DELA
Foto: Stefan Öhberg
När mobbningen och utanförskapet inte längre bara förekommer på skolgården, utan även på sociala medier, är ansvaret än större för oss vuxna att förebygga och hantera det.

Mobbningen finns både på nätet och skolgården

Skolstarten kryper allt närmare och för många elever kommer den med en växande klump i magen.För vuxna i de ungas närhet är ansvaret stort: Hitta och förebygg mobbningen och utanförskapet – både på skolgården och på nätet.

När arbetet inför skolstarterna de senaste åren präglats av anpassningar till coronapandemin – om regler för munskydd, lösningar för lunch och rast, och hur klasser hålls isär – har diskussionen om mobbning mellan elever hamnat i skymundan. På senare år har mobbningen dessutom flyttat ut på internet och sociala medier, där det är svårare för vuxna att få ett grepp den.

En svensk studie visar att var tredje barn och ungdom själva uppger att de någon gång utsatts för mobbning eller kränkningar på internet. Anna-Carin Wettefors, som är sakkunnig på organisationen Friends som verkar mot mobbning i Sverige, säger till Dagens Nyheter att mobbningen på skolgården inte skiljer sig särskilt mycket från den som förekommer på sociala medieplattformar.

Både i verkligheten och på nätet förekommer såväl ryktesspridning och systematisk utfrysning av enskilda personer ur grupper, som elaka ord och trakasserier.

”I grund och botten handlar det om samma sak – sociala relationer som har gått snett”, säger Anna-Carin Wettefors.

I december 2020, alltså ett år in i pandemin, rapporterade Mariehamns stad ett minskat antal mobbningsärenden i stadens skolor. Dåvarande bildningschefen Kjell Nilsson sa då till Nya Åland att det kunde bero på distansundervisningen tidigare under året.

I en enkätundersökning som Dagens Nyheter gjorde med högstadieungdomar våren 2021 sa dock flera att de inte trodde att mobbning och trakasserier försvinner bara för att skolan gjordes på distans.

”Jag har hört och sett flera exempel på sociala medier, till exempel Snapchat, där vissa gör grupper och fryser ut andra elever från klassen. Bortsett från mobbning så tror jag att många kan känna sig väldigt utanför i de här tiderna när folk mest umgås över sociala medier”, sa en deltagande 15-åring.

Bara en snabb blick på resultaten i den snart ett år gamla Hälsa i skolan-undersökningen visar att distansundervisningen inte på riktigt har hållit mobbningen borta. Flera åländska högstadieskolor ligger på topplistan för mobbning och sexuella trakasserier i Finland.

Enligt Anna-Carin Wettefors finns det flera varningssignaler att hålla utkik efter som vuxen. Det kan handla om att barnet eller ungdomen helt plötsligt slutar umgås med sina vänner, vare sig det är online eller i verkligheten. Det kan också ta sig uttryck i att barnet hela tiden måste hålla koll på vad som händer på nätet.

Så vad göra? Det är klart att det är svårt att hänga med och hålla koll på vad som sägs på sociala medier.

Men med nyfikenhet och samtal kan man komma långt. Att inte bara fråga hur det är i skolan eller på träningen, utan också på nätet, är en bra början.

I tisdagens Nyan säger psykoterapeuten Petra Berg att det är naturligt med lite oro inför skolstarten – det är trots allt en omställning. Men det ska inte handla om ångest och det ska inte vara långvarigt, i så fall rör det sig om något större.

Som vuxen i närhet av en elev som visar oro inför sommarlovets slut har man ett ansvar att fånga upp det.

När det kommer till att förebygga mobbning, snarare än att hantera den, gäller det som vuxen att titta sig själv i spegeln.

Det sättet man bemöter andra på sätter standarden för vilken typ av förebild man blir för de unga i sin närhet. Blir man den som automatiskt bidrar till förebyggandet av mobbning genom ett rimligt och sakligt agerande, eller den som omedvetet odlar en mobbningskultur?

Barn är uppmärksamma på allt. De gör som vi gör, inte som vi säger.

All mobbning sker inte längre öppet på skolgården, utan förekommer i allt högre grad på nätet. Det är vi vuxna, på bred front, som har ansvar för att identifiera och stävja den.

Och framför allt har vi ansvar att förebygga den genom tidiga insatser och att själva föregå med gott exempel.