SÖK
MENY
Makten och pengarna fortsatt utom räckhåll för kvinnorna
Kvinnor är rejält underrepresenterade vad gäller både makt och pengar.En titt på skattetoppen och lagtinget är allt annat än upplyftande när man synar könsbalansen.
I skattetoppen, alltså listan över de ålänningar som i fjol hade en beskattningsbar inkomst på över 100 000 euro, är sammanlagt 22 procent (131 av 572) kvinnor. Bland de 100 främsta sjunker andelen kvinnor till bara 16 procent. Bara det är förstås anmärkningsvärt.
Av de 16 procenten är det ungefär hälften som har tjänat merparten av sina pengar på förvärvsinkomster och inte från kallade kapitalinkomster. Topp 100-listan består då av 84 procent män. Fler än hälften av männen befinner sig på topplistan främst tack vare förvärvsinkomster. Det är förstås inte en heltäckande bild, men säger ändå något om hur rikedomen fördelas i vårt samhälle.
De allra mest förmögna är män och en större del män blir ohemult rika tack vare en prestationsbaserad inkomst. Män får helt enkelt bättre betalt än kvinnor – tack vare sina positioner i samhället och i näringslivet.
Tittar man bortom skattetoppen känns mönstret igen. Enligt jämställdhetsöversikten 2022, från Ålands statistik- och utredningsbyrå, är genomsnittslönen för en heltidsanställd kvinna i privata sektorn 13 procentenheter lägre än genomsnittslönen för män. Minst var lönegapet bland kommunalt anställda – störst i landskapet där genomsnittslönen för kvinnor är 82 procent av männens. Färre kvinnor är däremot arbetslösa och de utbildar sig i högre utsträckning, vilket betyder att de här glappen borde minska över tid. Men uppenbart finns samhällsstrukturer som bromsar utvecklingen. Bland 80-talisterna på skattetoppen, där skillnaderna rimligtvis redan borde ha minskat, är inte ens var femte kvinna.
Än så länge har männen fortfarande majoriteten av pengarna – och faktiskt även den politiska makten.
I lagtingsvalet gick 20 av 30 platser till män. Utgående från könsbalansen är Centern bäst i klassen. 43 procent av de invalda centerledamöterna är kvinnor. Centern delar förstaplatsen med Liberalerna och Socialdemokraterna vad gäller antal invalda kvinnor (tre var) – och ser man till andel invalda kvinnor är S bäst med 75 procent.
Enligt kandidatlistorna borde andelen kvinnor ha varit högre. Sammanlagt var 40 procent av lagtingskandidaterna kvinnor i årets val. Av lagtingspartierna var det bara Socialdemokraterna som ställde upp lika många kvinnor som män. HI, Moderaterna och Liberalerna hade åtminstone 60-40 på sina listor.
Bland de mest populära kandidaterna finns däremot en stark kvinnlig representation i toppen. Av de tio mest populära lagtingskandidaterna var, baserat på jämförelsetalet, fyra kvinnor och sex män. Drygar man ut det till de främsta 15 kandidaterna, alltså övre halvan, var åtta kvinnor – alltså fler än männen.
Kvinnliga kandidater är alltså antingen väldigt populära, eller så klarar de inte att ta sig in på topp 30-listan. Ett annat sätt att säga det på är att driftiga kvinnor drar med sig medelmåttiga män i landskapsvalet.
Regeringen däremot klarar sig väl i jämställdhetsgranskningen. När politikerna har gjort ett aktivt val blir resultatet 57 procent kvinnor och 43 procent män. Det i sig är ju bra, och det är förstås lite festligt att män ligger närmast att bli inkvoterade i ett av de få sammanhang där de annars hade varit underrepresenterade.
Men lagtinget blir faktiskt ännu mer ojämställt efter regeringsbildningen. Det ”nya lagtinget” består, när regeringen Sjögren tillträder, av bara sju kvinnor (23 procent) vilket faktiskt är sämre än det redan ojämställda lagtinget mandatperioden 2019–2023.
I det här sammanhanget är det läge att lyfta fram Socialdemokraterna som har en 50–50-fördelning – och samtidigt pika Liberalerna som hamnar i botten (bakom Obunden samling och enpersonsgruppen HI som båda består till hundra procent är män).
Det går inte heller helt att förklara det ojämställda lagtinget med att det handlar om väljarnas önskan. För den kommunala politiken ser faktiskt betydligt bättre ut, sett till könsbalansen. Av sammanlagt 208 fullmäktigeledamöter är 87 stycken kvinnor, vilket motsvarar ungefär 42 procent.
I många små kommuner är det inte särskilt hård konkurrens om platserna, vilket skulle kunna förklara varför fler kvinnor tar sig an det otacksamma jobbet att fylla fullmäktigestolarna. Men det är faktiskt de största kommunerna, där konkurrensen rimligtvis är hårdast, som har en bra könsbalans. Mariehamn, Jomala och Lemland har ungefär hälften kvinnor i fullmäktigesalarna. Sammanlagt utgör de tre kommunerna nästan 65 procent av Ålands befolkning.
Faktum är att 15 av 16 kommunfullmäktigen har en högre andel kvinnor än lagtinget. Bara Saltvik misslyckas.
22 procent i skattetoppen, 23 procent i lagtinget. Drygt 50 procent av befolkningen. Det finns uppenbarligen arenor där den kvinnliga representationen inte alls är lika tydlig som den borde vara.
Kvinnor utbildar sig mer, färre är arbetslösa. Ändå finns pengarna hos männen. Kvinnor ställer upp i val och vinner representation i antingen landskapsregeringen eller kommunfullmäktigesalarna. Men inte i vår landskapspolitik. Det är här ledarsidan borde komma med någon förklaring eller förslag på förbättring. Men det är svårt att komma på vad det skulle vara.
Klart är i alla fall att Åland har en del att jobba med vad gäller jämställdheten.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
