SÖK
MENY
Skillnaden är rimlig men nivån är för hög
Många har varit kritiska till höjningen av landskapsregeringens arvoden. I jämförelse med lagtingsledamöternas ersättning är skillnaden skälig. Men frågan är om våra politiker generellt har för bra betalt?
Arvodeskommissionen presenterade i fredags sitt förslag till höjning av ministrarnas arvoden. De stiger med närmare 30 procent. Lantrådet får nu en ersättning på 129 000 euro per år, vilket förstås sticker ut. Vice lantrådet får 115 000 euro och de övriga ministrarna 109 000 euro per år.
Höjningen borde inte ha varit så stor, enligt kommissionens ordförande Magnus Lundberg. Men justeringarna har släpat efter och därför tog man igen det nu.
Det har, av förklarliga skäl, retat många människor. Utrymmet i folks plånböcker har krympt de senaste åren. Och många upplever att politikerna höjer sina egna löner på ett sätt som vanligt folk bara kan drömma om, trots att det är en utomstående grupp som ger förslaget.
Visst, ingen hade nog tackat nej till en löneökning på 30 procent. Speciellt i tuffa tider. Men frågan som bör ställas är: vad är en skälig ersättning för politiska uppdrag?
Man kan jämföra med andra regeringsledare. Sanna Marin, Finlands tidigare statsminister, tjänade 200 000 euro enbart tack vare sina löneinkomster 2021. I år har Sveriges statsminister Ulf Kristersson tjänat drygt 200 000 euro när december tar slut – just på statsministeruppdraget. Frågan är förstås om det är en rättvis jämförelse. Statsministrarna öster och väster om oss har ett betydligt större ansvar än lantrådet och hennes ministär.
En självstyrd region som påminner en hel del om Åland är Färöarna – den färöiska premiärministern har 144 500 euro i årslön. Inte så annorlunda, med andra ord.
Lokalt går det att jämföra lantrådslönen med landskapsregeringens förvaltningschefs och hälso- och sjukvårdsdirektörens löner. Enligt uppgifter från årets skattetopp är alla ungefär i samma storlek.
Men den mest relevanta jämförelsen är ändå politikerkollegorna i lagtinget. En lagtingsledamot har 58 800 euro i ersättning per arbetsår. Det är lägre än vad en minister har, men siffrorna är inte helt jämförbara. För landskapsregeringens ministrar utför sitt uppdrag på heltid medan lagtingets ersättning räknas ut på 67 procent av löneklass A28 (med tillägg).
Lagtingsersättningen för heltid skulle bli 88 000 euro per år. Det höjdes också med nästan 30 procent inför den här mandatperioden – trots protester.
Man måste försöka jämföra äpplen och päron. För lagtingsledamöterna får ju inte nästan 90 000 i ersättning för sitt uppdrag. Men för att siffrorna ska bli förståeliga får man utgå från arbetsinsats.
Faktum är att lagtingsarvodet procentuellt till och med är högre än det som Finlands riksdagsledamöter får. Riksdagsledamöterna får nämligen 85 500 euro per år, om de inte har något erfarenhetstillägg.
LÄS OCKSÅ
Kommission chockhöjer ministrarnas arvodenSkillnaden i timpeng för en minister i Ålands landskapsregering och en lagtingsledamot är ungefär 19 procent. Det är mycket, men med en ministerportfölj kommer också ett helt annat ansvar. Ministrar blir granskade på ett helt annat sätt, och får i många fall också utstå en hel del kritik i offentligheten. Därför kan man tycka att skillnaden är befogad.
Däremot kan man ifrågasätta om ersättningsnivån generellt är för hög bland våra politiker. Lagtingsledamöterna gör ett viktigt uppdrag, och hela systemet hänger på att partierna lyckas rekrytera kandidater med olika kompetenser. Men är det faktiskt så svårt att rekrytera kunniga politiker att man måste locka med en lön som trumfar Finlands riksdagsledamöter?
Det finns i och för sig inget som säger att man måste följa arvodeskommissionens förslag. När president Sauli Niinistö tillträdde som president 2012 hade han 126 000 euro per år i ersättning (tjänstebostäder inte inräknade). Ersättningen höjdes till 160 000 kort efter att han tillträdde. Men det ville han inte ha, utan han behöll den lägre nivån.
Niinistö donerade också hela lönen från sin sista period som riksdagsledamot till välgörenhet med motiveringen att ”det är också för den välbeställda bättre om det finns färre som mår dåligt”.
Islands premiärminister gjorde en liknande manöver 2016 när hans lön skulle höjas med nästan 5 000 euro i månaden. Eftersom lönen enligt lag inte gick att sänka donerade han höjningen till välgörenhet.
Om lagtingsledamöter och ministrar valde att donera 30 procent av sin ersättning, motsvarande de senaste höjningarna, skulle till exempel tredje sektorn kunna få ett tillskott på 750 000 euro per år. Och i svåra tider, när det med allra största sannolikhet ska sparas i offentligheten, hade det varit en snygg gest.
