DELA
Det tredje avhoppet är kanske det mest problematiska. Men att Rainer Juslin nu lämnar den liberala lagtingsgruppen är inte lantrådets enda problem för att hålla ihop sitt regeringsunderlag. På kollaget Katrin Sjögren (Lib), Rainer Juslin, Annika Hambrudd (C) och Camilla Gunell (S).

Regeringssprickorna blir tydligare

Nu är regeringsblocket nere på 17 mandat och sprickorna blir allt tydligare.

Rainer Juslin lämnar Liberalernas lagtingsgrupp. Orsaken han anger är försämringarna i skärgårdstrafiken som drabbar hans hemmaplan Föglö. Det nya trafiksystemet gör att kortare resor i skärgården blir oproportionerligt mycket dyrare. Dessutom ska Embarsundsfärjan beläggas med turlista.

Juslin säger själv att han inte har för avsikt att lämna partiet, men det rimliga är att han och Liberalerna går skilda vägar. Det blir märkligt att ett parti ska ha två lagtingsgrupper, en i majoritet och en i opposition. Man bör omfatta partiets politik för att vara med, vad är annars syftet?

Tre avhopp på sju och en halv månad är ett svaghetstecken inte bara för regeringen utan för hela parlamentet. Förutom att avhoppen försvårar det praktiska arbetet (det finns nu 9 grupper i ett lagting med 30 ledamöter) så ger de ett oseriöst intryck. Att regeringsunderlaget har krympt med 15 procent utan att ett val har hållits är förstås också ett stort misslyckande för Katrin Sjögrens regering.

Veronica Thörnroos hade inget val, hon sparkades ut från Centern. Men både Mogens Lindén och Rainer Juslin lämnade på grund av politiken. Att de tre nya enpersonsgrupperna främst konkurrerar med sina gamla partier – både vad gäller väljare och sakfrågor – sätter ytterligare press på regeringen.

Vissa ledamöter, speciellt skärgårdsbor, i majoritetsblocket får det betydligt mycket tuffare i lagtingssalen nu. Hur ska de försvara regeringens skärgårdspolitik när Juslin med trovärdighet kan kritisera den? Kan det bli så att det bildas en ”skärgårdens lagtingsgrupp” om fler ur majoritetsblocket lämnar för att Juslins (och kanske även Veronica Thörnroos) argument gör för ont?

Katrin Sjögrens problem slutar dock inte med skärgården.

Förrförra veckan meddelade regeringspartiet Centern att man avser bilda en egen arbetsgrupp för att utreda och föreslå förändringar i landskapsandelssystemet. Initiativet kommer från partistyrelsen och till ordförande föreslogs vice lantråd Annika Hambrudd.

Å ena sidan är det förståeligt eftersom kommunfrågan är uppenbart känslig för Centern. Å andra sidan är det väldigt märkligt att det näst största regeringspartiet tar ett sådant initiativ utanför regeringssamarbetet. Är Centern för svag i regeringen för att få till en översyn av andelssystemet inom regeringsarbetet? Eller är centerpartisterna utanför lagtinget så pass oroliga för vad som sker i borgen att de känner sig nödgade att vara proaktiva? Oavsett så ser det inte bra ut – varken för partiet eller regeringen.

Som lök på laxen blottade Katrin Sjögren ännu en besvärlig sanning i samband med bråket mellan Socialdemokraterna och Moderaterna gällande skärgårdstrafiken i lördagens tidningen Åland. Bakgrunden är att Wille Valve anklagade Socialdemokraterna för att vara skärgårdsfientliga varpå Gunell svarade med att MSÅ inte vågade ta sig an infrastrukturposten i regeringsförhandlingarna. Sjögrens efterföljande kommentar – att Moderaterna var första val i regeringsförhandlingarna – försvagar ytterligare bilden av en sammansvetsad regering.

Förra gången Liberalerna ledde en landskapsregering höll den ihop väldigt bra trots stora och svåra frågor. Den här gången är sprickorna uppenbara redan efter ett år. Nu finns inget mer utrymme för missnöje.