SÖK
MENY
Mello – en lägereld som ännu brinner
På lördag kväll är det dags igen. Då bänkar sig massorna i sofforna. Den svenska Melodifestivalen, mellon, är ett av få kvarvarande exempel på den så kallade lägereleds-tv:n. Oberoende av vad man tycker om själva mello-innehållet är fenomenet i sig värt att värna.
Förra helgen gick ett jubel genom Svenskfinland, ett jubel som spred sig även över våra åländska kobbar. Då tog sig nämligen den österbottniska humorgruppen KAJ direkt till final i den svenska nationella musiktävlingen Melodifestivalen, enbart slagna av den självklara ettan, och tidigare Eurovision Song Contest-vinnaren, Måns Zelmerlöw.
På måndagens lunch- och fikapauser var mellon ett givet samtalsämne för många. För musiktävlingen, med storasyskonet Eurovision Song Contest, hör tillsammans med riktigt stora sporthändelsen som Vasaloppet eller vm-finalen i hockey och fotboll, till den allt glesare skaran av så kallade tv-lägerelder. Stora, direktsända evenemang som vi vill och kan samlas kring och följa oberoende av ålder, kön eller bakgrund.
I en tid när streaming- och playtjänster tar över allt mer av tittandet, och där både hårda sparkrav och politiskt missnöje hovrar över public service-bolagen är stora och dyra tv-produktioner inte längre en självklarhet. I idrottsvärlden återfinns allt fler direktsändningar i olika betaltjänster och -kanaler, så snart är musiktävlingarna de enda som är kvar i kanaler som är tillgänga för hela allmänheten genom just Public Service.
Och det handlar faktiskt inte bara om lättsam underhållning. Det finns lite allvar också, bland alla ivrigt viftande flaggor och fjäderboor.
”Visst glittrar det om Melodifestivalen, men bakom konfettin vill vi väcka värme och gemenskap med hjälp av musiken. Gemenskap i alla former är det viktigaste som finns för människor och musik som budbärare och brobyggare har en enorm kraft”, skriver SVT.
Hela Eurovision Song Contest var från början ett slags fredsprojekt med fokus på just gemenskap. Efter andra världskrigets slut försökte ett splittrat Europa resa sig, omslutna av supermakterna USA i väst respektive Sovjetunionen i öst. Tv började bli ett massmedium att räkna med och den Europeiska radio- och tv-unionen, EBU, bildades. Genom en internationell tv-sänd sång- och musiktävling vill man nå miljontals tittare och etablera känslan av en gemensam europeisk identitet.
I den allra första tävlingen år 1956 deltog sju länder och sedan dess har intresset bara vuxit. I maj i år, när Eurovision Song Contest hålls för 69:e gången i Schweiz, planerar 37 länder att tävla.
Både tävlingsupplägg och deltagarländer har varierat genom åren. Att tävlingen inte ska vara politisk hävdas återkommande, men det var nog inte bara för att Kalush Orchestra hade en bra låt som de som Ukrainas bidrag slog alla tiders poängrekord våren 2022, alltså strax efter att Rysslands fullskaliga invasion inletts. Det året uteslöts också Ryssland ur tävlingen. Och i fjol väckte det minst sagt starka känslor och het debatt då Israel, trots kriget i Gaza, till slut fick delta i Eurovisionen.
Men i morgon kväll, lördag, är det alltså dags för en sista deltävlingen innan den stora finalen, med bland andra KAJ på scenen, den 8 mars.
I det världs- och nyhetsläge som vi nu befinner oss i ger våra få kvarvarande versioner av lägerelds-tv ett skönt avbrott.
Låt lägereldarna brinna. Låt mellon glittra.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
