DELA
Foto: Montage: Jonas Edsvik Specna Arms/Unsplash
Säkerhetsläget i Östersjön är på allas läppar, men den grundläggande kritiska granskningen av påståenden har fallit bort - igen. Att flytta fokus från konfliktens kärna gynnar inte det offentliga samtalet om säkerhetspolitik.

Onödigt alarmistiskt om läget i Östersjön

Det säkerhetspolitiska läget i Östersjön har varit i fokus den senaste veckan, och följer man svenska medier så är det lätt att få intrycket att kriget är nära. Bor man däremot på Åland är det lätt att sakna ett mer kritiskt förhållningssätt i rapporteringen om säkerhetsläget.

Sverige har som bekant ökat sin militära närvaro på Gotland, efter att något fler ryska krigsfartyg än vanligt befunnit sig i Östersjön – och bilder har under veckan kablats ut på pansarfordon i Visby. Också Nato har reagerat och flyttat ett nederländskt krigsfartyg till Östersjön. Nu har den ryska närvaron minskat igen, men rapporteringen går fortsättningsvis på högvarv, speciellt i vårt västra grannland. I främsta led har – tyvärr – public service gått. SVT:s flaggskeppsprogram för samhälle och nyheter har i veckan valt att lägga rejält med krut på det säkerhetspolitiska läget.

I tidningarna har man också gjort vaga men entusiastiska kopplingar mellan hackerattacker i Ukraina, den ökade militära aktiviteten vid ukrainskryska gränsen och drönarflygningar över svenska regeringsbyggnader och kärnkraftverk.

Även i Finland och på Åland diskuteras säkerhetsfrågan. Den åländska branschtidningen Ålands sjöfart gör försynta kopplingar mellan ”östliga fartyg” (inklusive grekiska kabelläggningsfartyg) och drönarflygningarna över kärnkraftverken. Och Samlingspartiets studentförbund gjorde föga förvånande sitt sedvanliga utspel om att Åland måste kunna befästas.

Riktigt snett gick det när Magnus Christiansson, lektor i krigsvetenskap på försvarshögskolan, i måndagens Aktuellt gav sin analys av läget för Ålands del. Förutom att dra slutsatsen att Ålands demilitarisering nog skulle omprövas i ett skarpt läge hann han också presentera uppgifter från några år tillbaka att Ryssland ”köper upp mark på Åland och i den finländska skärgården”. Uppgifterna härstammar för åländsk del troligtvis från nyheter om det uppmärksammade ”klubb-bygget” på tomten i Saltvik som ägs av den ryska staten eller om pensionatet i Saltvik. Det hade varit läge för programledaren att ställa följdfrågor eller be Kristiansson att utveckla sitt resonemang, men tittarna fick nöja sig med en minst sagt alarmistisk lägesrapport för våra fredens öar.

Det finns såklart ingen anledning att förringa det säkerhetspolitiska läget i Europa. Men inte heller att ropa ”Björnen kommer!” så fort någonting sker. När man i medierapporteringen någon gång gjort ett halvhjärtat försök till att nyansera bilden så har det mest skett i en bisats, innan tyckarna tagit ny fart för att spekulera i hur många timmar specialförbanden kan hålla ringmuren i Visby.

Det måste gå att förhålla sig lite mera kritiskt än så till den krigsrapportering som nu kablas ut.

Det finns i nuläget inga belägg för att de mystiska drönarflygningarna över svenska strategiska platser går att koppla till Ryssland, det är nu upp till den svenska säkerhetspolisen att utreda den saken.

Det skulle dock inte vara första gången som tvivelaktiga uppgifter om militära kränkningar kablas ut som sanningar. Tvärsäkra dokumentationer av ryska ubåtar har i efterhand konstaterats vara ljudupptagningar från meteorologiska bojar, minkar eller strömmingar. Och när energi- och digitaliseringsminister Anders Ygeman (S) för några år sedan anklagade ryska trollfabriker för att genomföra påverkanskampanjer mot utbyggnaden av 5G i Sverige, visade det sig till sist vara alldeles vanliga, svenska, 5G-motståndare som låg bakom. Men tyvärr verkar det vara så att uttalanden om säkerhet och försvar inte synas på samma sätt som mycket annat.

De pågående diskussionerna mellan Nato och Ryssland samt konflikten om Ukraina borde vara huvudfokus för den säkerhetspolitiska debatten i Europa och Norden. Det är där läget är som mest allvarligt. Att flytta fokus från konfliktens kärna gynnar inte det offentliga samtalet om säkerhetspolitik. Det gynnar bara de som vinner på att alla tittar åt fel håll.

Det lär nog dröja innan vi ser gröna gubbar i Visby.

Tack för att du väljer Nya Åland!

Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

Välj belopp