DELA
Foto: Joakim Holmström
Så här såg det ut för några år sedan. Nu har stödet minskat.

Politiken måste hålla – också i motvind

Det folkliga stödet för en tunnel till Föglö har gjort en störtdykning på fyra år. Det visar att motståndet mot stora politiska projekt växer över tid. Då måste det finnas en solid grund att stå på. Och tunnelfrågans fundament har varit skakigt från början.

Åland gallup har fyra gånger ställt frågor om tunneln. Störst stöd fick tunneln första gången, 2019. Då ville 62 procent av gallupdeltagarna ha en tunnel till Föglö istället för en färja. I november 2022 är stödet för tunnelplanerna nere på 27 procent.

Sett till regionerna har den största förändringen skett i skärgården. Nästan 82 procents stöd bland skärgårdsborna 2019 har blivit 34,5 procent nu – ett tapp på 47,5 procentenheter.

Det finns anledning att sätta siffrorna i ett större perspektiv. Frågorna har nämligen inte ställts på samma sätt alla gånger. Den första gallupen fokuserade på tunneln som ett alternativ till det politiska förslaget om kortrutt. En orsak till det starka stödet då kan vara att många valde tunneln istället för kortrutten. De två senaste gångerna, när det gick som sämst för tunneln, fick deltagarna säga ja eller nej till tunnel. Mellan april och november i år har stödet minskat med åtta procentenheter och motståndet har ökat med 16 procentenheter.

En opinionsundersökning är en fingervisning, och kan såklart inte redogöra för hur precis alla tänker. Men det finns fog för påståendet att det stora stödet för valvinnarfrågan tunnel till Föglö har minskat drastiskt.

Sett till siffrorna från 2019 var det fullt logiskt att göra tunneln till en valfråga. Lika självklart är det att politiska projekt i medvind måste stå stadigt också motvind för att ha en chans.

En vanligt återkommande fråga i lagtinget är hur politiska beslut ska hålla över flera mandatperioder. Det finns lärdomar att dra av de senaste årens trafikbråk. Den allra viktigaste är att opinionen förr eller senare vänder. Ska det då bli något av stora planer så måste de vara ordentligt underbyggda, och överenskommelser måste bygga på sakliga argument som kan försvaras även när det blir tufft.

Kortrutt och tunnel är sannerligen inte de enda projekt som har stött på patrull. Många minns säkert den kalabalik som rådde när lagtinget försökte komma fram till om bron till Vårdö skulle renoveras eller bytas ut. Regeringen sprack och debatten kretsade kring politikernas egna bedömningar av betong, hållfasthet, fundament och stål på en sällan skådad detaljnivå. Sist och slutligen krävdes tre utredningar innan ett beslut kunde fattas. I dag är det knappt någon som tänker på hur oerhört infekterad frågan var, eller alls funderar på om bron faktiskt behövdes bytas ut.

Sett till dagens proportioner handlade det inte om någon systemstrid som tunnel eller färja – båda alternativen var ändå rätt jämlika. Prislappen landade till slut på drygt 13 miljoner euro (exklusive utredningskostnader) för en ny bro, också det en spottstyver i jämförelse med infrastrukturprojekten som pratas om idag.

Nästa projekt som troligtvis ska igenom den här processen är planerna på den havsbaserade vindkraften – där ett motstånd mot projekten redan syns i debatten.

Det finns också anledning att fråga sig om politiken har följt opinionen, eller tvärt om vad gäller tunnelfrågan. Obunden samling har som bekant ändrat sig och är nu emot, men i övrigt verkar partierna inte ha ändrat åsikt. Moderaterna var skeptiska från början och för Hållbart initiativ, som nu har lämnat regeringen, var motståndet mot Gripöbron, en del av den gamla kortrutten, en orsak till att partiet bildades. Kvar finns Centern och spridda röster från oppositionen.

Om tunneln från början främst var ett svar på kortrutten, så är det inte konstigt att det politiska intresset svalnade när kortrutten sist och slutligen begravdes. Och att opinionen nu har svängt, också i skärgården, kan helt enkelt bero på att många har tappat tron på att politikerna faktiskt tänker leverera vad de lovade.

Med fem-sex år av strider för olika system i skärgårdstrafiken är frågan om det finns ork i den kommande valrörelsen för kortrutter och tunnlar – eller om partierna prioriterar helt andra frågor.

Det är såklart tråkigt för skärgården, och det är inte konstigt om skärgårdsborna känner sig uppgivna. Och nästa gång ett stort projekt av den här skalan hamnar på tapeten så måste politikerna se till att grunden är betydligt stabilare än vad den har varit de senaste två perioderna.

Tack för att du väljer Nya Åland!

Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

Välj belopp