SÖK
MENY
Låt Mariehamn bli en badort på modet igen
Mariehamn är en anrik badort. Men av den gyllene badhusepoken syns föga i dagens stadsbild. Lilla holmen, med sin centrumnära badstrand, har länge varit ett underutnyttjat och omtvistat område som delvis tillåtits förfalla. Ett nytt, fräscht kallbadhus med bastu, servering och stor terrass ut mot vattnet, samt en förlängning av stranden ända till Gröna udden, skulle kunna göra susen och vara till gagn för såväl turister som stadsbor. Mariehamn kunde därmed återuppstå som en badort på modet.
Mariehamn har en anrik historia som bad- och semesterort. Den ofta omtalade ”Badhusepoken”, den lilla sommarstadens blomstringstid kring förra sekelskiftet, omges av ett lätt nostalgiskt och romantiskt skimmer. I Västerhamn anlades ett kurhotell, och det första badhuset – ritat av C.R. Rosenberg, uppfördes 1889. I dag ståtar Doktorsvillan och Segelpaviljongen, båda ritade av Lars Sonck, kvar som en påminnelse om svunna tider då Mariehamn var en kur- och badort på modet.
Men redan långt innan Badhusepokens gyllene år utvecklades ett rekreationsområde på den östra sidan av staden – och då kanske främst för de lokala invånarna. Som står att läsa i bland annat Folke Wickströms och Jerker Örjans ”Boken om Mariehamn” förekom Lilla holmen redan i Mariehamns första stadsplan från 1859, då som rekreationsområde under namnet Algrundet. En viss skeppshandel förekom också, och då det grunda vattnet i Österhamn skapade problem för handelsmännen anlades en brygga på samma plats som dagens badbrygga är belägen. Intresset för friluftsliv, rekreation och bad växte sig emellertid allt starkare, och 1872 anlades det första badhuset på Lilla holmen.
Men åren kring andra världskriget blev Slemmern allt mer förorenad till följd av att staden växte. I slutet av 1930-talet flyttade stadens avstjälpningsplats till området, och strax norr om Lilla holmen fanns stadens avloppsdike.
Först mot slutet av 1960-talet började avloppsvattnet i stället pumpas ut i Svibyviken, och avstjälpningsplatsen stängdes.
Sedan 1970-talet och framåt har kvaliteten på badvattnet åter varit tjänligt, och Lilla holmen har fungerat som badplats och rekreationsområde.
De senaste tio åren har turerna kring Lilla holmens väl och ve dock varit många, vilket denna tidning återkommande rapporterat om. Byggnader har tillåtits förfalla, och 2013 ingick i stadens budget att driften av Lilla holmen skulle överlåtas till en privat aktör. Året efter konstaterades att anslaget för driften och underhållet av Lilla holmen, 65 000 euro, endast utgjorde en tredjedel av de förväntade kostnaderna. Tre privata aktörer, bland andra kommerserådet Anders Wiklöf, anmälde intresse för att ta över driften och underhållsansvaret från staden, men förslagen förkastades. Ord står mot ord om varför.
I stället har underhållet av framför allt byggnaderna på Lilla holmen de senaste åren varit fortsatt eftersatt. Det har bland annat fått till följd att turister och besökare kan få intrycket av att hela området ter sig slitet och övergivet – och det är naturligtvis inte bra för Mariehamns rykte som en kanske aningen bedagad men anrik badort.
På sistone har vissa nödvändiga åtgärder emellertid vidtagits. Exempelvis har omklädningshuset, ritat av Fritjof Lindholm och uppfört 1938, genomgått en renovering. Bland annat har fasaden målats, och de igenbommade fönsterluckorna har åter fått fönsterglas.
Men mycket kan – och bör – ännu göras. Staden har lyckligtvis påbörjat en ändring av stadsplanen för Lilla holmen, då den gällande planen från 1978 ses som föråldrad. I ett utlåtande konstaterar landskapsregeringen att de ”arkitektoniska och kulturhistoriska värdena kan tillskrivas som höga”, och att ”området runt Lilla holmen liksom de tillhörande byggnaderna” är av ”oersättlig karaktär” och bör undvika att rivas. Också kulturbyrån framhåller områdets kulturhistoriska värden, och i stadsarkitektkansliets utkast till planändring, undertecknat av stadsarkitekt Sirkka Wegelius 6 juni i år, föreslås bland annat att omklädningshuset, paviljongen och fågelhuset (varav de två senaste är ritade av Folke Wickström) K-märks. På stadsutvecklingsnämndens sammanträde 14 juni godkändes planutkastet, med undantag av K-märkningen av paviljongen och fågelhuset, samt att en byggnadsyta reserveras intill det nuvarande omklädningshuset.
I stadsplaneförslaget, som härnäst ska upp till stadsstyrelsen för godkännande, lämnas i övrigt öppningar för möjlig utveckling av simstranden. Glädjande nog får byggnadsytan på simstranden enligt förslaget bebyggas med ett ”kall- eller varmbadhus”, och vidare får vass ”avlägsnas för en strandpromenad till Gröna Udden”.
Det här innebär alltså stora möjligheter. Uppförandet av ett kallbadhus med bastu, servering och terrass mot vattnet i anslutning till den befintliga badbryggan, samt en förlängning av stranden och strandpromenaden så att den knyts ihop med Gröna uddens strand, skulle innebära en minst sagt positiv utveckling för området. Vattentemperaturen gör att badsäsongen för de flesta är tämligen kort, och ett fint kallbadhus med bastu och servering – mycket populära befintliga besöksmål för invånare och turister i städer som Helsingfors, Stockholm och Malmö – skulle helt klart innebära en av många efterlängtad säsongsförlängare även i Mariehamn. I kombination med en väl tilltagen centrumnära strand skulle det också kunna återupprätta Mariehamns svunna anseende som badort på modet.
I dagsläget är stadens fantastiska och vattennära läge alldeles för underutnyttjat. Stadsplaneförslaget som ger utrymme för utveckling av Lilla holmen är hoppfullt.
Men möjliga öppningar till trots är satsningar av ovanstående art naturligtvis en fråga om finanser. Underfinansierade Lilla holmen behöver större anslag för att möjliga satsningar ska kunna bli verklighet. Infrastrukturnämndens beslut för ett par veckor sedan om att Lilla holmens fågelverksamhet ska avvecklas, kan visserligen upplevas som en sorglig nyhet. 2014 konstaterades dock att kostnaden för fågeldriften uppgick till 100 000 euro per år, det vill säga cirka hälften av den totala årskostnaden för underhållet av Lilla holmen. Avvecklingen av fågelverksamheten torde med andra ord lämna ekonomiskt utrymme för att utveckla Lilla holmen i andra avseenden.
Det vore den anrika badorten Mariehamn väl värd.
