SÖK
MENY
Ovärdigt att skylla egnaklavertramp på journalister
Många var snabba med att kalla riksdagens talman Matti Vanhanens (C) uttalanden om finländsk militär närvaro på Åland för en felcitering och ett missförstånd.Men var det så?Eller ångrade Vanhanen helt enkelt sitt uttalande och ville inledningsvis skylla ifrån sig?
Finländska och åländska medier plockade i måndags upp Matti Vanhanens uttalande som först publicerades av Etelä-Suomen Sanomat (ESS). Vanhanen hade under ett publikt framträdande pratat om Nato och kom in på skyddet av Ålandsöarna. Han sade att det skulle vara en fördel för försvaret om det fanns stationerad finländsk trupp på Åland, men att ett sådant initiativ måste komma från Åland.
– Jag är själv på väg dit i juni, kanske ålänningarna lägger fram ett förslag då, sade Vanhanen enligt vad ESS rapporterade.
Men när nyheten fick spridning så backade talmannen och menade att han hade misstolkats. Det dröjde inte länge innan åländska politiker och tyckare också uttryckte sig om saken. Budskapet var helt enkelt att Vanhanen hade felciterats eller misstolkats.
Men hade han faktiskt det? När Nya Åland kontaktade ESS så hävdade tidningen att Vanhanen inte alls hade blivit felciterad eller misstolkad. ESS släppte också en ljudinspelning av svaret. ESS skriver i ett förtydligande att svaret var ”lite halvt på skämt”, men att Vanhanen ändå förstod allvaret i vad han sade.
Det kan tyckas vara en bagatell. Men det finns en anledning att stanna till och tänka efter vad allt det här innebär. Riksdagens talman, ett av de högsta politiska ämbetena i landet, valde att – istället för att bara ångra och korrigera sitt uttalande – försöka lägga över skulden för uppståndelsen på den journalist och den tidning som korrekt hade återgivit hans egna ord. Ivrigt påhejad, dessutom.
Det är klart att journalister också missförstår och att det blir fel ibland. Men det enda rimliga i ett sådant fall är att vända sig till ursprungskällan, i det här fallet ESS, för att be om en korrigering. Istället riktade riksdagens talman ett misstroende mot en enskild journalist på en nationell arena för något han uppenbarligen hade sagt, dessutom återgivet i vad som måste tolkas som ett korrekt sammanhang.
Det är ingen ovanlig reaktion, på inget sätt heller unik för Matti Vanhanen. Men det är problematiskt. Det borde inte ha undgått någon att det numera är vanligt att makthavare försöker undergräva journalistikens trovärdighet när det gynnar dem själva. Beteendet återfinns från politikens toppskikt hela vägen ner till kommunpolitiken. Och man kan fråga vem som i längden gynnas av aktiva försök att underminera journalisters trovärdighet.
Att påstå sig bli misstolkad eller felciterad lägger en otvetydig skuld på mottagaren av uttalandet, i det här fallet journalisten. Det finns dessutom en antydan om illivilja. I kommentarer på sociala medier går att utläsa reaktionerna av sånt prat. Det spär på föraktet mot journalistiken, och faktiskt i förlängningen också mot politiken.
Även på Åland händer det att människor i maktposition tar till beskyllningar om felcitering när något uttalande de har gjort inte faller i god jord. Därför blir det allt vanligare att journalister – också på Åland – spelar in intervjuer. Det görs för att korrekt kunna återge vad som faktiskt sägs i en intervju men framför allt för att kunna skydda sig mot den här typen av beskyllningar som förstås är mycket allvarliga.
I det säkerhetspolitiska läge vi nu befinner oss är det viktigt att vara noggrann med vad man säger, för konsekvenserna blir helt enkelt större än vad de annars blir. Och att korrigera ett uttalande – utan att försöka skylla ifrån sig – är faktiskt inte hela världen.
Vanhanen bad senare under dagen om ursäkt för hur hans uttalande hade tolkats och betonade att han hade varit sarkastisk när han pratade om ett åländskt initiativ att bjuda in finländska soldater. Men det finns någon som han inte har bett om ursäkt, i alla fall inte offentligt: reportern på Etelä-Suomen Sanomat. Och flera åländska offentliga profiler som var snabba med att döma ut uttalandet som felciteringar och ”fake news” samtidigt som de lyfte vikten av källkritik i känsliga tider borde också, i alla fall skicka tanke till ESS-journalisten.
Det gäller att vara källkritisk, även gentemot talmän som trampar i klaveret.
