SÖK
MENY
Minskad trygghet gör inte företagen bättre
Riksregeringen menar att uppluckring av arbetstryggheten kommer att göra de finlänska företagen mer flexibla.
Men kommer de bli mer effektiva?
På onsdag är det dags för förtroendeomröstning i riksdagen. Statsminister Juha Sipilä (C) vill pröva sin regerings förtroende.
Bakgrunden är kontroverserna kring förslaget som enligt regeringen ska göra det lättare för mindre företag, med 10 anställda eller färre, att säga upp anställda. Tidigare omfattade förslaget 20 anställda eller färre men regeringen har backat på grund av påtryckningar från facket. Regeringen menar att eftersom det är lättare att säga upp ska det därför bli lättare att våga anställa.
Ur ett åländskt perspektiv får förslaget stor inverkan. På Åland fanns den sista december 2016 2 622 företag enligt Åsub. Den absoluta majoriteten av dem, 2 213 stycken, hade mellan 0–4 anställda. 130 av dem har 5–9 anställda. Antalet företag på Åland som omfattas av regeringens förslag är 2 343 av 2 622 stycken.
Varje anställd är otroligt viktig i ett litet företag. Regeringen Sipiläs förslag kan vara skillnaden som gör att ett företag kan anställa en till person och bli ett trepersonsföretag i stället för ett tvåpersonsföretag.
Enligt regeringen har antalet sysselsatta ökat med 115 000 personer under den här mandatperioden, men sysselsättningsgraden måste öka ytterligare. Vad konsekvenserna av förslaget blir för arbetsgivaren tycks vara klara.
Men hur blir det för företaget?
Anställda som inte når sin fulla kapacitet kostar i dag företag mycket pengar. Enligt arbetshälsoinstitutet kostar arbetsoförmåga det finska samhället cirka 20 miljarder euro per år. En sjukdag kostar ett företag i snitt mellan 300 och 350 euro.
Enligt FPA:s statistiska årsbok för 2016 hade Finland som land 3,4 miljoner sjukdagar. På Åland är motsvarande siffra 85 000 dagar. Sjukdagar visar bara en del av företagens faktiska produktivitet.
Anställda som inte trivs på jobbet når sällan sin fulla kapacitet. För att trivas finns en hel den nyckelpunkter, bland annat en närvarande chef, möjlighet att påverka sin arbetssituation, bra relationer på jobbet, fortbildning och anställningstrygghet.
Flera av de här punkterna kan kopplas till regeringsförslaget.
Anställningstrygghet är förstås den mest givna. Personer som kan lita på att de inte blir uppsagda kommer att trivas bättre, det kan nog alla som genomgått samarbetsförhandlingar intyga. När ens trygghet är hotad blir det svårt att trivas både på jobbet och i övriga livet och således göra ett bra jobb.
Likadant blir det med möjlighet att påverka sin arbetssituation. Det är mer troligt att personer som av arbetsgivaren anses obekväma är de som får lämna företaget först. Det kan leda till att arbetstagare blir mer försiktiga att säga till om sådant som inte fungerar av rädsla för att bli av med jobbet.
Samma sak gäller fortbildning. Om arbetsgivaren inte behöver binda sig till arbetstagarna är det sannolikt för att arbetsgivaren satsar mindre på kompetensutveckling.
Det ska förstås tilläggas att alla som driver företag, stora och små, inte kommer att gå in för att anamma det ovan nämnda tillvägagångssättet. För så gott som alla är målsättningen att skapa goda arbetsförhållanden eftersom just de åtgärder som nämns ovan i texten gör företag mer effektiva.
Men att regeringen vill öppna för de här möjligheterna behöver inte betyda att Finland blir mer produktivt, det kan faktiskt gå tvärt om. Och att så drastiskt förändra spelreglerna för arbetsmarknaden, och dessutom i en intervju med Yle säga att uppluckringen av anställningsskyddet bara är en liten sak som har blåsts upp till en enorm politisk fråga, är olustigt.
Det är nämligen ingen liten sak, utan något som kommer att påverka väldigt många människor. Både de som driver små företag men också de som jobbar inom dem. Genom att satsa på sina anställda gör företagen Finland bättre, inte tvärt om.
