SÖK
MENY
Samtycke i praktiken
Snart införs samtyckeslagen som ska göra det enklare att straffa förövare och skydda brottsoffer. Den höga siffran på sexuella övergrepp vittnar dock om ett större, strukturellt problem. Samtycke verkar inte vara så enkelt att förstå sig på. Behöver vi förändringar redan i klassrummet och inte bara i rättssalen?
Den nya samtyckeslagen träder i kraft i Finland i början av nästa år. Sverige införde samtyckeslagen för fyra år sedan och den har märkbart fått den effekt som eftersträvades. Brottsförebyggande rådet Brå fick efter införandet i uppdrag att följa upp hur lagen tillämpats. De kom fram till att fällande domar hade ökat med 75 procent, från 190 domar 2017 till 333 domar 2019. Det visar att allt för många inte vet vad samtycke innebär.
Att samtycka är enligt ordboken ”att ge någon annan tillstånd att göra något som berör den som lämnar sitt samtycke”. Detta tydliggör att det här inte handlar om hot och våld. Det är inte för sådana fall samtyckeslagen behövs. Det är för fallen där det handlar mer om den subjektiva upplevelsen. För många utsatta har samtyckeslagen därför inneburit att bevisbördan lyfts från dem. De kan luta sig mot lagen och förstå att det som de utsattes för är olagligt.
Men hur undviker man att hamna i rättsalen till att börja med? Det ska väl inte vara så svårt, kan man tycka, men problemet är för utbrett för att det bara ska handla om några få personer som inte förstår. Samtycke är bevisligen svårt. Varför? Hur vi kan göra det enklare att förstå?
Till att börja med: grundkursen. Du har ett ansvar att vara uppmärksam på om den du deltar i en sexuell situation med verkligen vill delta. Det gäller även om någon först vill ha sex men sen ångrar sig, eller vill ha sex på ett sätt men inte ett annat. Är du det minsta osäker ska du stanna upp och fråga, är det här okej? Ha aldrig sex med någon som är väldigt stilla och passiv, verkar vara rädd, ha ont, som har somnat eller är väldigt påverkad. Så. Nu kan vi gå vidare från det som alla förhoppningsvis vet till det som många kanske inte tänker på.
Det är nämligen inte bara så svart och vitt. I många fall rör man sig i gränsområdet mellan tillåtet och otillåtet. Sånt som inte känns allvarligt nog att anmäla men som ändå är integritetskränkande.
Inte sällan hör man skräckhistorier där motparten under sexakten plötsligt gör något oväntat utan att fråga om lov. Allt från ett finger på ett oönskat ställe till ett slag i ansiktet. Du är där frivilligt, du vill ha sex, men du vill inte det där. Säger du nej eller sluta så lyssnar motparten, oftast. Men skadan är redan skedd. Du har redan fått ett slag i ansiktet. Likaså är det inte sällan orden ”jag märkte inte”, ”jag skulle aldrig” eller ”hon sa inte nej” yttras av förövaren. Och det kan stämma. Intiativtagaren märkte inte och motparten sa inte nej. Men frågade intiativtagaren?
När det kommer till såna här fall, som rör sig i gråzonen, är det tydligt att kunskapen om samtycke är bristande. Och att själva begreppet är komplicerat. Det krävs alltså inte bara kunskaper, utan en attitydförändring.
När samtyckeslagen kom till Sverige gick jag i gymnasiet. Vi hade en heldag i aulan med vår skolsköterska Lena och hela årskursen fick skriva anonyma frågor på lappar. Det diskuterades sex, samtycke och allt däremellan. Det var en värdefull och viktig dag för alla men den hade behövt komma tidigare. När man är 17 år är det på många sätt redan försent. Gränser har redan passerats. Attityder har cementerats.
Redan i förskoleåldern bör man lära sig att respektera gränser och tolka signaler. Men istället lär vuxenvärlden flickor att ”han gör bara så för att han tycker om dig” och pojkar att de inte behöver hållas ansvariga för sina handlingar samtidigt som de ska ”tuffa till sig” och inte visa känslor. Med sådana inställningar är det dömt att misslyckas redan från början. Då sitter personen där om några år, med en våldtäktsanklagelse, allt eftersom hen aldrig fick lära sig var gränsen för sexuella övergrepp går. Och de killar som blir utsatta för sexuella övergrepp håller tyst.
Att skriva in samtycke i läroplanen redan i en tidig ålder kan göra skillnad. Det borde vara lika självklart som algebra och atomer. Det är ohållbart att vissa skolor flitigt diskuterar samtycke medan ordet inte ens nämns på andra skolor.
Att införa nya lagar och skärpta straff är en bra början. Men med förebyggande arbete kanske vi slipper glädjas åt att fällande våldtäktsdomar blir fler. För målet borde inte vara att fler förövare fälls, utan att våldtäkterna inte sker till att börja med.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
