SÖK
MENY
När berättelser blir bestraffade
Var går gränsen för förtal och rätten att berätta sin upplevelse av något traumatiskt?I dag behandlas den frågan i Svea hovrätt i Sverige.Metoo-rörelsen tampas nu för att säkerställa kvinnors rätt till sin historia.
”Alla måste känna sig fria och trygga med att berätta.”
Det konstaterar den svenska författaren och aktivisten Maria Sveland som i dagarna startat Förtalskassan, en monetär hjälpinstans som ska stötta kvinnor som efter Metoo funnit sig stämda för förtal och ärekränkning.
Den är tänkt att bland annat hjälpa den kvinna som i dag, på internationella Kvinnodagen, infinner sig i Svea hovrätt efter en överklagad dom för grovt förtal från tingsrätten. Kvinnan hade under Metoo berättat om ett 25 år gammalt övergrepp i en sluten grupp på Facebook. Enligt Sveland gjordes detta utan att namnge förövaren och kvinnan spred inte inlägget utanför gruppen. Ändå fälldes hon.
Hon är inte ensam. Sverige har haft ett flertal uppmärksammade förtalsdomar sedan Metoo briserade. En av de mest tongivande är medieprofilen och skribenten Cissi Wallin som offentligt namngav den förövare som hon också polisanmält flera år tidigare. Anmälan mot mannen lades ner på grund av brist på bevis. Wallin blev fälld för grovt förtal.
Till Svenska Yle berättar hon om en tanke som slog henne flera gånger under förtalsrättegången:
”Gud jag är en av få kvinnor som får möta min förövare i rätten, vilken upprättelse”, tills jag inser att det är jag som är åtalad och inte han.”
Att namnge eller peka ut förövare på sociala medier kan kallas antingen viral rättvisa eller lynchjustice. Enligt rättsvetaren Linnea Wegerstadt, som gjort en genomlysning av ett flertal förtalsfall relaterat till Metoo, är den onlinebaserade rättvisan problematisk när man pratar om rättssäkerhet.
I Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna står det föreskrivet att den som anklagas för brott ska vara berättigad till en rättvis och offentlig förhandling, inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag.
”Det är uppenbart att en process där anklagelser framförs i sociala medier eller andra medier inte kan uppfylla dessa krav”, skriver Wegerstadt.
Samtidigt vet vi att antalet fällande sexualbrottsdomar långt underskrider antalet anmälningar och straffen är oftast milda. Nya Ålands genomgång av sexualbrottsdomar från Ålands tingsrätt de senaste fem åren visar på att så är fallet även på Åland.
För många kvinnor är det svårt att få upprättelse, även om man samlat krafterna till att anmäla. För många återstår bara den självupplevda rätten till sin traumautiska berättelse, berättelser som bland annat getts utrymme i ett flertal slutna forum online under Metoo.
Förstås måste vi vara vaksamma på rättssäkerheten, men vi måste också vara vaksamma på att inte ge företräde för mannens rykte framom kvinnans rätt till sin berättelse. Det är balansgång på en knivsegg. Det kan i värsta fall, enligt den feministiska sammanslutningen Gardet, befästa förlegade och skadliga könsstereotyper.
”Att kvinnor är hämndlystna och galna. Irrationella. Medan männen, oavsett vad de utsatt en kvinna för, anses som rationella, med rätt att behålla sin aktning och sitt goda rykte”, skriver de på sin blogg.
Det här är långt ifrån en ny samhällsmoralisk diskussion. Redan 1949 skapade Vilhelm Moberg med sitt svenska nationalepos Utvandrarna och sin karaktär Ulrika i Västergöhl debatt om vad en kvinna får säga i såna här frågor. När kyrkvärden i romanen ska skingra en olaglig nattvard där Ulrika, tidigare prostituerad, medverkar kallar han henne hora. Hon svarar då:
”Hora för dig, kyrkvärd? Vad sade du till mig förr i världen? När du kom till mig med riksdalerna i ena handen och kuken i den ann’ra?”
Det här citatet skapade en litterär kris i dåtida Sverige, där många mäktiga män motsatte sig sådana ”osedliga” uttalanden. Det fanns de som till och med ville se Moberg i fängelse. För att Moberg i sitt verk lät en kvinna komma till tals med sina egna ord, om sin egen kropp.
70 år senare står vi alltså ännu här, debatterande om hur och i vilken form kvinnor har rätt att uttrycka sig. Och vilken rätt de utpekade männen har att skydda sitt rykte.
Det är en angelägen fråga, om än med suddiga gränser. Det är dags att de blir tydligare.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
