SÖK
MENY
Svinn på jobbet
Det var en gång ett skrivbord med en kruka med knappar fint fastklistade inköpt på Butik Unik. (Jo, i vissa lägen måste man bara få göra reklam. Butik Unik är omsorgsförbundets affär och de har fina saker till finfina priser.)
Nå. Denna kruka på skrivbordet på jobbet innehöll allt utom det den skulle innehålla. En sax, en papperskniv som aldrig används eftersom beundrarpost i pappersformat tyvärr är alltför sällan förekommande, en prydnadspenna med minidiskoboll och fjädrar (jo det är faktiskt sant) samt en myckenhet diverse. Till sin förvåning hittar Inga Heller också en virknål bland annat i denna kruka. Men pennor?
En journalist måste ha pennor!
Ok, man far på uppdrag, och tar som det proffs man är minst två pennor med sig för det är inte helt ovanligt att de börjar strejka, speciellt i fuktig väderlek eller vid minusgrader. Möjligen är vi nu på väg mot nästa vinter redan, från bikini till vantar på två dygn.
De extra pennorna blir liggande i handväskan eller i jackan – och gör långa streck på det dyrt inköpta läderplagg som skulle användas tio år framåt – och så tömmer man detta pennförråd när det blivit för stort. Var? Jo, hemma.
På skrivbordet där hemma hittade Inga Heller åtta (8) pennor som det stod Nya Åland på, i köket fanns fyra (4) vid sängen två (2) vid tv:n två (2) samt på diverse andra platser i huset, vilket också innefattar ett fynd av en penna i badrummet(!), tre (3). Summa summarum: 19 pennor. Stulna från jobbet.
Jag fattig syndig människa… Inga Heller skäms. Det var inte meningen. Slarv. Flåt!
En gång hade Inga Heller en väninna som samlade på pennor med firmatryck. Inga Heller försökte ta hem lite pennor till henne, men upptäckte vad svårt det var att snatta. Ju, snyggare man försöker lirka en penna från butiker och banker, desto mer syns det.
Det fanns nu inte bara Nyanpennor därhemma. Utan också pennor från Silja Line, Stockholmsmässan, Arken, ÅHS samt Önningebymuseet. Dessa var ävenledes hemtagna utan avsikt att stjäla. De hade på något sätt bara kommit dit.
Detta bevisar; att snatta är svårt, att vara slarvig är lätt.
Hon erkänner synden för en arbetskamrat som börjar berätta om tv-serien ”Svinn på jobbet”. Där framgick det att varor för ofantliga summor försvinner från arbetsplatser. Pennor, gem, papper, allt bara flyter iväg.
På ett kontor upptäckte man att det försvann orimliga mängder kopieringspapper och med en hemlig kamera kom man till slut på förklaringen: En kvinna brukade på kvällstid hoppa upp och sätta sig på kopieringsapparaten, utan trosor, ta kopior av underredet, så att säga, och – faktiskt – sälja bilderna!
Det kan man verkligen kalla svinn på jobbet. Eller kanske ännu hellre; svineri på jobbet.
Kiki Alberius-Forsman
