederiksen är överens om att ”situationen är farlig och att åtgärder behövs för att stärka vår motståndskraft”.
Innebär detta att Sverige och Danmark på sikt går in för att begränsa yttrandefriheten på liknande sätt som andra länder?
”Det här är en del av förändringar som händer i världen i allmänhet. FN har nyligen konstaterat att länder borde ha lagstiftning mot att skymfa heliga föremål och skrifter,” säger Susanne Dahlgren, chef på Finlands Mellanösterninstitut, till Yle.
Ett FN som förespråkar lagar mot att skymfa heliga föremål och skrifter är förstås ett bakslag för varje vän av yttrandefrihet. I en Nyanledare på temat koranbränningar för en månad sedan skrev kollegan Michael Hancock att de principiella gränsdragningarna måste vara glasklara när man börjar tumma på yttrandefriheten. Sådana gränsdragningar kan måhända göras av kloka jurister. Men så har vi politiken.
I Sverige återgav Dagens Nyheters Susanne Nyström i fredags ett exempel på hur politiken kan bevilja mer yttrandefrihet till vissa än till andra. Ena dagen uppmanade Ulf Kristersson svenska folket att inte sprida ”hatiska budskap och falska berättelser”. Andra dagen, när Sverigedemokraternas Richard Jomshof kallade islam för ”denna antidemokratiska, våldsförespråkande och kvinnofientliga religion/ideologi, grundad av krigsherren, massmördaren, slavhandlaren och rövaren Muhammed”: då teg statsministern. Susanne Nyström kommenterade:
”Jomshof är en av landets högst uppsatta politiker och det är samarbetet med regeringen som fört honom dit. Så att regeringen i det krisartade läge som Sverige befinner sig i inte kräver samma sak av Jomshof som den förväntar sig av gemene man håller helt enkelt inte.”
Richard Jomshof och hans åsiktsfränder å ena sidan, och de muslimska fundamentalisterna å den andra: närhelst den ena sidan genomför någon yxig provokation så kan den andra peka och säga ”titta hur de bär sig åt”. På det sättet gynnar det bådas syften att koranbränningarna fortsätter, medan den fredliga majoriteten i alla länder bara längtar efter det som Michael Hancock i sin ledare kallade för ”lite hyfs”.
Debatten om koranbränningarna och hur de ska stoppas och om de alls ska stoppas går vidare. Också kloka människor kommer till olika slutsatser. Men bortom de abstrakta värdena finns människorna. I ett upprop i DN den 25 juli skriver bland andra Ola Larsmo, Anita Goldman och Göran Greider att en religion förvisso inte är en person utan måste tåla kritik.
”Men att kränka och håna sina troende medmänniskor är något annat. Det går kanske inte att förbjuda – men när det sker är det upp till resten av samhället att säga ifrån. För det är hatspråkets mekanismer som drar igång, och inga lagar i världen kan skydda oss från dess följder om inte tillräckligt många visar sin avsky för den sortens utstötning av andra medborgare”, skriver de.
Precis så. I vår del av världen har vi lyckan att kunna säga ifrån direkt. Och även då våra politiker mumlar behöver vi medborgare inte göra det.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
