SÖK
MENY
Sexualitet ska inte vara en faktor i presidentval
Slutstriden i presidentvalet närmar sig och Pekka Haavisto knappar in på Alexander Stubb enligt de senaste mätningarna.Men det finns en faktor som väger tungt till Haavistos nackdel, en faktor som inte har något med varken kompetens eller politik att göra. En tredjedel av finländarna år 2024 tycker att man inte ska rösta på Haavisto på grund av hans sexuella läggning. Det är rent ut sagt bedrövligt.
Igår var sista dagen att förhandsrösta. På söndag vet vi vem som är Finlands nästa president. Mycket tyder på att det blir Alexander Stubb, som i första omgången fick 27,5 procent av rösterna mot Haavistos 25,8.
Men Haavisto knappar in på Stubbs försprång. Enligt Helsingin Sanomats färska enkätundersökning skulle resultatet bli 54-46 till Stubbs fördel. Det kan alltså bli en liten marginal som skiljer vinnaren från förloraren. Och valdagen kan bli en rysare. I en ideal värld skulle den marginalen avgöras på basis av hur kompetenta och statsmannamässiga kandidaterna upplevs vara, vilken politik de för och hur deras personligheter uppfattas av väljarna. Tyvärr lever vi inte ännu i en sådan värld. För en stor faktor i årets presidentval stavas sexualitet.
En tredjedel av de finländska väljarna tycker att en orsak till att inte rösta på Pekka Haavisto är det faktum att han har en man. Det framgår ur Helsingfors universitets medborgarbarometer. Inte nog med det, hela 40 procent av de Alexander Stubbs väljare anser att Haavistos sexuella läggning inte är passande för en president, enligt en opinionsundersökning som Helsingin Sanomats beställt där 1 154 personer fick svara på en webbenkät. Valet av partner väger enligt Stubb-väljarna lika tungt som erfarenhet.
Det här är inte första gången som Haavistos högst personliga romantiska preferenser blivit omdebatterat i en presidentvalskampanj. När han ställde upp mot Sauli Niinistö 2012 var det ett hett ämne och något som många tror är orsaken till att han knep en plats i andra omgången. Men i slutstriden var hans kärleksliv något som många finländare ändå hade för svårt att svälja. 35 procent av väljarna uppgav att de röstade på Niinistö för att de inte ville ha en homosexuell president.
Om Haavisto skulle ha blivit president 2012 skulle han blivit den första öppet homosexuella presidenten i världen. Istället blev det Lettland som fick bli internationell föregångare då man valde Edgars Rinkevics till ny president förra året. Men det saknas inte representation på andra höga poster. Luxemburg och Serbien har öppet homosexuella premiärministrar och Island har haft en dito statsminister. Att Haavisto tog sig till andra omgången var ändå för många finländare ett bevis på modernare tider och något som hyllades även i vårt grannland.
”Haavistos och andra politikers framgångar visar att utvecklingen går framåt. Sexuell läggning har inte längre betydelse för politiska karriärer i många länder”, skrev Jon Voss, chefredaktör för tidningen QX efter valet.
Men så mycket har utvecklingen tydligen ändå inte gått framåt. För 12 år senare är fortsättningsvis Haavistos val av partner ett problem för många väljare. Någon som inte är överraskad över verkligheten år 2024 är den åländske jämställdhetskonsulten Malin Gustavsson som intervjuats av Yle.
”Det tar tid att förändra attityder (…) Vi har förutfattade meningar som kommer fram när vi ska fatta beslut och till exempel välja ledare. Det är ett problem att irrelevanta saker såsom sexualitet och etnicitet plötsligt spelar en roll i stället för kompetens.”
Irrelevant. Det är ett bra sätt att summera saken. Det finns förstås de som hävdar att en homosexuell president kan ha svårare att få tillgång till mer konservativa internationella rum och kan leda till negativt bemötande från andra statsöverhuvuden. Men då ska vi komma ihåg att liknande fördomar mötte de första kvinnliga politikerna. 1994 tog sig kandidaten Elisabeth Rehn till andra omgången i det första direkta finländska presidentvalet – i en tid då det inte ansågs självklart att en kvinna kunde axla rollen som Finlands överhuvud. Rehns framgångar banade antagligen väg för Tarja Halonens vinst sex år senare. Idag är kvinnliga politiska ledare vanligt världen över, även om sexismen ännu lever kvar i olika omfattning på alla nivåer i samhället.
Likt sexismen lär vi antagligen behöva dras med homofobin på många olika sätt ännu en lång tid framöver.
Men låt oss ändå hoppas på en vacker dag när vi bedömer presidentkandidater och andra medmänniskor på basis av sådant som faktiskt är viktigt: värderingar, medmänsklighet, kompetens och personlighet. Inte hudfärg, kön eller sexuell läggning.
Vare sig vinnaren i valet blir Stubb eller Haavisto är en stark vädjan från denna ledarsida att Finlands president helhjärtat ska arbeta för att den dagen ska gry.
