SÖK
MENY
Rekordelpriser och gåtfulla attentat
Dagens dubbla ledarspaningar reflekterar över de rekordhöga finländska elpriserna ur ett åländskt perspektiv samt rekapitulerar två dramatiska dygn i Mellanöstern.
Medan kvicksilvret faller
I skrivande stund visar termometern utanför fönstret minus 13 grader och huset skälver då och då till en aning när värmepumpen går igång. Skälver gör då också själen, för själen tänker på elräkningen.
Det har den goda anledningar till, eftersom elbolagen nyligen aviserat kraftiga prishöjningar. Inte för profitens skull (detta är ändå Åland), men på grund av kylan och den fluktuerande tillgången på energi. Elpriserna är historiska skriver Husis. Håhåjaja.
Själen tänker också så här: Det är då för infernaliskt. Här sitter vi på en liten ö i ett blåsigt hav med en framtid framför oss som de flesta förutspår kommer att innebära stadigt högre elräkningar. Samtidigt kappas just nu två stora kraftbolag om vår gunst medan de tigger och ber om att få bygga stora vindkraftverk ute i det blåsiga havet som skulle generera enorma mängder energi.
Kruxet är bara att de erbjuder oss pengar, inte en del av energikakan. Därför överöser de oss just nu med babbel och snömos på annonspelare och i betalda ”kolumner”, där de salvelsefullt talar om Livsluft och Ansvaret För Framtiden och dylikt, i stället för att ge sig in i rediga förhandlingar. I deras planer ingår nämligen inte att dra kablarna via Åland så att vi – den exploaterade regionen – kunde ta del av den resurs som bolagen vill utvinna ur vår natur.
Men det borde vi försöka tvinga dem till, tänker själen, lite svart och skrumpen i den dyra gryningskylan. Vad vi borde kunna erbjuda dem är blixtsnabb handläggning: ge oss del av elektriciteten så skriver vi på, snabbt som bara en ålänning kan när hon vädrar en bra affär.
För det vore, milt uttryckt, en bra affär, även för de motsträviga kommunerna. Tänk om vi kunde förhandla oss till en framtid där alla på Åland var garanterade minimala elräkningar hela vägen fram till den dag då vindarna slutade blåsa i Ålands hav, det vill säga aldrig? Skulle inte skärgårdsvurmarna i Saltvik och Geta tänka om då?
Vi har en unik, historisk möjlighet precis nu, i just detta kalla ögonblick, att testa denna teori, tänker den frusna själen med adress till den nya landskapsregeringen. Banka på kraftbolagens portar och säg: ”Sluta pallra! Ge oss billig el för evigt så skriver vi under!”
Två attentat, två balansakter
Två händelser de senaste dagarna kastar långa skuggor över Mellanöstern – i skepnader som dessutom förbryllar.
Vi tänker naturligtvis först och främst på onsdagens bombdåd i Iran. Två bomber, detonerade per fjärrkontroll med ett par minuters mellanrum, dödade 103 personer i ett sorgetåg på väg till general Qassim Suleimanis grav i staden Kerman; den mäktige spionchefen Qassim dödades för fyra år sedan av USA i en skräddarsydd raketattack i Bagdad och har sedan dess hyllats som en martyr på sin dödsdag.
De iranska mullorna skyllde naturligtvis dådet på sina favoritfiender Israel och USA och svor blodig hämnd. Privat uppges dock ayatollah Ali Khamenei ha manat sina generaler att gå försiktigt fram och undvika direktkonflikter med amerikanerna, som för närvarande har två jättelika hangarfartyg stationerade i regionen.
Det alla undrar är dock: vem låg bakom bomberna? Sprängdåd av den magnituden är ovanliga i Iran och metoden med fjärrkontroller och TVÅ sprängladdningar (där den andra detoneras när hjälpinsatsen just anlänt) för tankarna till garvade terrororganisationer, inte Israels och USA:s kirurgiskt precisa lönnmordsoperationer.
Den enda aktör som rimligtvis tros kunna komma ifråga är terrorsekten Islamiska Staten (IS), som de senaste åren fört en tynande tillvaro efter att ha drivits ut ur Syrien och Irak av den USA-ledda koalitionen 2019. Är de tillbaka nu? I sådana fall: varför ge sig på Iran? Spekulationerna haglar i den internationella pressen, medan världen håller andan.
Ingen behöver däremot undra vem som dödade Hamasledaren Saleh al-Arouri och hans två närmaste män i tisdags; Israel har en lång tradition av att leta upp dem man håller ansvariga för terrordåd, var dessa än befinner sig världen, och lönnmörda dem med exotiska gifter eller hightechgimmicks (i tisdags användes en raketbestyckad drönare). al-Souri avdagatogs pinsamt nog under ett besök hos kusinorganisationen Hezbollah i Beirut, vilket är utomordentligt genant för denna, av EU och USA terrorstämplade, Irankontrollerade milis och stat-i-staten i Libanon.
Vad alla undrar är nu: kommer denna nesa att knuffa Hezbollah in i ett öppet krig med Israel? Även här står allt och väger …
Fotnot: Vid 19-tiden på torsdagskvällen rapporterade flera internationella medier att IS tagit på sig dådet i Iran.
