SÖK
MENY
Röster för maktskifte på flera sätt
Liberalerna gör sitt bästa val sedan 2007 och centerväljarna har valt en ny påläggskalv. Den lugna valrörelsen har troligtvis byggt förtroende för ett liberalt maktskifte, och stärkt den åländska politiken som helhet.
Liberalerna såg efter att förhandsrösterna presenterades ut att gå mot en klar valseger. 30 procent av rösterna är svårslaget – och trumfar till och med Centerns valresultat från 2019. Och det stod sig hela vägen in i mål. Nio mandat, plus att partiledare Katrin Sjögren blev röstdrottning med 676 personliga röster är en väldigt tydlig signal från väljarna.
Liberalerna har varit den stora förhandsfavoriten i valrörelsen, men att marginalen skulle bli så stor hade knappast så många räknat med.
Det har varit en snäll, för att inga säga tam, valrörelse. Det är uppenbart att oppositionspartierna har valt att inte driva en elak kampanj. Det har troligtvis gynnat Liberalerna. Katrin Sjögren sade på valvakan att hennes känsla är att ålänningarna vill framåt nu – i det verkar hon ha fått helt rätt.
Sett till siffrorna är Åländsk Center de stora förlorarna. Men sju mandat (från 9) måste ändå räknas som godkänt. Att Lib och C tillsammans nu har 16 mandat tillsammans betyder att det kommande lagtinget får en ännu större maktkoncentration, en utveckling som syntes redan 2019. Visst, C backar två mandat – men förra valet var rekordbra och man har burit regeringsmakten i fyra stormiga år vilket ofta straffar sig. Därför måste man se Centerns sju mandat som ett bra valresultat.
Det räcker, i teorin med Lib och C för att bilda nästa regering. Frågan är om Liberalerna litar tillräckligt på Centern för att satsa på en sådan regeringsmodell?
Däremot verkar centerväljarna rösta för ett maktskifte. De två stora röstmagneterna från 2019 (som ställde upp för omval nu), lantrådet Veronica Thörnroos och vicelantrådet Harry Jansson, tappar många personliga röster. Thörnroos tappar ungefär hälften av sina personliga röster och för Janssons del är tappet ännu större. Från 457 till 187. Istället blev det Jesper Josefsson som blev partiets stora röstmagnet. Det är glädjande besked för den åländska politiska tillväxten och en eloge till Centern för att ha klarat sin generationsväxling så pass framgångsrikt.
Valets stora stridsfråga, vindkraften, skulle ge Obunden samling ett tydligt uppsving – men frågan tappade lite kraft mot slutet av valrörelsen. Partiet går ändå framåt ett mandat och lyckades fånga upp en del av både Bert Häggbloms och Stephan Toivonens röster. Obundna blir troligtvis ett mer renodlat konservativt parti kommande mandatperiod med både Stellan Egeland och ÅLD-ersättaren Johan Lindström i gruppen.
Hållbart initiativ backar ett mandat och har nu bara en stol i lagtinget. Kanske regeringsmakten kostade för mycket? Mer troligt är ändå att partiet inte har lyckats hitta en klar profilfråga i valrörelsen. Förra gången var det motståndet mot kortrutten och Gripöbron som mobiliserades genom Ålands Natur och Miljö, vilket resulterade i två – nästan tre mandat. Då var Simon Holmström pådrivare och ideolog, att HI tappade Holmström kan mycket väl ha varit avgörande i kampen om att försvara sina mandat. Känslan är också att HI i år har haft fler kandidater från kultursfären. Har det räckt för att driva miljöfrågor med tillräckligt stor trovärdighet?
Socialdemokraterna går framåt med ett mandat. Också det ett godkänt resultat. Förra valrörelsen fick S vara mottagare av ilskan för kommunreformen vilket kostade väljarunderstöd. Fyra mandat är rätt nära någon typ av grundnivå för partiet som kanske till och med borde ha hoppats på en stol till. Trion Camilla Gunell, Nina Fellman och Jessy Eckerman får nu sällskap av Mogens Lindén i lagtinget vilket kan innebära en skarp vänstersväng för S.
Valet betydde också sorti för Ålands framtid. I 20 år har de funnits i lagtinget, men den här gången räckte det inte. Förra gången var det partiets grundare Anders Eriksson som fick övertalas att ställa upp och dra röster. Honom har de inte lyckats ersätta.
Partiet har dessutom inte profilerat sig tillräckligt tydligt i självstyrelsefrågor – däremot i landsbygdsfrågor. Att satsa på självstyrelsen, kanske till och med självständighetslinjen hade erbjudit ålänningarna ett alternativ i självstyrelsefrågor, vilket faktiskt behövs. Partiet har dessutom haft svårt med kandidatrekryteringen vilket säkert bidrar till det tappade mandatet.
Moderaterna gör ett starkt val trots att man på förhand tappade tre kandidater som samlade sammanlagt 910 röster förra gången. För bara några veckor sedan var oddsen höga att Moderaterna skulle kunna försvara sina fyra stolar, men MSÅ har gjort en stark kampanj som verkar ha gett resultat i valbåsen.
Av de som suttit i lagtinget och landskapsregeringen återvaldes samtliga som ställde upp igen: Wille Valve, Annette Holmberg-Jansson och Mika Nordberg. De får sällskap att Holmberg-Janssons bror, Anders Holmberg på det fjärde mandatet.
Det är svårt att hitta någon solklar vinnare vid sidan av Liberalerna. Däremot lär flera av de ”mindre” partierna behöva fundera på hur man ska bryta trenden med maktkoncentration till Ålands två drakar.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
