SÖK
MENY
Marknadskrafterna är inte allena saliggörande
Handelskammaren tycker att staden skall hålla sig borta från hyresmarknaden vad gäller såväl bostäder som kontor. Insändaren gällde den här gången främst kontorssidan. Stadens tekniska verk har överloppsutrymmen i anslutning till det nybyggda huset.
Alternativet till uthyrning är att riva. Är det ett bra sätt att hantera stadsbornas egendom på?
Ett par ivriga debattörer har tagit upp tråden och påstår att bostadsbyggandet i kommunal regi rentav leder till bostadsbrist.
Resonemanget är så cyniskt att det egentligen inte borde bemötas, men för säkerhets skull: Fredrik Gustafsson, doktorand i ekonomisk historia och ivrig samhällsdebattör, anser att Marstad genom att hålla en låg nivå på hyrorna skapar bostadsbrist. I klartext betyder det att med högre hyror skulle färre ha råd med egen bostad och då skulle behovet av bostäder minska. Balans skulle nås i utbud och efterfrågan.
Och utbudet skulle de bestå av privatbyggda bostäder, som hyrs ut till ett betydligt högre pris än Marstad. Så måste resonemanget förstås.
Men kan man inte lika väl påstå att den balans Gustafsson eftersträvar är artificiell? Behovet av bostäder minskar väl inte bara för att hyrorna är så höga att folk inte har råd med dem?
Dessutom är Marstads hyror inte anmärkningsvärt låga.
För att folk inte skall behöva sova på gatan vill Gustafsson, påhejad av frisinnade Anthonio Salminen, betala ut mera bostadsbidrag.
Är det med andra ord en bättre modell att bygga dyrt och betala ut bidrag än att hålla boendekostnaderna något lägre och slippa en ökande byråkrati? Är det ett bra system om marknadskrafterna ser ut så att samhället måste hålla privata hyresbostadsbyggare under armarna med hjälp av bostadsbidrag?
Ursäkta, nivån blev litet låg, men ibland måste man försöka göra sig förstådd.
Problemet med hyresbostadsproduktionen är att så få sysslar med detta. De är främst byggbolagen som visar intresse och då vill de bygga sina hus själva. Men lagen säger att upphandlingen måste konkurrensutsättas. Så när Ålands bygg, Allbygg eller något annat byggbolag vill satsa på hyreshus skall de be in anbud av andra. Inte fungerar det. Finns det någonting att göra där?
Det finns en annan aspekt, som folk i branschen har pekat på. Vi bor på en ö. Upplandet är begränsat. I riket och i Sverige kan folk pendla rätt lång väg mellan bostaden och jobbet, men här går det inte. Alltså fungerar marknadskrafterna så att man inte bygger mer än man kan vara absolut säker på att få hyresgäster eller köpare till.
Är det ärligt talat så väldigt illa om samhället bygger bostäder?
Det kanske inte hör till de mänskliga rättigheterna att ha någonstans att bo. Men utan tak över huvudet klarar vi oss inte. Om den biten kan ordnas utan alltför stora uppoffringar så finns det köpkraft kvar för att hålla en lång rad småföretagare vid liv. Vi har råd att handla litet mer, gå på café eller restaurang ibland. Det är sådant som gör att samhället lever. Visst kan vi sitta var och en i sitt vardagsrum med hyror så höga att vi inte har råd att gå ut, men är det verkligen så marknadskrafterna vill ha det? De allra flesta vanliga människor vill det inte.
Det sägs att försäkringsbolagen inte längre kan bygga hyresbostäder. Man får inte den avkastning som lagen kräver om man håller samma hyresnivå som Marstad.
Och om man tar ut en högre hyra så får man ingen som vill bo? Är det så? Det skulle i så fall betyda att marknaden är mättad och att de hus som Marstad nu bygger är överlopps.
Men inte ser det riktigt så ut heller.
Och så är det en sak till. Den politiska ledningen på Åland har bestämt att vi skall ha inflyttning. Målet är 30.000 invånare inom några år. Det är brist på arbetskraft, så någon oenighet på den punkten har det inte rått.
Hur skall inflyttningen gå till om vi inte har en liten reserv av hyresbostäder? De som kommer har inte hembygdsrätten i fickan dagen efter. De kanske inte ens vet om de vill stanna ett år eller sju eller för evigt. De vill inte satsa på att köpa eller bygga eget de första månaderna.
Handelskammaren får gärna komma med mer utförliga argument för varför vi inte i likhet med Hongkong och Singapore kan ha en viss andel samhällsbyggda bostäder (det påstås att det är så). Men kom också med förslag på hur det privata byggandet skall ordnas så att folk inte kommer i kläm.
