SÖK
MENY
När kemikalierna gick över gränsen
Sedan år 1950 har produktionen av kemikalier ökat femtiofaldigt. För första gången har en grupp forskare nu analyserat konsekvenserna av den massa med syntetiska ämnen vi producerat. Och det är ingen trevlig läsning.
350 000 olika typer av kemikalier finns i världen. Det är allt från plaster till industrikemikalier och läkemedel. Det är så pass mycket att ett internationellt forskarlag vid Stockholm Resilience Centre nu kunnat konstatera att vi sprängt en till av planetens nio hållbarhetsgränser.
Det är samma forskningscenter som 2009 myntade begreppet ”planetära gränser”, med klimatforskaren Johan Rockström i spetsen. Rockström har ofta återkommit till gränsproblematiken när han pratat om faran med just klimatförändringen. Klimatet är nämligen en av de nio områden som har en konstaterad gräns under vilken vi bör hålla utvecklingen om vi vill ha en stabil värld och miljö. De andra områdena med gränser är färskvattenanvändning, havens försurning, kväve- och fosforbelastning, luftförorening, ozonlagrets uttunning, förlust av biologisk mångfald, markomvandling och kemisk förorening/nya ämnen. Innan 2022 kunde man konstatera att fyra gränser redan överskridits; klimatförändringen, biodiversitet, markomvandling och näringsbelastningen. I förra veckan stod det klart att även när det kommer till kemikalier och nya ämnen har vi nu släppt situationen utom kontroll.
Utom kontroll är just det ordet som bör användas på kemikalieproduktionen i världen. För dels har vi dålig koll på exakt vad olika kemikalier har för långverkande effekter på både människor, djur och natur, dels så sprids de långt utanför deras tilltänkta användningsområden. Vi kan läsa om valar fyllda med plast som sköljer upp på stränder och bin som dör till följd av växtgifter. I veckan kom uppgifter om att förutom mikroplast har även nanoplastpartiklar (oändligt små bitar) hittats på bägge poler. Perfluoerade ämnen (PFAS) som används för non-stick och andra vatten-avvisande ytor är en vardagskemikalie man trodde var säker, men som sedan visat sig vara både cancerframkallande och oerhört svår att bryta ner i naturen. PFAS och andra ”evighetskemikalier” är alltså redan satta i omlopp och kommer fortsätta i detta omlopp hundratals år, om inte tusentals år, framåt. Till på köpet vet vi inte hur alla dessa långvariga kemikalier reagerar tillsammans, i det som brukar kallas kemikaliecocktails.
Orsaken till att forskarteamet nu kan konstatera att vi sprängt den säkra gränsen för så kallade ”nya ämnen” kommer således kanske inte som en överraskning. De poängterar att vi fortsättningsvis – trots larmrapporterna – producerar och släpper ut dessa komponenter i en takt som överskrider den globala kapaciteten att granska och utvärdera dem.
De efterlyser bättre riskhantering och övervakning och en minskning av skadliga kemikalier och förorenande ämnen.
”Kemisk förorening kan potentiellt orsaka allvarliga problem för ekosystem och mänsklig hälsa på flera nivåer”, skriver de i studien som publicerats i den vetenskapliga tidsskriften Environmental Science and Technology.
Men tyvärr pekar utvecklingen mot att hotet från dessa nya ämnen och material inte tas på allvar. Snarare tvärtom. Plastproduktionen, som redan dubbelt överskrider massan av alla levande däggdjur, förväntas fortsätta. Trots att många initiativ satts in för att hindra att plasten förorenar miljön hamnar ändå cirka 80 procent av det globalt i naturen. Bra då att engångsplastprodukter förbjuds på Åland från och med 1 februari, enligt en förordning som landskapsregeringen nyligen klubbade som grundar sig på EU-lagstiftning. Det är vad utvecklingsminister Alfons Röblom (Hi) kallar ett ”bra exempel på när politiska beslut leder till önskad utveckling inom industri och konsumtion”.
Men liknande exempel behövs på fler fronter. Och även på Åland. Här används förutom plaster också kemikalier och farliga ämnen av andra slag. Exempelvis användningen av diverse bekämpningsmedel på Åland har – med fog – diskuterats och ifrågasatts.
Forskarna bakom kemikalierapporten säger att vi förutom att minska på dessa utsläpp, både i produktion och konsumtion, i framtiden måste tänka cirkulärt och hålla dessa ämnen i ett slutet kretslopp.
För många kemikalier och plaster är det dock redan för sent. Det kan både djur, natur och människa vittna om.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
