SÖK
MENY
Skattegränsen är en nationell angelägenhet
Rederiernas framgångar och Finlands handel med omvärlden hänger samman med ålänningarnas förmåga att tolerera skattegränsen. Så varför hjälps inte alla åt att mildra effekterna av den?
Det är bra att landskapsregeringen försöker underlätta företagarnas vardag vad gäller skattegränsen. Den senaste idén är att skapa ett nytt system för att förenkla importen av varor. Genom det kanske landskapet också till viss del kan subventionera det åländska näringslivets kostnader för att ta sig förbi tullväggen, vilket även gynnar konsumenterna i förlängningen.
Men borde inte flera som gynnas av dagens skattegräns vara med och betala för tjänsten? Skattegränsen gynnar ju också, förutom ålänningarna, både rederierna och Finland som helhet.
Enligt Rederierna i Finland gick 96 procent av utrikeshandeln via havet 2022. Rysslands anfallskrig mot Ukraina har gjort Finland till en ö i Europa. Och även om det finns många fartyg som sköter frakten så är våra nöjeskryssare viktiga för Finlands varutransport. Därför finns statliga incitament (till exempel bemanningsstöd och sänkta farledsavgifter) för sjöfarten.
För landets försörjningsberedskap är tax free-upplägget förstås ingen nödvändighet. Däremot är trafiktätheten det. Och en starkt bidragande orsak till rederiernas framgång är att kunna sälja momsfritt (de slipper dessutom alkoholskatt). Skatteundantaget gäller allt som konsumeras ombord, inte bara i butikerna. En avskaffad tax free skulle troligtvis kräva större statliga morötter för att behålla dagens trafikupplägg. Det är ett dyrare alternativ för Finland än att vara med och underlätta ålänningarnas tullkrångel.
Den stora vinsten vore förstås om riket verkligen försökte förenkla tullförfarandet så att skattegränsen blev mindre påtaglig, men tills det sker: borde inte ålänningarna få morötter precis som sjöfarten?
Rederierna gynnas förstås också av skattegränsen. Rederi ab Eckerö och Viking Line har nyligen presenterat sina halvårsresultat, och man kan konstatera att det går bra. Viking redovisade ett av sina bästa halvår sedan börsnoteringen 1995 och Eckerö placerar sitt första halvår bland de bättre jämfört med före pandemin. Det är bra för Åland att rederierna är starka. Och det är bra att redarnas lador är välfyllda. Till exempel utsläppsrätterna kommer att leda till ökade kostnader väldigt snart, att rederierna redan nu tar höjd för utvecklingen är positivt. Men pengarna räcker också till annat: sammanlagt fick ägarna nästan 23 miljoner euro i utdelning ifjol.
Medan dividendmiljonerna rullar in från sjön skaver skattegränsen på land. Åland är redan ett u-land vad gäller e-handel och aviseringar om allt mer invecklade tullsystem skapar oro inför framtiden. Hur mycket problem kan skattegränsen orsaka innan den blir ett oöverstigligt hinder för ålänningarna?
Det skulle bli dyrare för de allra flesta utan skattegränsen. Rederiernas nuvarande affärsmodell skulle vara omöjlig. Om Finland och Åland istället behöver subventionera själva trafiken så skulle kostnaderna öka betydligt. Därför är det i allas intresse att skattegränsen finns kvar, men att den påverkar fasta Åland så lite som möjligt.
Det bästa vore istället ett gemensamt skattegränscentrum finansierat av landskapet, staten och rederierna. Det skulle, förutom att öka kunskapen om skattegränsen, bli stort nog att sköta intullningen av varor för både privatpersoner och företag.
Då skulle alla som gynnas av dagens upplägg vara med och bidra till lösningen – inte bara de åländska skattebetalarna.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
