DELA
Foto: Matilda Saul
Varför har värdekonservativa så svårt att stå för sina åsikter? Det är nästan som att de inte vill acceptera sin egen natur. Dagens opinionsartikel för ett resonemang kring detta utifrån det aktuella beslutet att återigen avslå den konservativa föreningen Urds ansökan om Paf-medel. I gårdagens tidning intervjuades också föreningens ordförande. Bilden är arrangerad.

Släpp ut Urd ur garderoben

Ålands konservativa förening Urd har på nytt fått avslag på sin ansökan om 700 euro i Paf-stöd. Allmänheten må huka sig inför den kommande indignationskrevaden.

Liten rekapitulation först: föreningen fick förra året avslag på sin ansökan, då landskapsregeringen bedömde att föreningens värderingar strider mot landskapets jämställdhetspolicy, FN:s konvention om mänskliga rättigheter och Istanbulkonventionen om våld mot flickor och kvinnor.

Urd överklagade beslutet, då man saknade ”konkreta motiveringar” till hur man bryter mot dessa förordningar och överenskommelser och fick rätt i Högsta förvaltningsdomstolen, som återförvisade ärendet.

Och så då ett nytt nej från landskapet, nu med mer konkreta motiveringar (av typen: ”Tja, läs innantill vad ni själva skriver, tycker och tänker.”). Man kan ana att detta kommer att leda till en ny explosion av självrättfärdig oförståelse från Urd. För det är väl ingen högoddsare att det var för att få till ett dylikt beslut som man överhuvudtaget sökte pengar till att börja med; en så moraliskt högtstående sammanslutning lär väl inte stå och falla med 700 euro (som enligt uppgift ska användas till korvgrillning).

Nej, tanken är nog snarare att få till stånd ytterligare en förflyttning framåt av debatten om feminism och jämställdhet. Det är heller inget fel i det. Det som förbryllar en iakttagare är snarare varför diskussionen måste föras under ett så kraftfullt kamouflage. Kan inte Urdarna bara stå för vad de tycker?

Om man till exempel vill förneka att mäns våld mot kvinnor har med bristen på jämställdhet att göra, så står det en fritt att göra detta. Tycker man att antirasism är en vedervärdig idé finns det inget som hindrar en från att säga det högt och tydligt. (Bägge ståndpunkterna har uttryckts i skrift av Urds ordförande, enligt landskapsregeringens tjänstemän.)

Är man normalbegåvad förstår man också att dessa föreställningar objektivt strider mot landskapets jämställdhetspolicy, FN:s uppfattning om mänskliga rättigheter och Istanbulkonventionen. Märk väl: det ligger ingen värdering i detta konstaterande. Det är ett enkelt faktum.

Antingen finner man sig sedan i att ens idéer avviker från dessa värdesystem och går sin egen väg genom livet, i frid och ro. Eller så organiserar man sig politiskt och tar upp kampen med meningsmotståndarna för att få till stånd en förändring. Bägge alternativen är fullt acceptabla i demokratiska samhällen.

Men varför låtsas som att man inte tycker det man tycker? Varför bestrida att ens värderingar går på tvärs mot FN-stadgan och Istanbulkonventionen? Varför vill de värdekonservativa inte komma ut ur sin åsiktsgarderob?

När Urds vice ordförande på sociala medier uppmanar föräldrar att göra sina söner till män innan skolan gör dem till flickor, kallar Priderörelsen för idioti och anser att massinvandring lett till mord, massvåldtäkter och ökad kriminalitet så råder det liksom inga tvivel om var föreningen står i frågor som handlar om tolerans, jämställdhet och rasism. Så varför inte omfatta sin egen natur? Klämma lite på känslan? Se sig i sanningsspegeln?

Världen är stor och alla får tycka som de vill. Men sådana åsikter står inte självklart i samklang med det övriga samhällets uppfattningar, så som de kommer till uttryck till exempel i landskapet Ålands jämställdhetspolicy – rimligtvis resultatet av majoritetens värderingar.

Kan inte Urd bara hacka i sig att de är lite, tja konservativa, vid sidan om mainstreamen, på en ytterkant – och sedan fortsätta att leva sina liv som Manliga Män och Kvinnliga Kvinnor med egen-finansierad korvgrillning, obesmittade av samhällets mittfåras mesproppar med sin vedervärdiga feminism och antirasism?

Noga besett uppvisar företrädarna för dessa ”traditionella” åsikter egentligen starka likheter med just de politiskt korrekta vänsterideologer de kämpar mot. Samma lättkränkthet, samma propsande på att få stå oemotsagda, samma raseri mot det förkvävande etablissemanget, samma krav på att få Bli Hörda och få Ha Rätt.

Det är nästan som att man unnar dessa plågade konservativa en egen Priderörelse. Kom ut ur åsiktsgarderoben, omfamna era sanna naturer! Släpp Urdarna loss det är vår!

Se där en kampslogan för vår tid.

Tack för att du väljer Nya Åland!

Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

Välj belopp