SÖK
MENY
Sjukavdraget bör sporra större diskussion om privatekonomi
Slopandet av sjukkostnadsavdraget har satt den individuella ekonomin i fokus – främst hur man ska gå tillväga för att på bästa sätt hjälpa de som är i mest behov av insatser. I ett större perspektiv bör vi också prata om privatekonomisk kunnighet för att färre i framtiden måste navigera uttröttande marginalisering.
Sjukkostnadsavdraget har dominerat debatten den senaste tiden, både i politiken och på insändarplats. Denna ledarsida har redan tidigare konstaterat att landskapsregeringen gjorde det onödigt svårt för sig genom att slopa avdraget utan att ha ersättande förslag klara.
Men det finns en större diskussion att ta bortom avdragets snäva, och ganska komplicerade, labyrinter – hur gör vi finansiell hjälp och kunskap tillgänglig för alla på bästa sätt?
Låt oss börja med att understryka: det är otroligt stressigt att vara fattig. Man ska räkna slantarna, vända och vrida på varje peng, prioritera inköp, planera vardagen, söka inkomstkällor och de bidrag och stöd som finns. Att upprätthålla maskineriet med kvitton, utdrag, blanketter samt hålla koll på telefontider, besökstider och deadlines är tidskrävande. Att då till på köpet ta reda på vilka avdrag man får göra på skatten är för många ännu en oformlig bit i ett pussel man aldrig hinner lägga klart.
2022 ansökte 9 500 ålänningar om avdrag på sjukdomskostnader för totalt 5,6 miljoner euro, vilket sänkte deras skatter med cirka 960 000 euro. Man undrar exakt hur många av dessa som var låginkomsttagare i stort behov av den ekonomiska lättnaden? Statistik visar nämligen att andelen höginkomsttagare som utnyttjar avdraget – och som gör relativt sett höga avdrag – har ökat över tid. Antalet avdrag och avdragsbelopp för personer i inkomstklasser under 30 000 euro har däremot minskat.
Inget ont om höginkomsttagare, men de är inte den tilltänkta målgruppen för avdraget. Däremot är de en grupp som ofta är väl insatta i hur man ska spara, hitta rätt avdrag, investera och få sina pengar att växa ännu mer, för att de har tiden, resurserna och, till viss mån, rätt socioekonomiska bakgrund. De har hög privatekonomisk kunnighet.
Privatekonomisk kunnighet handlar om hur man förvaltar pengar på bästa sätt. Det är en kunskap som till vissa delar påverkas av ens bakgrund. Barn från välbärgade familjer har bättre ekonomiskt självförtroende än de som vuxit upp i ett hushåll med låga inkomster och unga med högutbildade föräldrar har bättre ekonomiska kunskaper än de vars föräldrar har lägre utbildningsnivå. Att kunna upprätthålla en bra ekonomi är en klassfråga, även i dagens Finland.
Rika tenderar att hålla sig rika på grund av att de helt enkelt har en helt annan utgångspunkt. För marginaliserade är det ett större kliv, rent kunskapsmässigt, att ta sig till ekonomiskt stabila nivåer. Förutom socioekonomisk bakgrund spelar också psykisk hälsa och kön in i hur välställt man har det.
Det här är ojämlikheter som behöver jämnas ut tidigt i livet – där spelar skolan en viktig roll.
Jyväskyläforskare kunde från Pisaresultaten 2018 dra slutsatsen att undervisning om ekonomi i skolan förbättrar elevernas finansiella kunnighet. De finländska ungdomarna klarade sig också då bra i jämförelse med andra länder. Men i Pisaundersökningen 2022 har de finska siffrorna i matematiska kunskaper dalat. Och Finland var inte ensamt om att se en klar försämring.
”Det är exceptionellt i hur många länder som (läget) försämrats”, skriver Finlands statsråd i ett pressmeddelande.
I Sverige larmar Finansinspektionen om att en av fyra svenskar i dag saknar grundläggande ekonomiska kunskaper.
För att uppnå högre finansiell folkbildning har Finland antagit en nationell strategi där målbilden är att finländarna ska vara bäst i världen på ekonomikunskap före 2030. Målet ska uppnås genom ”konkreta och innovativa åtgärder för att främja ekonomiskt kunnande”. Inom ramen för strategin prisar man bland annat aktörer som främjar bättre pengahantering i vardagen; detta år lyftes Garantistiftelsen – som Nya Åland rapporterat om – som arbetar konkret med att förebygga överskuldsättning.
Men mer behöver göras och strategin behöver bli mer konkret i finländarnas, och ålänningarnas, vardag.
Nu kan det verka som att vi kommit långt från diskussionen om det åländska sjukkostnadsavdraget. Här bör poängteras att det finns många orsaker till att man behöver sjukkostnadsavdraget, varav många inte har något alls att göra med ens ekonomiska färdigheter eller kunskaper. Men diskussionen kring sjukavdraget kan bli en utgångspunkt för att prata om hur Åland kan öka sina satsningar på förebyggande ekonomisk folkbildning samtidigt som man hittar sätt att kompensera avdraget med riktade lågtröskelåtgärder för de som behöver det mest. För som sagt, det är jobbigt och tidskrävande att vara både sjuk och ha ont om pengar. Låt oss inte lägga sten på börda.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
