DELA
Foto: Erkki Santamala

Skuggflottan som ingen rår på

Vem minns våren 1979? När oljan från Antonio Gramsci drev in mot Åland och myndigheter och frivilliga rensade stränderna från 650 ton olja? Nu finns det risk för betydligt större katastrofer.

Det nybyggda sovjetiska oljefartyget gick på grund utanför Ventspils hamn, i höjd med Gotland, och över 5 000 ton råolja rann ut i havet. Förödelsen blev enorm, dels på grund av att åtgärder inte sattes in i tid, dels för att olja kunde leta sig norrut under isen. Olyckan skedde i februari, men oljan nådde Åland i maj.

Nu är beredskapen på en helt annan nivå, men så är riskerna också. Efter Rysslands anfall på Ukraina transporteras rysk olja inte längre på västliga kölar. Men transporterna från oljehamnarna i det inre av Finska viken fortsätter i minst samma utsträckning som förut.

Det finlandssvenska TV-programmet Spotlight kunde nyligen rapportera att 380 miljoner ton rysk råolja och oljeprodukter till ett värde av 220 miljoner euro har transporterats ut genom Finska viken och Östersjön från början av 2022 till augusti i år.

Trafiken sköts av fartyg från länder som inte bryr sig om sanktionerna, länder med bekvämlighetsflagg och – det värsta – länder som inte bryr sig om i vilket skick fartygen är. I några fall vet vi att fartygen är svartlistade, de är alltså inte tillåtna att röra sig till sjöss. De kan stoppas av flagglandet eller den hamn de angör, men det ligger varken i flagglandets eller den ryska hamnens intresse. Andra fartyg är så gamla, över 17 år, att de normalt skulle skrotas. Skuggflotta kallas de här fartygen, som saknar pålitlig försäkring. De gör nu hundratals resor per år genom våra vatten.

När händer en olycka med något av dessa ”skuggfartyg”, som kan ha upp till 100 000 ton olja ombord? Vilken utbildning har besättningen för trafik i trånga vatten eller trafik i vinterförhållanden? Ingen vet. Vem ersätter skadorna vid en olycka? Ingen vet. Det vill säga det är vi som bor här.

Enligt Spotlight passerade en svartlistad tanker Finska viken varann vecka under våren, ett fartyg fullastat med olja och i så dåligt skick att det överhuvudtaget inte borde befinna sig på vatten. Från januari till maj i år passerade cirka 600 tankrar med rysk olja Finska viken. Av dem hörde 283 till skuggflottan.

Varför stoppar vi inte trafiken? Utöver att den finansierar kriget mot Ukraina utgör den ett jättehot mot miljön. Svaret är att fartygen rör sig på internationellt vatten och då kan kuststaterna inte ingripa.

Det finns ett undantag, danska sunden. Där finns inte internationellt vatten, men där finns ett internationellt avtal från 1857 som ger fartygen fri lejd. Varför upphävs det inte? För att då kan liknande avtal på andra håll upphävas, vilket knappast ligger i bland annat USA:s intresse. Det ska vara fritt att röra sig på vattnen.

Det förs diskussioner. Storbritanniens premiärminister Keit Starmer tog upp frågan vid ett möte för Europeiska politiska gemenskapen (EPC) i juli. EPC är ett samarbetsorgan för de demokratiska länderna i Europa.

”Tillsammans med våra europeiska partners har vi skickat ett tydligt budskap till dem som möjliggör Putins försök att undvika sanktioner. Vi kommer inte att tillåta att Rysslands skuggflotta och de smutsiga pengar den genererar flyter fritt genom europeiska vatten och hotar vår säkerhet”, sade Starmer efter mötet i en intervju för TV-bolaget Bloomberg.

Vi har sett vad tydliga budskap och sanktioner leder till. På kort sikt ingenting. Det vi vill kan vi inte göra. Det vi kan vill vi inte göra. Är det så?

Återstår att hålla tummarna.