SÖK
MENY
Något bra kan komma ur bråket om Pafdonationen
Det var inte formellt fel, men dumt att inte inkludera lagtinget i den så kallade Ukrainadonationen. Dessutom borde spörsmålsdebatten ha hanterats betydligt bättre.
Först och främst det viktigaste: så gott som alla i lagting och landskapsregering är överens om att reglerna för Paf-medel ska ses över. Det var huvudfrågan i spörsmålet, och genast i debatten kom finansminister Mats Perämaa (Lib) med ett önskemål att få lagtingets mandat att revidera regelverket. Den liberala, socialdemokratiska och centerpartistiska lagtingsgruppen valde också att lämna in en så kallad åtgärdsuppmaning på samma tema. Det hör inte till vanligheterna att ett sådant initiativ kommer från majoriteten, som ju redan har makten.
Man kan se åtgärdsuppmaningen som en chans att äntligen göra den svåra Paf-översynen som flera regeringar har försökt och misslyckats med. Den kan också tolkas som en utsträckt hand från regeringsblocket.
Så långt allt väl och de flesta överens.
Sedan kom kavalkaden av misstänkliggöranden. Majoritetsblocket valde att plocka den absolut lägst hängande frukten. Gång på gång kopplade de samman spörsmålet med ett påstått motstånd mot Ukraina, till och med anklagelser om att motståndarna inte värnar ukrainska barns liv. Och gång på gång fick delar av oppositionen tillbakavisa påståendena.
Visst går det att läsa spörsmålet som kritik mot att tre miljoner euro går till ukrainska skyddsrum, att det inte skulle vara en ansvarsfull hantering av åländska medel. Och att hela oppositionen undertecknade spörsmålet gemensamt går att läsa som att alla partier omfattar den obundna kritiken mot både donationen och mottagaren.
Men är det ett seriöst försök att höja nivån på debatten?
Det ska sägas att också oppositionen ägnade sig åt samma sak. Moderaterna efterfrågade någon typ av Palmeutredning med exakta tidpunkter för vem som informerades om vad när, och Obunden samling gjorde sitt bästa för att antyda att donationen till Olena Zelenska Foundation nog kommer att landa på privata offshore-konton.
Spörsmålsdebatten handlade delvis om semantik, mer specifikt ordet förankring. Hade landskapsregeringen och finansminister Perämaa faktiskt förankrat beslutet i lagtinget? Räcker det med att informera om ett redan fattat beslut för att det ska räknas? Svaret är nej. Ägarstyrningen brukar inte förankras någonstans förutom i regeringen. Men det här är inte ett helt vanligt ärende. Det är en stor summa och ett speciellt ändamål. Regeringsblocket menar att sekretessen var orsaken, men det är ett dåligt argument. Självklart kunde finansministern ha informerat om att Paf ville göra en stor donation för Ukrainas sak utan att röja placeringen av skyddsrummen på förhand.
Hade landskapsregeringen då, med tanke på vad vi vet i dag, informerat lagtinget innan avtalet skrevs? Troligtvis. Det hade inte förändrat utfallet. Donationen hade gjorts ändå, men det hade underlättat efterspelet.
Det som skaver mest är hur politikertrion Katrin Sjögren, Mats Perämaa och Jörgen Pettersson kommunicerade nyheten. Vi har i efterhand fått veta att donationen är ett initiativ från Paf som, efter att planer på en Gritlab-utbildning strandade i byråkratin, gjordes om till en donation. Inget sådant berättades det om när nyheten offentliggjordes. Vi har också förstått att beslutet att donera pengarna redan var fattat och den första raten betalades ut innan lagtinget, Ålands folks representanter, informerades. Det är helt i linje med ägarstyrningen, men det översattes till att ”Ålands folk” donerade pengar vilket gav sken av att alla var med i processen. Så var det ju bevisligen inte.
Kanske är det så att lantrådet, finansministern och talmannen utgick ifrån att donationen skulle göra människor glada. Och räknar man inte med att varje beståndsdel av en beslutsprocess ska tåla den hårdaste granskningen så kanske det inte är så noga exakt vad som sker när eller att väga sina ord på guldvåg. Men så pass erfarna politiker borde ha begripit att det här hade potential att bli en stridsfråga, speciellt i dessa tider.
Oppositionen å andra sidan hade knappast drivit fram en spörsmålsdebatt om donationen enbart hade mötts av hurrarop bland allmänheten. Det finns helt klart en portion av opportunism här.
Förhoppningsvis kommer något bra av det här: ett nytt regelverk för hur de hundra miljoner som ligger i Pafs kassa ska användas. Förhoppningsvis tar Mats Perämaa sig an uppdraget med målsättning att förvalta pengarna på ett långsiktigt och transparent sätt. Då slipper man kanske såna här diskussioner i framtiden.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
