SÖK
MENY
Magkänslan inte en pålitlig sanningskompass
”Vi använder vårt förnuft för att kunna avvisa evidens”.
Bland annat detta säger Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi, som intervjuas i dagens Nya Åland. Det är värt att läsa den meningen en gång till – den känns både motsägelsefull och sanningsenlig på samma gång. Vi skulle kunna välja att bara tro. I stället gör vi allt för att hitta stöd för de mest osannolika idéer.
Kunskapsresistens har förstås alltid funnits. Galileo Galilei (1564–1642) hade på sin tid svårt att övertyga sin samtid och katolska kyrkan om att det är jorden som rör sig runt solen och inte tvärtom. Långtifrån alla trodde på Charles Darwin (1809–1882) när han presenterade sin evolutionsteori, och den arme Ignaz Semmelweis (1818–1865) avled på mentalsjukhus efter att ha blivit utstött ur medicinarkretsarna.
Semmelweis upptäckte – som känt – att färre mödrar dog i barnsängsfeber om sjukhuspersonalen tvättade händerna innan de rörde patienterna. Men i synnerhet läkarna var mycket kränkta över att de skulle tvingas tvätta händerna för att inte infektera sina patienter. På sin höjd kunde väl sjuksköterskorna hålla på med sådant.
Det är förstås fundamentalt mänskligt att hitta mening och mönster, orsak och verkan, i allt som sker. Det är också fundamentalt mänskligt att vilja hitta en flock, att höra till. Semmelweis blev utfrusen av sina kollegor trots att allt tydde på att han hade rätt: en läkare med otvättade händer spred smitta lika mycket som en sjuksköterska med otvättade händer – läkarens högre utbildning och status gjorde ingen skillnad. Men få av oss har lika stark ryggrad som Semmelweis. Rädsla för att bli förskjuten av gruppen är en orsak, eller så går man emot sin övertygelse i syfte att befästa sin ställning i gruppen.
Linköpings universitet publicerade nyligen en rapport om människors mottaglighet för bullshit (det var den termen forskarna använde) och konspirationsteorier. De sammanfattar resultatet med att människor som utgår från sin magkänsla är mer mottagliga för konspirationsteorier.
Rapporten byggde i sin tur på en svensk och en brittisk undersökning. I den svenska fick 1 000 personer svara på frågor om vad sanning är. Därefter fick de ta ställning till olika konspirationsteorier, och bedöma innehållet i ett antal nonsensmeningar. I den brittiska fick 400 personer samma uppgifter plus att forskarna mätte deras grad av dogmatism och beredskap att ändra åsikt när de ställdes inför nya fakta.
Forskarna noterade att de intervjupersoner som ansåg att sanningen är subjektiv – magkänslebetingad, ”det som jag känner är sant” – var mer benägna att tro på konspirationsteorier, och att hålla fast vid sina övertygelser även om fakta pekade på att de hade fel. De tyckte sig också uppfatta dolda budskap i texter trots att det inte fanns några sådana.
”Jag tror att många som lyfter fram en mer relativistisk syn på vad sanning är menar väl. De menar att det är viktigt att alla ska få göra sin röst hörd. Men de här resultaten visar ju att en sådan syn faktiskt kan vara ganska farlig”, säger Julia Aspernäs, en av rapportförfattarna, till forskning.se.
Alla subjektiva sanningssägare är heller inte så generösa. När forskarna vägde in resultatet från den brittiska studien upptäckte de att de intervjupersoner som trodde på sin egen sanning samtidigt var mer dogmatiska. Med andra ord: deras magkänsla har rätt, och andras har fel.
Åsa Wikforss talar om stamtänkande, där fakta – exempelvis om vacciner – får en politisk laddning. Människor kanske vet på något plan att vacciner är effektiva mot sjukdomsspridning, att den globala uppvärmningen är vetenskapligt belagd, och att invandrarna inte kan beskyllas för vartenda problem i ett land. Men eftersom de riskerar att förskjutas ur sin grupp så stämmer de ändå in i kören. På liknande sätt kan politiker tala mot sin egen övertygelse och sitt eget vetande i hopp om att gå hem hos väljare.
Få av oss går ut på internet med syftet att hitta någon som bedrar oss. Men ofta går det ändå så: algoritmerna är inte konstruerade för att skedmata oss med komplexitet och mångfald, utan med sensationer, skandaler och distraktioner. Åsa Wikforss har ett klokt råd: välj ut några pålitliga nyhetskällor – tänk professionell journalistik och pressetiska regler – och håll dig till dem, så slipper du lägga tid på att fundera på om det du just har läst eller hört stämmer eller inte.
Det tog ända till 1992 innan katolska kyrkan upphörde med att avvisa evidensen och accepterade att jorden kretsade kring solen, precis som Galilei sa. Vem tycker du står näst i tur för att säga ”jag hade fel”?
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
