SÖK
MENY
Längtan till andra sidan
Ska du inte flytta till Åland?
Frågan är återkommande. Jag brukade generellt hänvisa till att vinterhalvåret har sina sidor här på ön.
Gräset är som bekant alltid lite grönare på andra sidan – och i det här fallet skiljs sidorna åt av Ålands hav.
Men det är tydligt hur jag byter fot beroende på när på året frågan ställs.
Och det är nu i augusti man märker hur något händer i vågskålarna.
Ännu återstår ljuvliga dagar och kvällar långt in i september. Men den romantiska synen på den lite mer spartanska livsstilen börjar krackelera.
Den senaste helgen kom den första insikten om de uppenbara fördelarna med Sverige.
Prisnivån förstås, på favoritföda som bröd, kvarg och mineralvatten som kan kosta det dubbla. Eller en lunch på stan.
Självklart också utbudet, att på Godby-avstånd ha Ikea, alla klädkedjor och byggmarknader med ett utbud utanför standardsortiment. Och då bor jag inte i Stockholm.
Med sex veckors smutstvätt i bagaget hann jag också fundera över mer abstrakta känslor.
En del är bilrelaterat, som att ha tresiffriga hastighetsbegränsningar. Bilen, som är perfekt för motorvägspendlande, får liksom aldrig sträcka ut på Åland. Det är för övrigt lönlöst att ens försöka. Jag har åtskilliga exempel på hur den mer…eeh..ansvarsfulle föraren och den mer alerte påbörjar resan från Lemland samtidigt och ändå på något sätt alltid hamnar efter varandra i rökerirondellen.
Röd granit i all ära, men som dammig vägbeläggning letar det sig in precis överallt och blir kvar i månader – lite som barren från en torr julgran.
Bara en sån sak som att alla radiokanaler i Sverige skickar med en digital signal som talar om vilket program som sänds eller vilken låt som spelas just nu.
Man får…tja…en känsla av ett samhälle som ligger lite mer i framkant.
Väl hemma brukar duschen vara den första höjdpunkten. Det är förstås inget fel på Ålands kommunala vatten, men jag har en egen brunn som ger ett fullt tjänligt vatten med en annan hårdhet och en känsla av att inte vara riktigt ren. Där och då rinner Åland ut med avloppet.
Sedan slänger man sig på sängen och kollar utbudet bland streamingtjänsterna. Ingenting är geoblockerat.
På nätet slipper jag allt vad skattegränser heter och kan handla reservdelar från Tyskland eller ta hem ett dussin balklänningar till dottern med fri returrätt. Det går på tre dagar.
Det mesta har digitala lösningar. Bank-id öppnar de flesta dörrar, Swish är standard, mitt American Express ratas inte.
En höstresa till värmen? Jag kan vara på Arlanda på ett kick, till och med ta tåget dit.
Sådär rullar det på ett tag. Känslan av bredare möjligheter och ett annat hemma – med bättre skydd mot vind och regn.
Mer tid för nära och kära.
Sen börjar det förstås gnaga.
Lokaltidningen är tyvärr flera klasser under de åländska.
Stigande stressnivå efter några veckor med tåg och tunnelbana till en arbetsplats i Stockholm.
Rapporter om skottlossning på platser man inte förväntat sig.
Dags att byta fot igen.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
