SÖK
MENY
Öppenhet runt valen är ett lätt sätt att stärka demokratin
Alla politiker ska redovisa hur mycket de har satsat på sina valkampanjer och varifrån pengarna kommer.En skrämmande låg andel har faktiskt gjort det.
Demokratin fungerar bra på Åland, tycker 60 procent av deltagarna i Ålands statistik och utredningsbyrås, Åsubs, tillitsstudie från 2018.
En fjärdedel av alla som svarade upplever ändå att korruption förekommer på Åland. Vanligast tror människor att gynnandet av släkt och vänner är, så kallade bäste broder-nätverk. Av de finlandssvenska regionerna ligger Åland i topp tillsammans med Åbo vad gäller upplevd korruption.
Åsub erbjuder förstås inget exakt mått. 586 personer svarade (50 procents svarsfrekvens) på studien och det ska poängteras att det handlar om upplevelser, vilka förstås är subjektiva. Men det säger ändå något om hur ålänningarna uppfattar sitt samhälle.
Det blir inte bättre när man läser vad landskapsrevisorn skriver om finansieringsredovisningen för lagtings- och kommunalvalet 2023. Lagtingsledamöter, kommunfullmäktigeledamöter (och ersättare), etablerade politiska föreningar och valmansföreningar som är ställer upp i val och kommer in lagting eller fullmäktige har en skyldighet att berätta hur de har finansierat sina valkampanjer. Det görs för att öka öppenheten kring våra demokratiska val – mer specifikt ledamöternas eller partiernas eventuella bindningar.
Säg till exempel att en kommunpolitiker har fått ett bidrag till valkassan av ett byggföretag som vill ändra kommunens områdesplanering. Då finns det förstås en poäng att väljarna, och andra beslutsfattare, får veta det.
I ingen av de åländska kommunerna har samtliga ordinarie ledamöter redovisat hur de bekostade sina kampanjer. Kökar är sämst (ingen har lämnat in) och Jomala är bäst (20 av 21). Totalt har 153 av 208 politiker lämnat in sin redovisning, vilket i och för sig är bättre än 2019 (64 procent), men det är fortfarande långt ifrån så bra som det borde vara.
Enligt landskapsrevisorn hade siffran faktiskt kunnat vara betydligt mycket sämre. De kommunala centralvalnämnderna är ansvariga för att rapportera uppgifterna, men landskapsrevisorn skriver i sin rapport att det hände i enbart tre fall. I övrigt har uppgifterna hämtats från kommunernas hemsidor eller begärts per e-post.
Säkert är det så att de som inte har lämnat in sin valrapport antingen har slarvat eller så handlar det om okunskap. Många som har kommit in i kommunfullmäktigen har nog ingen valbudget alls och därför tänker att det inte behövs.
Det sitter knappast 55 politiker i stark beroendeställning till hemliga bidragsgivare. Men vi vet inte. Det är ju hela syftet med redovisningen.
Finland är det näst mest transparenta landet i världen (efter Danmark) enligt Transparency Internationals genomgång. Och tilliten till samhällsinstitutioner är generellt sett hög på Åland. Men just förtroendet för de åländska politikerna är naggat i kanten. Enligt tillitsstudien är det bara 30 procent av respondenterna som har högt eller ganska högt förtroende för kommunala politiker och lagtingspolitiker.
Att redovisa valfinansieringen räddar knappast siffrorna allena. Men det skadar knappast att vara så transparent som möjligt – också när man inte har något att redovisa.
