SÖK
MENY
Nyan trotsade medieforskarens profetia om oundviklig undergång
Efter över 40 år på Nya Åland går trotjänaren Mårten Sundberg i pension. För första gången tar han i dag över ledarsidan och formulerar vad som för honom förblivit kärnan i Nyans journalistik genom åren.
Våren 1981 gick jag på Journalisthögskolan (JH) i Stockholm och skulle på hösten göra praktik på tidningen Åland. Då slog ÅTT:s styrelse till och sparkade chefredaktören Hasse Svensson och sedan de journalister som strejkade i protest. Jag gick runt på skolan i Stockholm med namnlistor till stöd för de strejkande journalisterna. Gensvaret var överväldigande.
Tidningen Åland var på den tiden en framgångssaga med en upplaga som vida översteg antalet hushåll på Åland, men det fanns krafter som ogillade tidningens granskande journalistik och planerade starta en ny tidning. Därav styrelsens agerande.
I det läget var det förstås uteslutet att göra praktiken på tidningen Åland. JH:s rektor Lars Furhoff sade att det ändå inte fanns någon journalist kvar som skolan hade godkänt som handledare.
Furhoff hade skrivit en doktorsavhandling om ”upplagespiralen” som i korthet visar att när det finns två, eller fler, konkurrerande tidning på en ort är det oundvikligt att de mindre tidningarna slås ut. Tidningen med större upplaga får mer annonser och därmed större resurser för att utveckla tidningen och så snurrar spiralen på.
JH-rektorn trodde inte att det redan till hösten 1981 skulle kunna startas en ny tidning på Åland, och än mindre att en sådan skulle ha någon framtid över huvud taget.
Men han hade inte räknat med folkrörelsen kring Andelslaget Åländsk Rapport, med nuvarande chefredaktören Anna Björkroos pappa Anders Johansson som första ord-förande. Själv lyckades jag samla in drygt 40 andelar à 500 mark.
I augusti 1981 kom nummer 5 av tidningen Nya Åland ut och jag steg in på redaktionen, då belägen i Strandnäs gård (som ställts till förfogande av försäkringsdirektören William Nordlund).
Få saker som gör mig gladare än att 40 år senare kunde stiga ut från samma, fort-farande existerande redaktion. Nu med kommerserådet Anders Wiklöf som storägare, sedan han för ett antal år sedan räddade det då blödande bolaget.
Bland många goda krafter som gjorde att tidningen överlevde de tidiga åren vill jag framhålla Jan Erik ”Janke” Sundberg (inte släkt med mig) och Kenneth Sundlöf. Janke var reporter, vd och chefredaktör med enorm kapacitet. Jag ser honom som en mentor när det gäller synen på journalistik och arbetsetik. Sundlöf var styrelseordförande. Jag kallar honom fortfarande ”chefen”.
I dag är det viktigare än någonsin med seriösa, alerta medier – och likaledes medborgare. Tiotals miljoner amerikaner har ju svalt Donald Trumps påhitt om att valet 2020 var stulet och hans drygt 30 000 dokumenterade lögner eller missledande uppgifter under presidenttiden. Alla skandaler som avslöjats om Sverigedemokraterna har heller inte hindrat partiet från att växa kontinuerligt.
Det är beklämmande. Och här på Åland har vi vaccinmotståndare och -skeptiker, som verkar vara av tre kategorier:
1. De som ser det som en frihetsfråga att samhället inte kan kräva av vårdpersonal att inte vara skadlig för patienter.
2. De som väljer alternativa fakta framom etablerad vetenskap.
3. Stephan Toivonen.
Vid nästa val, tänk på att en röst på ett parti i vilket du hittar en kandidat från grupperna ovan är en röst på ”vi som säger nej när vården vädjar”.
Jag hade önskat att fjolårets bästa läsning varit Premier League-tabellen, men det var i stället insändarna i Nyan från Kerstin Kronqvist och Anders Gustafsson. Om det funnits ett Mårten Sundbergs informationspris hade de fått dela det för sina eleganta, balanserade och pedagogiska avfärdanden av diverse irrläror framförda på debattsidorna.
– Det är bra för demokratin med två tidningar, brukar Anders Wiklöf säga.
Den 24 mars 2020, alltså i begynnelsen av pandemin, kan ses som en milstolpe när det gäller betydelsen av mångfalden i den åländska tidningsvärlden. Nyans Michael Hancock kommenterade då på denna ledarsida tidningen Ålands ledare ”Ockrarens försvarstal”, som publicerats några dagar tidigare. Försvarstalet handlade om att vården i Sverige hade brist på materiel som behövdes för att möta covidsmittan ”… för att regionerna inte är villiga att betala de priser som entreprenörerna begär. När de vanliga leveran-törerna fått slut på sina lager har nämligen nya företag, ofta enskilda individer eller små bolag, stigit fram och begärt mångdubbelt högre priser.”
Detta hänsynslösa ockrande hävdade den andra tidningen att var av godo.
Vilket bottenlöst mörker vi befunnit oss i utan en annan åländsk pressröst som kunnat bemöta denna moraliska kollaps. En pressröst född ur motståndet för 40 år sedan mot just en sådan krass, omänsklig kommers.
”Vi tror på vikten av att ta hand om varandra och hjälpa dem som har det svårt” blev Nya Ålands svar.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
