SÖK
MENY
Nya oklarheter i elhybridhaveriet
Mitt i en politisk förtroendekris gäller det att vara extra noga med hur man uttrycker sig i offentligheten.
Förvirringen som nu råder kring betalningen av skadeståndet och beslutet att försöka processa vidare kan förvärra krisen.
Alla som följer med i elhybridrapporteringen har läst det flera gånger: förtroendekrisen är djup och läget just nu är oerhört känsligt. Det gäller att göra rätt saker, av rätt anledningar och i rätt ordning för att inte förvärra läget.
Därför är det frustrerande att hybridefterspelet fortsätter vara rekordråddigt. Så gott som alla har nu sagt att det är bra att landskapet betalar skadeståndet för att få räntorna att sluta ticka. Och det är bra att försöka få ner skadeståndet genom att begära prövning till Högsta domstolen.
Och det är ju helt sant. Båda de här sakerna är bra. Men går de att göra samtidigt?
Det vet vi faktiskt inte. Konsortiet bestående av Ansgar och Finnferries vill inte ta emot skadeståndet innan landskapet har accepterat domen (helt eller delvis). Om landskapet skulle betala hela summan till konsortiet och HD sedan sänker skadeståndet blir Ansgar/Finnferries återbetalningsskyldigt + ränta.
Landskapets plan B är nu att deponera pengarna hos Statens ämbetsverk – då tycker landskapet att skulden är betald vilket stoppar räntorna. Också detta motsätter sig konsortiet.
Enligt lagen kan man dessutom inte göra en deponering enbart för att stoppa räntekostnaderna. Så frågan blir hur ämbetsverket bedömer läget. Beslut väntas inom en vecka.
Hur det går, och hur landskapet vill göra, är i nuläget oklart eftersom ingen vill redogöra för planen. Det finns säkert goda skäl till det. Att offentliggöra sin plan försämrar såklart chanserna att lyckas.
Men då borde inte politikerna prata om den här saken på ett sätt som ger intrycket att det inte finns några problem. I intervjuer och lagtingsdebatter har beskedet varit tydligt, från så gott som alla. Regeringen Sjögren agerar helt rätt!
Men ingen har ens antytt att det finns hinder i processen. Den allmänna uppfattningen är att räntorna slutar ticka när som helst. Men det är alltså långt ifrån säkert.
Finansminister Mats Perämaa (Lib) sade till Nyan att finans- och näringsutskottet fick information om läget innan regeringen bestämde sig för att överklaga. Men utskottsordförande John Holmberg (Lib) tycks vara av uppfattningen att räntorna slutar ticka nu, och att betalning eller deponering är mer av en formalitet. När Nyan ringer runt till andra ledamöter är det blandade svar. För vissa är informationen glasklar, men merparten har inte förstått problematiken. Då kan informationen inte ha varit särskilt tydlig.
I värsta fall, om landskapet inte får deponera pengar men väljer att driva processen vidare, kan det kosta skattebetalarna över en halv miljon euro per halvår. En sådan risk borde naturligvis vägas in när man tar ställning i HD-frågan (det slutgiltiga beslutet är inte fattat än).
Att både lagtingsledamöter och ministrar vill vara försiktiga med att presentera landskapets strategi i offentligheten går till viss del att förstå. Men att ge sken av att allt är frid och fröjd när det inte är det blir problematiskt. Speciellt när tilliten till politikerkåren är körd i botten.
