SÖK
MENY
Pandemin har lämnat oss socialt sårbara
Hur var det nu man klädde sig för kontoret? Vad småpratar man om? Hur nära får jag stå människor?Det är många frågor av social natur som väcks när restriktionerna luckras upp. En lite obekväm fas är att vänta.
Många har tillbringat en stor del av de senaste två åren med att kommunicera via skärmar och tassa runt i lägenheten i mjukisbyxor. Fritidsaktiviteter, evenemang och fester har lyst med sin frånvaro. Många av oss har inte ens lämnat kobben. Kanske har vi inte ens träffat våra grannar. När så nu horisonten bortom pandemin skymtar är det med socialt tveksamma steg vi återgår till vardagen och (förhoppningsvis) festligheterna. Men en sak är klar, pandemin har lämnat oss socialt sårbara.
”Potentiellt står vi inför ett samhällsexperiment. I länder (…) där munskydd varit obligatoriskt länge, har halva ansiktet varit oanvändbart för att spegla social interaktion. När människor pratar med varandra läser vi in saker från munnen, näsan, rynkor och smilgropar.”
Det säger psykologiforskaren Petri Kajonius i DN i en artikel om hur vi ska återerövra vår sociala kompetens. För det finns en utbredd uppfattning om att två år av periodvis isolering och munskyddsbärande har haft konsekvenser för våra sociala förmågor. Psykologen Marisa Franco som intervjuas på samma tema i Washington Post liknar det vid att glömma bort ett språk som du en gång lärt dig. Det blir rostigt, men du väl besöker landet på nytt och hör det igen kommer det långsamt tillbaka. Men det kräver övning.
Det bortglömda sociala språket är än mer påtagligt, och allvarligt, för barn. Experter har varnat för att pandemin kan ha försenat och försvårat utvecklingen av samspel och samverkan mellan barn som periodvis tagits ur skolor och aktiviteter. Isolering kan leda till svårigheter att fokusera, reglera frustration och att samarbeta. Det kan ta sig i uttryck i utåtagerande situationer som både barn, föräldrar och lärare nu behöver navigera i en förhoppningsvis postpandemisk värld.
Men det är inte bara barn som kan ha fått delar av sina hjärnor smått omprogrammerade under denna historiska pandemi. Isolering och frånvaro av sociala sammanhang påverkar alla människor, oavsett ålder. Människor med små sociala nätverk tenderar att ha mindre känsloprocessande center i hjärnan och kronisk ensamhet är förknippat med stresshormoner, depression, paranoia och negativitet. Förlängd isolering kan också leda till att man tappar ord och får problem med minnet. Inget av detta bäddar för positiva sociala interaktioner när dessa nu blir mer tillgängliga.
Pandemin har påverkat oss så djupt att den till och med tagit sig in i vår undermedvetna drömvärld. En pionjärande finsk studie, publicerad i Frontiers psychology, analyserade 4,275 finländares drömvärld under en veckas lockdown 2020. Det visade sig att hälften av respondenterna sov märkbart längre nätter, men 28 procent rapporterade att de vaknade mer än vanligt under natten och 26 procent hade även mer mardrömmar. Av dessa 4 275 var det 811 som också gav information om vad de drömde om. En kategorisering av drömmarna visade sig att av mardrömmarna så var 55 procent pandemispecifika.
Detta ger bevis på hur otroligt djupt in i vår inre värld som pandemin tagit sig. Oro, isolering och stora vardagsförändringar är till viss del traumatiserande. Vi kan skämta bäst vi vill om hur obekväma alla kommer vara på fester och i sociala sammanhang nu, men faktum är att vi alla genomgått något som för många letat sig långt in under skinnet. Det kommer ta ett tag att skaka av sig det och det kommer högst troligen synas i våra interaktioner med varandra.
Så låt oss vara lite varsamma, förstående och extra snälla när vi nu försöker hitta kontorskläderna i garderoben, dyker upp på den där Folkhälsan-gympan, after worken, fikan eller födelsedagskalaset.
Vi har alla suttit i samma båt, men för vissa kommer det ta ett tag att hitta den sociala styrfarten igen.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
