SÖK
MENY
Mat är en lyxvara för många – snart kan vi stå inför storkris
Ett ton mat i veckan. 310 hungriga hushåll. Den frivilliga organisationen Matbanken fyller på ett ovärderligt sätt ett hål i det åländska skyddsnätet. Men de vill inte, och borde inte, behöva finnas. Tyvärr ser det ut som om nöden bara blir större. Dags för politikerna att agera.
Mat. En basnödvändighet för liv. Men också något vi förknippar med trygghet, tröst, glädje och gemenskap. Att inte veta om man har mat för dagen, eller inte har möjlighet att ge sina barn den näring de behöver urholkar inte bara individens grundtrygghet, det urholkar ett helt samhälle.
”Hunger är inte ett välgörenhetsproblem, det är ett rättviseproblem”. Det konstaterade Jacques Diouf, tidigare generaldirektör för FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation.
Ett eko av detta hör man av de frivilliga på Matbanken som med idoga krafter upprätthåller en tjänst de helst skulle vilja avveckla.
– Det är viktigt att samhällets skyddsnät fungerar, säger ordförande Margareta Flink när Nya Åland gör ett reportage på plats.
Till lokalen i Västernäs söker sig 310 hushåll för att fylla på matförråden. Det betyder långt fler än 310 personer. Ett hushåll kan bestå av så många som tio personer. Ett besök på Matbanken varannan vecka ska räcka till tre varma måltider. För många kan det innebära dagar av hunger däremellan.
Nya Åland har i flera artiklar belyst den ekonomiska utsattheten på Åland, ett problem som växer sig allt större. Andelen personer och hushåll på Åland som lever i ekonomisk utsatthet och risk för fattigdom är på de högsta nivåerna på 2000-talet. Totalt 1 418 personer levde i ekonomiskt utsatta hushåll på Åland 2022.
De små resurserna som finns äts snabbt upp av grundläggande utgifter som boende, transport och mat. Mat är för många idag en lyxvara. I Nya Åland intervjuades ”Jenny” som efter år två år av turbulens idag beskriver sin ekonomi som ”stabil”, vilket betyder att hon inte ligger efter med räkningar, men också kan sätta mat på bordet åt barnen. På frågan om vad som skulle vara en guldkant på vardagen svarar hon fredagsmys; en god middag, chips och godis till barnen. En god fredagsmiddag och snacks låter anspråkslöst, men det är en verklighet för många att guldkanterna blir färre och att basala saker som en hälsosam och mumsig middag med en chokladbit till efterrätt blir en lyx man inte har råd med.
Den åländska matkassen har stigit mer i pris än inflationen på livsmedel. Det framgår i en genomgång av de åländska matbutikerna som Nya Åland gjorde i januari. Vissa produkter har blivit märkbart dyrare, såsom choklad, ris, chips, smör och makaroner. Den billigaste matkassen, som består av basprodukter för både kylen och skafferiet, går loss på 107 euro. För den prismedvetna är det alltid billigaste matkassen som gäller. Det berättar Jenny som varje månad har 500 euro över som ska räcka till mat och allt annat som hela familjen behöver.
Matbanken erbjuder en tillfällig respit när matkassen hemma sinar. Tacka, bokstavligt, gud för det. Det är via församlingarna som man får tillgång till Matbanken och allt arbete sköts av frivilliga, förutom en anställd verksamhetsledare. All mat, ett ton i veckan, doneras. Men som de själva konstaterar, de ska inte behöva finnas. Det är något som gått fel i ett samhälle där tredje sektorn behöver upprätthålla basala behov för dess invånare. Det är helt enkelt inte rättvist att inte alla får äta sig mätta i vad som annars är ett av de mest välmående samhällena i världen.
Så vad behöver göras? Det är upp till politikerna att på riktigt börja ta itu med problemet. System behöver revideras, behovsundersökningar göras och de berörda själva involveras. Det är oetiskt att förlita sig på att en frivilligorganisation ska hjälpa till att mata hungriga munnar. Marginalerna är redan tajta på Matbanken och hjälpbehovet ökar. Snart har vi en riktig matkris på hemmaplan att hantera. Det är dags att hitta lösningar.
