SÖK
MENY
Lögn, lögn, förbannad lögn
Veronica Thörnroos (C) och den tidigare landskapsregeringen har medvetet vilselett allmänheten. Det är alldeles uppenbart att den förra regeringen gick in i den här processen med öppna ögon – och sedan försökte dölja vad den visste.
Landskapets ledande politiker visste vad som väntade, men valde att säga upp avtalet ändå. Och efterkonstruktionerna haltar rejält. I fredagens Nya Åland listas flera av Thörnroos påståenden som nu enkelt går att avfärda med hjälp av beredningsmaterialet. Det är inga små saker.
Thörnroos har i intervjuer efter hovrättsdomen påstått att det var oklart huruvida detta var ett avtalsbrott, att skadeståndet blev mycket större än man trodde, att (håll i er här) tjänstemän med juridisk kompetens har låtit påskina att det går att undvika ett skadestånd och att ”ingen juridisk sakkunnig” har sagt att skadeståndet kan bli mellan fem och tio miljoner.
Lögn, lögn, förbannad lögn. Det finns inga nyanser eller bortförklaringar som kan mildra.
Veronica Thörnroos, Torbjörn Eliasson (C), Annika Hambrudd (C), Christian Wikström (Ob) och Alfons Röblom (HI) röstade för en hävning av avtalet. Trots att riskerna var välkända.
Veronica Thörnroos, Harry Jansson (C), Fredrik Karlström (MSÅ), Christian Wikström, Annette Holmberg-Jansson (MSÅ), Simon Holmström (HI), Bert Häggblom (Ob), Torbjörn Eliasson, Annika Hambrudd, Roger Nordlund (C), Alfons Röblom och Tage Silander (MSÅ) informerades om riskerna innan beslutet att riva avtalet fattades. Det vet vi nu.
Men det värsta av allt: i beslutsunderlaget går att läsa att Veronica Thörnroos och Christian Wikström inte ville bekräfta att de hade fått riskanalysen – trots uppmaningar från tjänstemännen att skriva under en kvittens. Enligt intervjun med tillförordnad chef för landskapets infrastrukturavdelning Niklas Karlman i fredagens Nya Åland så avböjde Thörnroos och Wikström. En aktiv handling.
Det är inte, som Daniel Dahlén i ledaren i fredagens tidningen Åland lyckas vrida det till, en förmildrande omständighet. Det är motsatsen. Avsaknaden av kvittens är ytterligare ett bevis på det medvetna bedrägeriförsöket.
Varför kvitterades inte PM:et? Den enda rimliga förklaringen är att redan den 17 januari 2020 förstod Thörnroos och Wikström att vetskapen om riskanalysen kunde bli problematisk, att det kunde finnas nått att vinna på att förneka att man sett rapporten och förstått innebörden av den. Det är uppenbart bedrägligt. Den här ledarsidan vill passa på att tacka tjänstemännen Karlman och Österlund, som verkar ha skött sitt jobb med stor integritet, för den lilla noteringen i protokollet som avslöjar just detta.
Efter hovrättsdomen (2024) sade Veronica Thörnroos i Ålands radio att riskerna förknippade med att säga upp avtalet ansågs vara små i början av 2020. Enligt henne fanns en juridisk bedömning som visade att det fanns en möjlighet att häva avtalet. Dåvarande ministerkollegorna Annika Hambrudd och Harry Jansson försvarade – otroligt nog – den verklighetsbeskrivningen efter hovrättsdomen. Alltså för bara ett par veckor sedan. I radio.
Nu vet vi. Riskbedömningen var 11 miljoner plus ränta plus varvskostnader. Mitt i prick.
Frågan som måste ställas är om dåvarande ministrar och lantråd har lyssnat på någon annan än den anlitade advokatfirman? Det står nämligen inget sånt i den juridiska analysen. Redan den 25 september 2019 slog byrån fast att ett (ensidigt) hävande av avtalet (förutsatt att vägplanen inte föll i Högsta förvaltningsdomstolen) öppnade upp ”för en betydande risk för skadeståndsskyldighet”.
Den här historien är långt ifrån slut. Det kommer någon typ av oberoende granskning, beställd av finans- och näringsutskottet. Det är också mycket möjligt att det blir en juridisk prövning av ministrarnas ansvar (vem som helst kan nämligen polisanmäla det här). Politiskt måste det också leda till konsekvenser. Många skriker nu efter Thörnroos avgång (antingen som centerledare, talman eller båda). Det är förstås fullt rimligt. Inte nödvändigtvis för beslutet att riva avtalet i sig. Däremot på grund av den politiska skandalen som rullades fram i torsdags.
Men som genomgången visar har det funnits många politiker med god kännedom om händelseförloppet. Som har lyssnat och förstått men inte gjort tillräckligt för att förhindra det.
Nina Fellman (S) satte huvudet på spiken i onsdagens lagtingsdebatt. Hon sade att ingen längre tror på politikernas berättelser, att ingen litar på att det politikerna säger är sant. Efter i torsdags har hon fått vatten på sin kvarn. Den här krisen är inte alla politikers fel. Men alla politiker måste vara beredda på att det blir lite obekvämt när det här ska redas upp. Att talmannen avgår är bara toppen på isberget.
Beslutet att säga upp avtalet blev dyrt. Men lögnerna är det som slutligen krossar det lilla förtroende allmänheten hade kvar. Det blir regeringen Thörnroos bestående arv.
*Texten publiceras i måndagens Nya Åland
16.38: texten uppdaterades med korrekta tidsangivelser för ledaren i tidningen Åland och intervjun med Niklas Karlman. Det var inte i torsdagens tidningar, utan fredagens.
