SÖK
MENY
Rimlig kritik – orimlig nivå
Det finns fog för kritiken mot upphandlingen av tvärgående linjen. Men i lagtinget måste det gå att kräva en högre nivå än den åskådarna fick bevittna under måndagens frågestund.
”Med anledning att det har varit mycket vintersport i tv ska jag börja med att fråga som en sportkommentator: hur känns det? Men nu menar jag hur känns det att vara så här impopulär? Hur känns det, minister Wikström?” Orden är lagtingsledamot Rainer Juslins (Lib) under lagtingets frågestund i måndags.
Ja, knappast känns det särskilt roligt för minister Wikström. Och knappast blir det bättre av att Juslin väljer att trycka på den folkliga ilskan med anledning av den nyss avslutade upphandlingen av tvärgående linjen. För tydlighetens skull bör nämnas att citatet ovan är något kortat, men det är ändå en folkvald politiker i lagtinget som tycks gotta sig i att en av hans kollegor får utstå ilska – och tre gånger ber ministern reflektera över sitt eget mående. Juslin fortsatte sedan med att likna infrastrukturministerns svar vid en humorserie på tv och kallade upphandlingen verklighetsfrånvänd.
Vad ministern har sagt är att kriterierna för trafiken på tvärgående linjen inte har ändrats nämnvärt sedan förra gången. Den här gången var det dock ett annat rederi som gav det lägsta priset. Enligt de upphandlingsregler som finns så gäller lägsta anbudet som klarar kravspecifikationen.
Rimlig kritik i det här fallet, som också delvis lyftes, är mot hur kraven har formulerats. Om man inte vill ha en öppen båt, varför inte skriva in det i anbudsförfrågan? Om man vill ha en viss storlek på salongen, varför inte kräva det? Och framför allt: på vilket sätt uppfylls kraven om tillgänglighetsanpassning? Ministern menar att kraven uppfylls, men många verkar vara övertygade om att så inte är fallet.
Alla sådana frågor är relevanta, faktiskt betydligt mer än hur ministern tycker det känns att motta folkets ilska. Men i det här fallet tyckte frågeställaren att det var viktigare med känslor, vintersport och humorserier. Var det någon som pratade om verklighetsfrånvänt?
Christian Wikström är inte främmande för kritiken. Inte heller stack han under stol med att den vinnande anbudet med färjan Mergus inte är optimalt för linjen. Men att avbryta en anbudsrunda är svårt. Det finns tydliga regler om hur man får sköta upphandlingar. Efter att kraven är fastställda går det inte att välja och vraka.
Bättre blev det sannerligen inte när lantrådet Veronica Thörnroos (C), de facto minister Wikströms chef, fick chansen att bemöta frågor om upphandlingen. Nina Fellman (S) beskrev en spricka i regeringen angående tvärgående linjen. Lantrådet inledde med att hålla med om att det inte finns ”samsyn” och funderade sedan vidare på varför upphandlingen gick som den gick.
– Här borde en något mer erfaren politiker ha förstått att föra ett resonemang lite längre i sessionssalar och runt bordet innan man gick till beslut. Men nu blev det som det blev och det fick vi ta lärdom av.
John Holmberg (Lib) ställde frågan om lantrådet har förtroende för ministern.
– Det finns ingen anledning till varför ministern inte ska fortsätta sitt arbete – kanske med något tydligare ledning från det övriga regeringsbordet, svarade hon.
Sedan blev lantrådet lite mer filosofiskt:
– Det viktigaste tycker jag är att som minister känna: när behöver jag förankra den här processen och när behöver jag inte? Kan det här bli ett problem för någon av mina kollegor i regeringen eller inte? Det är ju den fingertoppskänslan som varje minister behöver ha och som utvecklas med tiden, fortsatte hon.
Det är en arbetsutvärdering som heter duga. Om din chef hade pratat om dig på det här sättet i ett offentligt forum, hur hade ert samarbete fungerat efteråt?
Det är regeringschefens jobb att leda arbetet och att erbjuda övriga ministrar stöd. Kritik mot hur regeringen fungerar som helhet är ju kritik riktad främst mot lantrådet. En bra chef hade antingen försvarat ministern eller hittat någon mer lämpad att utföra jobbet. Att konstatera ”det blev som det blev” när ministerkollegan står i skottgluggen signalerar inte ett starkt ledarskap.
Under mandatperioden har flera av de yngre lagtingsledamöterna pratat om hur debattklimatet kan förbättras. Partierna är dessutom igång med rekryteringen av kandidater inför kommande lagtings- och kommunalval. Det är inte bra reklam för lagtingsarbetet att en person utan tidigare politisk erfarenhet blir omtalad och tilltalad på det här sättet – av betydligt mer erfarna kollegor dessutom.
Vem känner sig manad att ta ansvar för Åland och axla ministerposter i nästa regering? Listan blev garanterat kortare efter måndagens avhyvling.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
