SÖK
MENY
Mänsklig aktivitetspaus gav viktig inblick i miljöarbete
En antropocentrisk paus. Så kallades den period under coronapandemin när miljön och djur fick hämta andan från myllrande mänsklig närvaro och trafik jorden över.Men forskning visar att människan inte bara är till ondo för flora och fauna. Det har vi sett bevis på bland våra ejdervänner.
Covidkrisen och de påföljande nedstängningarna av samhället saktade ner mänsklig aktivitet över princip hela jorden. Folk höll sig hemmavid samt reste och turistade inte lika mycket som tidigare. Den antropocentriska eran, den nuvarande tidsepoken som kännetecknas av mänsklig aktivitet, tog mitt i allt en paus. Det är denna drygt tvååriga tidsperiod som forskarna nu kallar ”antropausen”.
Under coronapandemin delades bilder och videoklipp av vilda djur som började återerövra vägar, städer och turiststråk medans människorna satt inne och kurade.
Luft- och vattenkvalitet världen över förbättrades. Ljud- och ljusföroreningar minskade och koldioxidutsläppen minskade. Fåglar började till och med sjunga tystare för de behövde inte överrösta trafiken.
Men människans frånvaro under pandemin gjorde även att invasiva arter frodades och konservationsåtgärder skjöts upp. Ett exempel på nära håll är Stora Karlsö på Gotland och våran Ålandsvän ejdern. Stora Karlsön är en populär turistort och människans närvaro har hållit borta hungriga örnar som gärna kalasar på ådbon. Men när människorna försvann så svepte örnarna in. En forskningsstudie som tittat närmare på fenomenet konstaterar att när turismen gick ner så ökade örnarna sjufalt och ledde till den värsta häckningssäsongen för ejdrar någonsin på ön.
Människor har alltså en dubbelroll när det kommer till miljön och vilda djur. Å ena sidan är vi hot, å andra sidan väktare. Covidnedstängningarna och den medföljande antropausen gav oss en möjlighet att se hur denna motsättning inverkar på vår flora och fauna.
”Det som är tydligt är att människa och natur har blivit mer beroende av varandra än någonsin tidigare”. Det skriver artikelförfattarna i en studie på temat som publicerats i tidskriften ”Nature ecology and evolution”.
Även om många av effekterna av antropausen var positiva, så är de tyvärr inte långlivade. Förbättringar i utsläppsnivåer samt luft- och vattenkvalitet bibehålls inte om trafiken och de mänskliga aktiviteterna återgår till det normala, vilket de är på väg att göra – och snabbt. Det har gett upphov till en ny term ”antropulsen”. Människor vill nu resa, uppleva och ta igen dessa två till synes förlorade år.
Men i takt med att vi skyndar oss för att återgå till det förgångna i rask takt riskerar vi förlora lärdomarna från de gångna årens paus.
Antropausen är nämligen så mycket mer än en konkret forskningsperiod. Det har också blivit en symbolisk period. Ordet för med sig konnotationer till en paus i allt det hektiska som människolivet för med sig även för den enskilde individen. Även om pandemin globalt sett var tragiskt för människosläktet så är det många som upplever att det var vilsamt att världen till synes stannade upp. Att se den naturliga världen återerövra delar av civilisationen är en universalkulturellt tilltalande ide för många som känner att det rått obalans mellan människa och miljö. Det tankesättet kan dock ytterligare förstärka den klyfta som redan finns mellan dessa två. Det dualistiska tänkesättet som gör skillnad på just människa och natur är en del av problemet – istället bör vi inse hur sammankopplade vi är och hur beroende vi är av varandra. Det ger ådorna på Stora Karlsö bevis på.
Ju fler människor vi blir och desto större areal av jorden vi erövrar med våra vägar, hus och aktiviteter, desto viktigare blir det att förstå hur vi kan göra minsta möjliga skada på habitat och ekosystem och hur vi kan leva i ömsesidig respekt med den naturliga världen. Antropausen gav oss en hoppfull inblick i hur snabbt vissa delar av naturen och habitat kan återhämta sig om vi bara låter dem vara. Det visade oss också hur människan kan vara goda väktare för de delar som behöver beskydd.
Det är dock inte bara människans fysiska närvaro som agerar hot eller väktare, det underbyggs av personliga val, politiska beslut och ekonomiska system. Det är därför nu viktigt att vi som medborgare, beslutsfattare och myndigheter tar oss en tankeställare kring vilken typ av värld vi vill ha, där konservationsåtgärder och naturväktarskap kan gå hand i hand med mänsklig utveckling.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
