SÖK
MENY
Maja – vår stolta Ålandsambassadör och kassako
Det är en märkbart tagen skara med blanka ögon som applåderar när eftertexterna rullat klart där framme på skärmen i ett nästan fullsatt Alandica. Publiken har sett en smygpremiär av nyfilmatiseringen av Stormskärs Maja.
En film av den här kalibern kan förhoppningsvis skapa den fotspårsturism vi väntat på.
Filmbolaget har satt embargo på alla recensionstexter till januari nästa år, när det är dags för den riktiga och stora premiären, men utan att bryta ett enda förbud så kan vi här konstatera att det är Anni Blomqvists berättelse vi nyss fått se. Och det kan vi känna oss stolta över. Att skicka ut en som Maja som representant för den åländska kvinnan, och ålänningar överlag, i den vida filmvärlden känns klockrent.
Jag, som åländsk kvinna i dag, är djupt imponerad av hur dåtidens kvinnor kunde vara sega som den mest vindpinade tallplantan. För även om berättelsens Maja är fiktiv så bygger hon såklart på en bas av verklighet. Alla dessa armar som rott sig fram mellan holmarna, alla hierarkier som både krossat och förverkligat drömmar, alla som vågat gå mot strömmen. Och såklart i en av huvudrollerna: Havet, en sådan brutal källa till stora rikedomar och oersättliga förluster.
Maja personifierar det som många av oss gärna ser som något bra med oss ålänningar. En påhittig entreprenör, som med styrka reser sig gång på gång på gång efter motgångar. En person som vågar drömma, satsa vilt och kanske bygga en galeas, som vågar sätta sig upp mot överhögheten och fiender, vara sig det är storbönder, engelska militärer eller till och med landet man tillhör. Vem vet, man kanske till och med lyckas vinna över dem till ”sin” sida.
Stormskärs Maja, både film och karaktär, måste vi ta chansen att se som en riktig Ålandsambassadör. För vid sidan av Maja själv följer miljöerna kring Stormskäret med på köpet. Vi pratar röda granitklippor, dopp i kristallklara hav, lummiga björklundar och sol som gnistrar i snön.
Vi ska tacka vår lyckliga stjärna för att miljöerna vi ser på duken faktiskt är Åland. Eller egentligen ska vi väl tacka oss själva, för att vi betalar skatt, och för att Åland har en filmkommissionär.
För många är det självklart att Maja och Janne ska bo på Åland. Men i den krassa verkligheten är det verkligen inte så. Det kokar ner till något helt annat, pengarna.
Detta, alltså filmstödens stora betydelse, var tidigare åländska filmkommissionären Titte Törnroth väldigt tydlig med i den paneldiskussion som hölls på Alandica före smygpremiären. Den branschkunniga och hårt arbetande Törnroth lyfts av många fram som en av de avgörande orsakerna till att Åland fick sin Maja. Det finns ju nämligen snarlika skärgårdsmiljöer både öster och väster om oss, med betydligt större erfarenhet av filminspelningar i den här kalibern. Maja är en storfilm med finländska mått mätt, med sin budget på över fyra miljoner euro.
Pengarnas betydelse lyfts också i den färska rapporten om Ålands landskapsregerings filmsatsning Åland Film Commission 2010–220, gjord av tidigare kulturchefen Jan-Ole Lönnblad. Han konstaterar att den åländska filmsatsningen borde flyttas från kultursektorn och i stället finnas på landskapets näringsavdelning.
För film handlar, ur den här aspekten, mer om business än om kultur. Lönnblad föreslår också att det borde finnas en rambudget för filmstöd som sträcker sig över flera år. Då är Åland mer flexibelt och kan förhandla med produktionsbolag med längre tidshorisont – och stå sig i konkurrensen genom att kunna locka med säkra besked snabbt. Produktionsbolag kan vara hur förtjusta som helst i Åland som inspelningsplats, men de kan sällan vänta på eventuella tilläggsbudgetprocesser. Då drar man nog iväg till Norrland, Gotland eller kanske Åboland i stället.
Under perioden 2010–2022 har elva filmproduktioner beviljats totalt cirka 1,2 miljoner euro i stöd av landskapsregeringen och Ålands kulturdelegation. Pengar som tagits från Paf-medel. Utöver det finns en årlig budgetpost för filmkommissionärens hela verksamhet som ligger på cirka 65 000 euro.
Numera handlar det om cirka en filmproduktion per år som man beslutar om, och genom åren har det utarbetats både en filmstrategi för Åland och kriterier för dem som söker filmstöd av landskapet. Men även här krävs uppdateringar för att hänga med i konkurrensen, konstaterar rapporten.
Orsaken till varför vi vill locka hit filmer med stöd är ju att det ska vara till nytta för Åland. I den nya rapporten slår man fast att det syns resultat av landskapet filmfinansiering. Dels nya kunskaper hos alla som lokalt deltagit i filminspelningar, men även i reda pengar då åländska aktörer inom till exempel el, snickerier, transport, catering och logi har jobbat med produktionerna. När detta dessutom sker utanför högsäsong stiger värdet än mer.
Det konstateras att filmbolagen hittills fört med sig mer pengar till Åland än vad man fått i stöd. Stormskärs Maja, med det finländska produktionsbolaget Solar Films, beviljades 300 000 euro i produktionsstöd, varav 250 000 euro är utbetalt hittills. Bolaget har redovisat att man spenderat cirka 610 000 euro på Åland.
Men med Maja finns förhoppningar om så mycket mer. Just nu planeras både nyutgivning av Anni Blomqvists roman, marknadsföringskampanjer och Maja-paketresor utgående från filmen, som väntas locka många resenärer till Åland särskilt från riket. Så kallad fortspårsturism har gjort vissa inspelningsplatser otroligt kända, men det finns inga garantier för att det blir så. Det gäller ju också att de produktioner som man lyckas bärga även faller publiken i smaken.
Nu har Åland den unika möjligheten att profilera sig som Stormskärs Majas ö. Den chansen till framgång skulle hon inte själv ha missat.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
