Medis-kurser en viktig del av samhällskittet
Medis-kurser är viktiga för många. För att de är viktiga för folk är de bra för samhället. Det är en enkel ekvation som inte tycks gå hem i alla valstugor.
Det finns ett problem numera, när man ska diskutera krav från kommuninnevånare på kommunal service. Man kommer väldigt snabbt till ett oöverstigligt hinder: ” …men det finns ju inga pengar”.
Det finns säkert de som hävdar att det hindret alltid funnits, men att vissa av oss bara valt att inte se det och att vi därmed varit slösaktiga och ansvarslösa. Må så vara. En kommun värd namnet är inte en automat i vars ena ände man stoppar in skattemedel för att i andra ändan få ut enbart lagstadgad service. En fungerande kommun ska vara en organism med kraft att blicka framåt, att skapa trivsel och framtidstro.
Låt oss alltså för tillfället lämna diskussionen om kommunernas framtid och eventuella kommande sammanslagningar. Låt oss tänka oss att våra kommuner i dag faktiskt fungerar så att det finns utrymme att fatta beslut som är bra och utvecklande för kommuninnevånarna.
I en sådan illusion är det, ursäkta nu, stendumt att begränsa möjligheterna för folk att gå på kurs på Medborgarinstitutet. Det finns inget som är så bra för människan som att få lära sig nya saker, att träffa nya människor och att helt simpelt bara umgås.
Mycket spydigt har sagts om samhällsfinansierad samvaro i form av matlagningskurser och drejning och vävkurser. Något större förståelse möts den av som intresserar sig för något potentiellt samhällsnyttigt som språk eller datorer.
Och ååh, så korkat det är. Det enda felet med Medis verksamhet är att resultatet, nyttan av den, inte går att kvantifiera på ett sätt som övertygar de vantrogna. Få skolor är så målinriktade och erbjuder ett kursutbud som är så väl i linje med efterfrågan som Medborgarinstitutet, som helt enkelt inte håller kurser det inte finns deltagare till.
Den direkta samhällsnyttan med en Medis-kurs är att den bidrar till och stärker den allra livsnödvändigaste ingrediensen i ett samhälle, nämligen sammanhållningen. Där träffas människor över klass-, generations- och yrkesgränser. Där förenas människor över akvareller, mattor, sång, yoga och mat, har kul, lär sig saker, får idéer.
Även om inget annat händer efteråt än att man hälsar på fler människor i butiken och ger bort sina alster åt släktingar i julklapp, så var det alla gånger värt de satsade skattemedlen, helt enkelt för att man mår bättre av det.
Men vården då, säger ni. Omsorgen? De halta och lytta och skolan.
Självklart finns det basfunktioner som måste komma före allt annat, helt enkelt för att de måste det enligt lag. För att det ska finnas skattemedel att finansiera samhällsservice med måste människor bo och arbeta i kommunen, och för att de ska göra det måste de trivas och finna livet meningsfullt. Och så är cirkeln sluten.
Bara om man är riktigt dumsnål tar man bort sådant som får människor att må bra. Det må vara vars och ens sak att ta ansvar för sitt eget liv och sina intressen, men en klok samhällsfader eller -moder förhåller sig till medborgarna som till sina barn. Man understöder inlärning, utveckling och det som gör dem glada, för man vet att då går saker framåt och ungarna hålls borta från fanstyg.