DELA
Foto: Stefan Öhberg
Lantrådet Veronica Thörnroos (C) har burit kaptensmössan med den äran: outtröttlig har hon styrt den alltmer läckande skutan efter de förligaste vindarna och förhindrat myterier bland besättningen Domen i elhybridrättegången och hanteringen av självstyrelserevisionen har dock tärt på landskapsregeringens dådkraft. Det är dags för oppositionen att göra något annat än att klaga.

Sökes: vital politisk diskussion

    Snart bara ett år kvar till val på Åland. För hela landskapets skull är det dags att oppositionen påminner om sin existens.

    Den 15 oktober 2023 är det dags att gå till val igen på Åland. Mycket kan hända fram tills dess, men det mesta talar dessvärre för att läget både nationellt och internationellt kommer att vara i fullt krisläge på valdagen. Effekterna av de stigande räntorna, en eventuell global recession förvärrad av en skenande stagflation, situationen på bränsle- och vetemarknaderna i samspel med kriget i Ukraina lär bli en fruktansvärd belastning på vårt tämligen sårbara minisamhälle. Och då har vi inte ens nämnt möjligheten att en eller annan pandemi tagit fart igen …

    Mycket lär alltså stå på spel och kanske ligger det ett maktskifte i vinden. Det kommer ju vara en sargad landskapsregering som till sist ska få sin sak prövad vid valurnorna. Vill man vara elak påminns man om Monty Pythons Svarta Riddaren, som efter att ha berövats både armar och ben i en duell ligger kvar som en ömklig torso på marken och ropar ”Kom tillbaks så ska jag bita dig!” till sin försvinnande motståndare. Domen i elhybridrättegången och den oviga och arroganta hanteringen av självstyrelserevisionen har just på det viset obarmhärtigt reducerat regeringen Thörnroos dådkraft.

    Men varför vara elak? Landskapsregeringen hade också en pandemi att hantera under mandatperioden och gjorde det väl. Det förtjänar dessutom att påpekas att lantrådet Veronica Thörnroos (C) personligen burit kaptensmössan med den äran: outtröttlig har hon styrt den alltmer läckande skutan efter de förligaste vindarna, förhindrat myterier bland besättningen och med stor självbehärskning mer än en gång låtit bli att kölhala sin bångstyrige förste styrman Jansson. Bra så.

    Men för att Åland ska kunna optimera sina möjligheter i oktober 2023 måste oppositionen under det kommande året dra sitt viktiga strå till stacken. Vi behöver en vital diskussion om vägval.

    I det sammanhanget är det värt att notera att Liberalerna och Socialdemokraterna hittills gjort det enkelt för sig, och nöjt sig med att bedriva en lättköpt parlamentarisk missnöjespolitik. Det är lätt att förstå på ett mänskligt plan, för det ska till en övermänniska att inte säga ”Vad var det jag sa” när hela servisen går i kras på JUST det sätt man varnat för (som i fallet med hybridfärjan) eller bara skadeglatt moltiga när det blir Centerns tur att bli upprumpat av de rasande kommunpolitikerna. Lördagsgodis för oppositionen!

    Men ändå frestas man be barnen lägga undan snasket nu, för snart är det middagsdags och det finns viktiga frågor att avhandla runt de vuxnas bord. De stigande räntorna kunde inte komma i ett värre läge, eftersom vårt nya ekonomiska system i större utsträckning låter oss ta smällarna själva – börjar den åländska näringslivsmotorn hacka är det mera Ålands problem än fastlandets, numera. Om vi underpresterar så får vi helt enkelt mindre. Så hur håller vi ålänningarna i arbete?

    Se där en fråga inte minst för Liberalerna att vässa tänderna på.

    Dessutom: med högre räntor blir manöverutrymmet mindre vilket kommer att göra det kommande valet mer ideologiskt färgat än vad vi kanske är vana vid. Det kommer inte att gå att bara rakt av motsätta sig sparbeting i vården när ÅHS-budgeten nästan är en tredjedel av landskapstotalen. Här behövs en diskussion om prioriteringar och långsiktigheter. Samt, förstås förstås förstås, om var och av vem vårdservicen på Åland över huvud taget ska produceras. Se där en fråga inte minst för Socialdemokraterna att vässa tänderna på.

    Allt detta för oss slutligen in på den ständigt lika brännande frågan om ansvarsfördelningen mellan kommunerna och landskapet. Med flinkt navigationsarbete har kapten Thörnroos och hennes besättning hittills undvikit de värsta kollisionerna, men isberget KST tornar upp sig föröver. Mycket talar för att diskussionen om Ålands kommunstruktur gör en frätande comeback om ett år. Vad har oppositionen att tillföra den? Har man rent av en plan?

    Detta blir ämnet för torsdagens ledare. En sak står i alla fall klart: det är dags att ta politiken på allvar igen.

    Tack för att du väljer Nya Åland!

    Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

    Välj belopp