SÖK
MENY
Ny partifördelning kräver kompromisser
Samarbetsförmågan kommer att sättas på prov i det nya Europaparlamentet när Alde och De gröna intar vågmästarposition. Ett splittrat parlament, men där merparten fortfarande är Europavänlig. Den som kände sig något mörbultad på måndagsmorgonen kan trösta sig med att hen knappast var allena. Valkvällar är speciella, ishockeyfinaler
likaså.
För Ålands del blev EU-valet en succé i och med Anton Nilssons ersättarplats. I riket blev Samlingspartiet som vanligt störst, men den stora segraren måste ändå sägas vara De gröna. De Gröna knep mandatet som Centern förlorade och är i EU-valet Finlands näststörsta parti.
Det är inte bara i Finland som ett miljöparti går framåt. Att klimatfrågan präglade valdebatterna kommer att synas i Europaparlamentet – den gröna gruppen ser ut att landa på 69 mandat, vilket skulle bli en ökning med 17 stolar. I Tyskland skrällde det gröna partiet i och med sitt resultat på 22 procent av rösterna och enligt prognosen röstade var tredje väljare mellan 18 och 29 grönt. Noterbart i detta sammanhang är svenska Miljöpartiets tapp med 3,8 procentenheter. De misslyckades, sägs det, med att kapitalisera på Greta Thunberg-effekten. Det ska dock inte tolkas som om det skulle råda brist på klimatengagemang i vårt västra grannland. I Sverige har så gott som samtliga politiska partier, där Sverigedemokraterna är ett undantag, lyft klimatfrågan. Detta samtidigt som Miljöpartiet haft en svår regeringsperiod bakom sig och förtroendet för partiledarna varit i botten. Centern, som också profilerat sig som ett grönt parti, gör sitt bästa EU-val någonsin och växer med 4,3 procentenheter.
Centern sitter liksom SFP i Alde-gruppen som gör stora kliv framåt och ser ut att växa med 41 mandat. Detta mycket tack vare att Emmanuel Macrons En Marche beräknas ingå i den liberala mittengruppen.
Konservativa EPP är fortfarande störst och socialdemokratiska S&D näststörst, men i motsats till tidigare kommer de två grupperna inte ensamma kunna göra upp och bilda majoritet. I stället krävs nya samarbetsformer med andra former, antagligen olika grupperingar beroende på fråga. Det kräver stora mått av samarbete och många kompromisser. När företagande ställs mot klimatet är bara ett exempel på där en tuff dragkamp är att vänta.
Till syvende och sist kommer arbetet i Europaparlamentet vara mycket mer ”business as usual” än vad många trodde och somliga hoppades på. De EU-kritiska och högerpopulistiska partierna gick framåt på många håll i Europa, där Matteo Salvinis Lega med 34 procent av de italienska rösterna är ett givet exempel, men ändå inte så mycket som enligt vissa prognoser. Dessa partier utgör fortfarande en minoritet och är dessutom splittrade i flera olika grupper.
Enligt undersökningar har förtroende för EU ökat bland medborgarna och valresultatet är ett kvitto på att Europavänligheten fortfarande regerar. Att valdeltagande steg kan också ses som ett tecken på detsamma. Omkring 51 procent av de röstberättigade lade sin röst i Europaparlamentet, vilket är den högsta siffran på 25 år.
Tillbaka till Ålands valkrets kan vi konstatera att Åland Gallup återigen gav en rejäl fingervisning om resultatet. Enligt gallupen skulle Anton Nilsson få 64,1 procent av rösterna, Camilla Gunell 17,9 procent, Nils Torvalds 8,8 procent och de övriga
finländska kandidaterna 9,2 procent när de som inte kunde ta ställning eller inte tänkte rösta togs ur beräkningen. Den rätta raden låg på 68 procent,
11,4 procent, 8,7 procent och 11,9 procent. Det som bör nämnas är att Socialdemokraternas stöd, liksom i gallupen inför riksdagsvalet, övervärderades.
Gallupens slutgiltiga eldprov kommer i höst i och med lagtingsvalet.
