SÖK
MENY
Att göra eget lim
Jag älskar att vid den aktningsvärda åldern av 29 ännu bli alldeles hänförd av saker man faktiskt inte behöver köpa, utan kan göra själv.
Det började lite oskyldigt när jag var sisådär 15 med att göra egen deoderant på kokosolja, bakpulver och maizena. 13 år senare skulle det förefalla mig lika konstigt att köpa en deoderant som att köpa färdiglagade plättar. Liksom första tanken är ju att man lagar egna plättar, eller?
Vid 18 år skulle jag ha hårspray inför en halloweenfest och bestämde mig för att googla om det finns något sätt att göra egen istället för att köpa. Och det fanns det ju!
Så jag ställde mig framför spisen och kokade upp sockerlag och hällde i en sprutflaska. Några spraytag senare och jag var den sötaste (haha) zombien med det mest utåtstående håret på festen.
En sommar när jag var 21 tog min bronzer slut och jag tittade mig omkring i skafferiet för att hitta ett alternativ. Och det var så jag tillbringade en sommar med att lukta som en kokosboll då min skönhetsrutin utvecklats till att pudra kakao och dutta kokosolja på mina kindben.
Runt en sisådär 23 hade jag väldigt dålig hy och gick på en hudvårdskonsultation där jag uppmanades använda ett lugnande ansiktsvatten. Kamomill skulle tydligen vara bra. Och kamomillte är ju kamomill, så då lämnade jag några påsar kamomill att svalna i en kanna och hällde det sen i sprayflaska som jag förvarade i kylskåpet.
Dit traskade jag sedan om kvällarna för att tillsammans med nattmackan spreja lite lugn över mitt ansikte.
När jag var 25 älskade jag att äta müsli och snokade genom butikshyllorna för att hitta ett märke utan socker och onödigheter. Men sen läste jag någon trevlig blogg som fick det där med att laga müsli att låta störtenkelt. Och det var det ju också.
I dag stoltserar jag med inte mindre än tre signaturmüslin (jordnötsmör är min favorit).
Vid 28 introducerade en kär vän mig till bivaxdukar – och hur man ska göra dem – och jag insåg någonstans i samma veva att jag kunde klippa gamla handdukar till sminkborttagningsrondeller istället för att köpa bomullsvarianter.
Men sen , go´vänner. En vacker dag var jag 29 och min kollega placerade en påse hästkastanjer på mitt bord och en snabb googling senare satt jag hemma vid köksbordet och skalade, delade och hivade in nötbitarna i min lilla tork. Dagen efter hade jag mitt i allt mitt egna tvättmedel. Jag var nästan rusig av glädje.
Jag trodde jag hade nått min gräns, bestigit mitt gör-det-själv Mount Everest. Men nej. Inte ännu. För några dagar senare så var jag påväg ut för att köpa en limtub. Men då dök en galen tanke upp i mitt huvud. ”Tänk om jag kan göra det själv?”. Och det kan man!
Genom att koka mjöl, vatten och socker. Och med det så blev jag så hänförd att jag liksom inte kunde fungera längre.
