SÖK
MENY
Sparade pengar inte värda dålig reklam för Eckerölinjen
I mars-april 2006 noterades för första gången ”diffusa föroreningar” i avloppsvattnet från reningsverket i Eckerö. Redan då misstänkte man fettlösningar från den nya färjan som Eckerölinjen tagit i trafik.
I april och maj kom förnyade krav från kommunen på att rederiet skulle installera fettavskiljare ombord. I juni beslöt Eckerö kommun att avbryta mottagningen av avloppsvatten om fettavskiljningen inte görs.
I ett fax daterat den 29 juni meddelar rederiet att fettavskiljning vidtas.
Ännu i slutet av augusti kvarstår problemet, och man konstaterar vid inspektion att avfallskvarnarna ombord fortfarande är i användning, åtminstone tidvis.
När Nya Åland först började skriva om sommarens problem med kvaliteten på vattnet som släpptes ut från reningsverket i Eckerö besvarades frågorna med en axelryckning eller viss irritation över att tidningen tog upp småsaker. Det hade knappt hänt någonting, och allt var under kontroll.
Inte.
Det framstår nu alldeles klart att Eckerö kommun både varit medveten om problemet och försökt åtgärda det, men att responsen från Eckerölinjen varit, för att uttrycka det milt, sval.
Trots att avfallskvarnar sedan länge varit förbjudna på rederiets äldre färjor installerade man sådana på den nya färjan. Trots att problemet med fettlösningar uppstod omedelbart då färjan satts i trafik tog det fyra månader innan rederiet accepterade konsekvenserna av detta och meddelade att man inför fettavskiljare. Trots löften om motsatsen fortsatte man använda kvarnarna.
I ett brev från sjöfartschef Bo-Gustav Donning daterat den 22 augusti kommer så beskedet att man inlett förhandlingar med Norrtälje kommun om mottagning av grå- och svartvatten. ”Vi får se vart detta leder till, men om detta skulle kunna fungera kan ni eliminera en aktör som levererar avfallsvatten till ert reningsverk i framtiden, vilket i sin tur borde lätta på trycket för reningsverket, men mindre inkomster för kommun pga. mindre inlämnat avfallsvatten”.
Förhållandet mellan Eckerölinjen och Eckerö kommun är komplicerat. För kommunen är rederiet både en viktig inkomstkälla, en stolthet och en stor arbetsplats. Kommunens eget rederi är inget man gärna bråkar med, och propåer från rederihåll tas gärna på allvar.
Det är kanske inte helt osannolikt att det rentav finns ett visst mått av anpasslighet från kommunen gentemot Eckerölinjen, och det är därför det var så svårt att i somras få fram information om vad som egentligen hände med reningsverket. Det var därför kommuninvånarna inte informerades om utsläppen, och också därför Eckerölinjen i det längsta ignorerade kraven från reningsverket.
Det är svårt att tycka att vare sig kommunledningen eller rederiet skött den här saken särskilt bra. Kommunen borde ha varit rakare, tydligare och snabbare med informationen, och Eckerölinjen borde ha kommit ihåg att den mängd dålig publicitet en miljöbov får inte på långa vägar uppvägs av de pengar man eventuellt sparar på bristfällig avloppshantering.
Det kan finnas flera orsaker till detta. En av dem är definitivt pengarna. Det var billigare att mala ner matavfallet och köra ner det till reningsverket i Eckerö med avloppsvattnet än att skilja ur det. Det kommer även i fortsättningen att vara billigare att göra så än att köra vattnet i tankbilar till Grisslehamn, så den bluffen gick inte.
Ödmjukhet och ärlighet är två underskattade egenskaper i affärsvärlden.
