DELA
Foto: Matilda Saul

Fördelen med att bo i en källare

För världens källarboende kom Albert Einsteins allmänna relativitetsteori som en enorm seger. Teorin kullstjälpte inte bara den rådande konsensus som rådde inom fysiken i början av 1900-talet, utan gav viktigast av allt en rak höger till de präktiga och egenkära vindsboende.

Sedan slutet av 1600-talet var det fysikern Sir Isaac Newtons tidsbegrepp som gällde. I en Newtonsk värld går tiden lika snabbt, eller långsamt, för samtliga betraktare. Idén med absolut tid var tilltalande dels för dess simplicitet, men också för dess intuitivitet, och Einsteins teori kom som en chock för många väletablerade fysiker. Som det visade sig lämnas vi inte viktlöst sprattlande när vi förkastar en teori framförd av gravitationens fader.

Den allmänna relativitetsteorin fastställde bland annat att objekt i ett accelererande referenssystem beter sig på samma sätt som ett objekt i ett gravitationsfält. En människa i en raket med en acceleration på 9,8 meter per sekund kvadrat, utsätts för samma gravitation som en människa på jorden. Och som salt i såret på det Newtonska tidsbegreppet presenterade Einstein tidsdialation, idén att tid passerar olika snabbt beroende på observatörens referenssystem. En person som studsar en boll mot golvet på ett snabbt färdande tåg upplever bollens färdriktning som en rak linje, längs en triangels vertikala katet så att säga. För en person stående på perrongen skulle dock bollen verka falla som längs en triangels hypotenusa. Eftersom en katet är kortare än en hypotenusa verkar alltså bollen färdas olika distanser för de olika personerna.

Men hur kan bollen färdas olika långa sträckor beroende på observatörens hastighet? Svaret är att ju snabbare man färdas genom rymd, desto långsammare färdas man genom tid. För personen på tåget passerar tiden långsammare än för personen på perrongen. Ju högre hastighet, desto mer märkbart är fenomenet. Den internationella rymdstationen färdas drygt 7,5 kilometer per sekund, och kretsar ett varv runt jorden på cirka 90 minuter. För varje jordår som går, kommer en astronaut på ISS åldras ungefär 0,01 sekunder mindre jämfört med en person på jorden. Tiden verkar alltså gå långsammare ju starkare gravitationen är, eller ju större accelerationen är.

Enligt Einsteins allmänna relativitetsteori åldras alltså våra fötter långsammare än våra hjärnor. Ju närmare marken, desto starkare är gravitationen, och som vi vet så verkar tiden gå långsammare ju starkare gravitationen är.

Kanske det inte vore så dumt att gå runt på händerna trots allt. Det innebär även att vi åldras olika snabbt beroende på hur högt upp vi bor. Den infinitesimala fördelen i åldrande som gagnas genom att gå på händerna eller inte lämna sin källare motverkas dock tyvärr av måttligt farliga hälsoproblem, minst sagt.