SÖK
MENY
Oacceptabel dom i Sverige
Stockholms tingsrätt tilldömde i förrgår den finländska antivaccinaktivisten Linda Karlström ett skadestånd på 100 000 kronor för att SVT med wallraffmetoder avslöjat henne som en förespråkare för konspirationsteorier och antisemitism. Domen är lika svepande som omdömeslös och måste överklagas.
Det kallas för ”wallraffande” efter den tyske journalisten Günter Wallraff, som under täckmanteln av falska identiteter avslöjade grava oegentligheter inom näringsliv och myndigheter. Grundregeln bland journalister är att arbetsmetoden ska användas sparsamt och bara när inga andra sätt finns att komma åt sanningen.
Dessvärre existerar det gott om sådana situationer, som SVT-dokumentären ”Vaccinkrigarna” visade. Näppeligen hade de svenska journalisterna Anna Nordbeck och Malin Olofsson kunnat exponera Karlström och antivaccinrörelsen utan att komma med falska förespeglingar – antivaccinrörelsen vet ju hur ljusskygg den själv är.
Följaktligen intervjuade de henne med wallraffmetoder och fram kröp judehatet och hittepåteorierna. Ändamålet helgade medlen, för åsikten i de moderna demokratierna har hittills varit att yttrandefriheten och allmänintresset väger tyngre än den exponerades privatliv.
Nu anmäler Stockholms tingsrätt, i domen T-12811-21 Linda Karlström mot Staten genom Justitiekanslern, en avvikande – och utomordentligt oroande – åsikt.
Med utgångspunkt i Europakonventionen för mänskliga rättigheter anser nämligen tingsrätten att själva wallraffandet är ett oacceptabelt ingrepp i Karlströms privatliv. För Nyan förtydligar också en av de aktuella rådmännen att just arbetsmetoden i sig borde gå att lagföra och prövas på samma sätt som förtal – där räcker det inte med den nuvarande självregleringen med pressetiska nämnder.
I domen uttalar man dessutom åsikten att ”… Karlström haft rätt att bestämma i vilket sammanhang hon förekommer.” Stockholms tingsrätt underkänner alltså inte bara wallraffande utan hävdar också att intervjuade personer, som VET att de intervjuas men inte i vilket syfte, i efterhand har rätt att bestämma om intervjun får visas eller inte. Det är oerhört.
Det är också ett tecken i tiden.
För oftare och oftare är den journalistiska vardagen i både Sverige och Finland nämligen den, att intervjuobjekt i efterhand vill ta tillbaka vad de sagt, på olika vis försöker påverka publiceringar eller gör sig oåtkomliga för utfrågningar de inte själva kontrollerar. Exemplen är många på makthavare och talespersoner som bara vill intervjuas per mejl eller föredrar att uttala sig på Twitter. Tendensen blir också vanligare att politikerna angriper journalisterna när publiciteten blivit negativ. Det är en bedrövlig utveckling som får nu stöd i den Stockholms tingsrätts pseudojuridik.
Den svenska domen måste omedelbart överklagas.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
