SÖK
MENY
Sanktionerna är välkomna, men räcker inte på sikt
Västvärldens sanktioner slår mot Ryssland från flera håll. Men på lång sikt behövs det mer än sanktioner för att bekämpa diktaturen.
Ingen rysk vodka längre på Alko, och inga ryska varor i S-markets butiker. Bilvaruföretagen Motonet och Varaosamaailma slutar sälja ryskägda Teboils produkter. Ryska banker utesluts från det internationella betalningssystemet Swift. Ryska storbanken Sberbanks europeiska gren riskerar att gå i konkurs. Landets centralbank fick i går chockhöja styrräntan från 9,5 till 20 procent.
Från sportvärlden: Sverige och Finland har beslutat att i en rad olika sporter – ishockey, fotboll, skidor, med flera – inte välkomna ryska utövare eller spela mot ryska lag.
Från kulturvärlden: stjärndirigenten och Putinvännen Valerij Gergiev riskerar att få ta sin pinne och lämna sin tjänst som chefdirigent för Münchenfilharmonikerna om han inte tar avstånd från kriget i Ukraina. Ryssland portas från att delta i Eurovision Song Contest.
Varje sak, stor eller liten, som görs nu för att tvåla till ledningen i Kreml och deras understödjare, känns välkommen. Vi applåderar den ukrainska besättningsmannen som öppnade bottenventilerna på en lyxjakt i hamnen på Mallorca så att halva båten sjönk. ”Ägaren till det här fartyget är en brottsling som lever på att sälja vapen och nu dödar de ukrainare”, sa besättningsmannen till polisen.
När ni läser detta har det säkert hänt flera saker av liknande slag. Men dagens sanktioner och militära hjälpinsatser behöver åtföljas av mer långsiktiga insatser för att stärka demokratin i Ryssland. I Dagens Nyheter den 6 februari efterlyste journalisten och författaren Peter Pomerantsev, född i Kiev men bosatt i Storbritannien, en av stater oberoende transatlantisk fond som kunde stötta ryska konstnärer, akademiker, filmare, med flera, i deras arbete. ”Vi borde också tänka på framtida generationer och etablera ett ryskspråkigt universitet, en fristad för kritiskt tänkande”, skrev han.
Pomerantsev, Aleksej Navalnyj, Masha Gessen och andra Kremlkritiker i och utanför Ryssland har i åratal talat för döva öron i väst. Nu om inte förr är det dags att lyssna på dem. Kriget i Ukraina har inte gått som Putin tänkt sig, och kan till och med bli hans fall. Men oppositionen är svårt försvagad, och varje ryss som vågar sig ut att demonstrera mot kriget i Ukraina tar en enorm personlig risk. Att vid sidan om sanktionerna inrätta en transatlantisk fond av det slag som Pomerantsev föreslår borde inte vara svårt. Inte heller att erbjuda fristäder till regimkritiker. Någonstans ska de komma ifrån, Rysslands framtida demokratiska ledare, och västvärlden har allt att vinna på att lyssna på de ryssar som redan vågat och offrat så mycket, och göra vad den kan för att stötta dem.
Till dess: låt oss skilja noga på makthavarna i Kreml och vanliga ryssar. ”Ingen vill ha det här kriget”, sa en rysk deltagare vid en av de senaste dagarnas demonstrationer utanför ryska konsulatet i Mariehamn. Över 3 000 ryssar har hittills frihetsberövats för att ha demonstrerat emot kriget, trots att alla demonstrationer är förbjudna i landet.
Historikern Yuval Noah Harari skriver i The Guardian om varför den ryske presidenten redan har förlorat kriget. Ju fler ukrainare som dödas, desto mer minskar Putins chanser att förverkliga drömmen om ett återupprättat Storryssland. ”Michail Gorbatjov lät ryssar och ukrainare känna sig som syskon; Putin har förvandlat dem till fiender och den ukrainska nationen kommer från och med nu att definiera sig i opposition mot Ryssland”, skriver Harari, och fortsätter: ”Ukraina är en verklig nation, ukrainarna är ett verkligt folk, och de vill definitivt inte leva under ett nytt ryskt imperium. Frågan är hur lång tid det tar innan det budskapet tränger igenom murarna kring Kreml”.
Kanske är det också färre ryssar än Putin tror som delar hans imperiedrömmar. Och fler som vill ha grannrelationer som inte involverar stridsvagnar och missilattacker mot skolor.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
